Tyska

Tyska är efter engelskan det mest talade germanska språket. Det förekommer i många dialekter (med huvudtyperna högtyska och lågtyska), och har i motsats till de flesta andra germanska språk bevarat den ursprungliga grammatiken, med till exempel i stort sett bibehållna kasusböjningar.

Grammatik

Huvudartikel: Tysk grammatik

Kasus

Tyska språket utmärker sig genom att det finns fyra olika kasus, nämligen nominativ, genitiv, dativ och ackusativ. Adjektiv, pronomen, vissa former av substantivet och substantivets artikel kasusböjs.

Genus

Det tyska språket har tre genus (maskulinum, femininum och neutrum). Adjektiv, pronomen och substantivets artikel böjs efter huvudordets genus. I plural görs ingen uppdelning mellan genus.

Verb

På tyska skiljer man mellan böjning av svaga verb, starka verb och oregelbundna verb. Verben böjs efter person (subjekt-predikat-kongruens) även om verbens böjning är samma i första och tredje person plural.

Tempus

Det tyska språket har sex tempus. De tyska tempora är: presens, preteritum, perfekt, pluskvamperfekt, futurum 1, futurum 2. De tyska tempora preteritum och perfekt uttrycker i de flesta fall ingen betydelsemässig skillnad. Vid vissa verb (de så kallade "durativa" verben) är tempusbruket dock betydelseskiljande och tempusanvändningen är dessutom generellt olika i talat (mera perfekt) och skrivet (mera preteritum) språk.

Adjektiv

När ett adjektiv står före substantivet (attributivt) så böjs det efter kasus, numerus och genus. När adjektivet står senare i satsen (predikativt) så lämnas adjektivet helt oböjt. Detta gör att tyska språket saknar markör för att visa på skillnaden mellan predikativa adjektiv och adverb.

Substantiv

Substantiv böjs i det tyska språket efter kasus, numerus, genus och bestämdhet. Bestämdhet uttrycks genom bestämd eller obestämd artikel. Kasus, numerus och genusböjning påverkar substantivets artikel och ibland även substantivet. Substantivets första bokstav skrivs alltid versal.

Bestämd artikel

	Maskulinum	Neutrum	Femininum	Plural
Nominativ	der	das	die	die
Ackusativ	den	das	die	die
Dativ	dem	dem	der	den+n
Genitiv	des	des	der	der

Obestämd artikel

	Maskulinum	Neutrum	Femininum
Nominativ	ein	ein	eine
Ackusativ	einen	ein	eine
Dativ	einem	einem	einer
Genitiv	eines	eines	einer

Substantivets genus kan generellt sätt inte utläsas utifrån substantivet själv, utan måste läras in för en person som vill lära sig det tyska språket. Det finns några grupper med ord med vissa ändelser som tillhör specifika genus (Exempel: ord med -chen ändelse är alltid neutrala). Det finns även ändelser som indikerar att substantivet oftast tillhör ett specifikt genus (Exempel: Ord med -e ändelse är oftast feminina). Substantiv som betecknar maskulina eller feminina levande varelser är också oftast maskulina respektive feminina. Substantiverade verbinfinitiver är alltid neutrala.

De tyska substantivets pluralform är oregelbunden och måste läras in ord för ord för en person som ska lära sig det tyska språket. Substantivets pluralform består oftast av ett suffix. Substantivets slutbokstav indikerar vilken pluraländelse som kan tänkas vara trolig, men några generella regler finns inte. Det förekommer också att ordet stam förändras, och när en sådan stamförändring sker är det särskilt vanligt att A ändras till Ä eller att ett O ändras till Ö.

Tyska substantiv kan i likhet med de svenska kombineras till nya genom sammansättning. Likt det svenska språket så finns det ingen generell regel för hur många substantiv som på detta sätt kan sammanfogas vid bildandet av ett nytt. Generellt kan sägas att tyskan oftare använder sig av långa sammansättningar.

Pronomen

Pronomen böjs efter kasus, numerus och genus.

Relativpronomen

Relativpronomen kasusböjs efter relativpronomets roll i relativsatsen. Däremot så hämtas genus- och numerustillhörighet från bestämningsordet.

Personliga pronomen

Som artighetsform så används tredje person plural till skillnad från andra person plural i svenska språket. En skillnad mellan artighetsformen i tredje person plural och den vanliga formen i tredje person plural görs däremot i skrift då artighetsformen skrivs med stor första bokstav (Sie och sie). Artighetsformen används mycket mer flitigt än i svenska språket och bör alltid användas till äldre eller okända personer för att man inte ska uppfattas som oartig.

Singular	1 pers.	2 pers.	3 pers.
Nominativ	ich	du	er / es / sie
Ackusativ	mich	dich	ihn / es / sie
Dativ	mir	dir	ihm / ihm / ihr
Genitiv	meiner	deiner	seiner / seiner / ihrer

Precis som i svenskan så beror tredje person singular på genus. I tabellen ovan anges maskulinum / neutrum / femininum.

Plural	1 pers.	2 pers.	3 pers.
Nominativ	wir	ihr	sie / Sie
Ackusativ	uns	euch	sie / Sie
Dativ	uns	euch	ihnen / Ihnen
Genitiv	unser	euer	ihrer / Ihrer

Prepositioner

Tyskans prepositioner styr olika kasus. De flesta prepositionerna kan delas in i tre grupper där de styr dativ, ackusativ eller antingen dativ och ackusativ beroende på befintlighet eller rörelse. Det finns även prepositioner som styr genitiv.

Ackusativ		Dativ		Genitiv		Båda kasusen
durch	genom	aus	av/från	während	under	an	på
für	för/till	außer	utan (med undantag)	trotz	trots	auf	på
gegen	genom	bei	på/bredvid	anstatt	istället för	hinter	bakom
ohne	utan	gegenüber	motsats till	wegen	på	in	i
um	på	mit	med			neben	bredvid
		nach	till/mot			über	över
entlang	längs (med)	seit	sedan			unter	under
bis	till/tills	von	av			vor	framför
wieder	igen	zu	till			zwischen	mellan

Ordföljd

I huvudsatsen så står det personböjda verbet på position två. Men i bisatsen så sätts det personböjda verbet i slutet på satsen. Detta i kombination med andra ordföljdsregler leder till en för tyska språket typisk verbuppräkning i slutet av bisatsen.

I tyska språket sätts komma mellan en menings alla ingående satser. I tyskt skriftspråk används ofta en meningslängd som vida överstiger vad man kan hitta i en motsvarande svensk text. Bisatser som relativsatser och att-satser adderas till varandra och kan bilda en struktur ovan för den moderne svensken.

Uttal

I stort sett uttalas tyska språket som svenska språket. Det finns dock några viktiga undantag och några ljud som bara finns i tyskan, som till exempel ach-ljud och låga y-ljud, samt även pf (uttalat som pf) och z (uttalat med tonande tz) i början på ord.

Den tyska sättet att betona orden skiljer sig däremot starkt gentemot det svenska språkets.

Inuti ord är h stumt.

**Uttal för bokstäver i tyska**
Bokstav	Uttal	Exempel på tyskt ord	-	a	mer öppet än ett svenskt a, ungefär som i falla, dock längre. För diftonger ai och au se nere	fallen	-	ä	antingen som i svenskan, t. ex. ä i gäspa eller som e i se	gähnen	-	b	som i svenskan, t. ex. b i björn	Bär	-	c	för c i kombinationer ck, sch eller ch, se nedan. Om c efterföljs av a, o, u eller en konsonant, så uttalas det som k i Kalle. Om c efterföljs av e, i eller ä, uttalas det som ts i tsar	Coburg, Cicero, Claudia	-	d	som i svenskan, t. ex. d i dam, men ofta otonat som sista bokstav, som t i ton. d uttalas dock alltid i tyska	Dame, und	-	e	som i svenskan, t. ex. e i mer. Se dock diftonger ai, ei och eu nere	mehr	-	f	som i svenskan, t. ex. f i för	für	-	g	alltid som g i gåva, aldrig som g i ge	Gabe, geben	-	h	som i svenskan, t. ex. h i hus	Haus.	-	i	som i svenskan, t. ex. i i nivå. Se dock kombinationen ie och diftongerna ai och ei nere	Niveau	-	j	som i svenskan, t. ex. j i ja	ja	-	k	alltid som k i kanal, aldrig som k i köpa	Kanal, kaufen	-	l	som i svenskan, t. ex. l i lust	Lust	-	m	som i svenskan, t. ex. m i mor	Mutter	-	n	som i svenskan, t. ex. n i noll	null	-	o	alltid som å i båt, aldrig som o i hot	Boot	-	ö	som i svenskan, t. ex. ö i skön	schön	-	p	som i svenskan, t. ex. p i panna. Observera att kombination pf i tyskan verkligen uttalas som ett p som efterföljs av ett f. För kombination ph se nedan.	Pfanne	-	q	efterföljs i tyskan alltid av ett u. qu uttalas som kv i kvittera	quittieren	-	r	kan uttalas på många olika sätt, beroende på varifrån en person kommer. Normalt uttalas det dock mindre rullande än i svenskan och i slutet av ett ord uttalas det nästan inte alls.	Rolle, für	-	s	antingen tonlöst som i svenskan, t. ex. s i se, eller tonande framför vokal. Motsvarighet till tonande s saknas i svenskan. Se också kombinationer sch, sp och st nedan	sehen	-	ß	som ss i massa	t. ex. Spaß	-	t	som i svenskan, t. ex. t i tron	Thron	-	u	alltid som o i olycka, aldrig som u i ungdom	Unglück, Jugend	-	ü	ungefär som y i meny, dock lite djupare. Det finns ingen riktig motsvarighet i svenskan.	Menü	-	v	när det motsvarande svenska ordet skrivs med ett f i början, så uttalas v som f i fågel, när det motsvarande svenska ordet skrivs med v i början, så uttalas v som v i vas	Vogel, Vase	-	w	alltid som v i vatten	Wasser	-	x	som i svenskan, t. ex. x i xylofon	Xylophon	-	y	y kan uttalas antingen som tyskans i eller som tyskans ü. I ordet Handy måste det dock uttalas som i	Handy, Sylvia	-	z	ett mycket hårt ljud, mer pressat än ts i tsar. Det finns ingen riktig motsvarighet i svenskan	Zar	-	ch	Om ch står efter ett i, ett e, ett ä, ett ö eller ett ü samt efter konsonant, se ich-Laut. Om ch står efter ett a, etto ett u eller diftongen au se ach-Laut. Det finns inga motsvarigheter i svenskan. I början av ordet uttalas ch också som ich-Laut, kan dock alltid uttalas genom att sätta ett k i början och uttala ljudet som ett svenskt k.	t. ex. China, ich, Bach	-	ck	som i svenskan, t. ex. ck i Nacka	t. ex. Ecke	-	ie	som ett långt i i svenskan, t. ex. i i fil	t. ex. Ziel	-	ph	som ett f i svenskan, t. ex. f i filosofi	Philosophie	-	sch	som i svenskan, t. ex. sch i schlager	Schlager	-	sp	som sp i förspel (utan skånsk accent). I vissa delar av norra Tyskland uttalas sp som i svenskan, t. ex. sp i spel	Vorspiel, Spiel	-	st	som st i förstånd (utan skånsk accent). I vissa delar av norra Tyskland uttalas st som i svenskan, t. ex. st i sten	Verstand, Stein	-	ai,ay	precis som ei, se nedan	Mai	-	au	ungefär som ou i det engelska ordet house	Haus	-	äu	precis som eu, se nedan	Mäuse	-	ei,ey	som aj i paj	t. ex. Ei	-	eu	som oj i skoj. Uttalas aldrig som kombination ev eller you i euro.	t.ex. Eule

Observera att ä, ö och ü inte är några enskilda bokstäver i tyskan, utan anses som omljud och sorteras som a, o eller u i ordböcker och i listan ovan. ß sorteras som ss. Ett h som står efter en vokal betyder att vokalen ska uttalas lång, t. ex. ordet Zahl uttalas med ett långt a, jämför med det svenska ordet tal.

Stavning och skrivregler

Tyska skrivs med det latinska alfabetet med tilläggstecknen ä, ö, ü och ß. Dessa räknas som ae, oe, ue respektive ss i bokstavsordningen. Stavningen är relativt oregelbunden, bland annat till följd av starkt folkligt motstånd mot stavningsreformer.

Varianter och dialektuppdelning

Det tyska standardspråket har inte någon strikt regional anknytning, liknande London för engelskan eller Paris för franskan. Standardspråket (den "dialektfria" tyskan, högtyskan) kommer istället från en utjämning av ett antal olika stavningsvarianter från 1500-, 1600- och 1700-talen. Normen för uttalet brukar regionalt bestämmas till Hannover, men detta är omstritt. De flesta med tyska som modersmål kan obehindrat prata standardspråket och gör så ofta i formella sammanhang, samtidigt som man bland vänner och familj pratar sin regionala dialekt. Speciellt i södra delen av det tyska språkområdet (södra Tyskland, Schweiz, Österrike) skiljer sig dialekterna avsevärt från standardspråket.

Lågtyska eller plattyska brukar, på grund av historia, släktskap ordförråd och uttal bland lingvister räknas till en annan undergrupp till västgermanska språk, tillsammans med nederländska.

Utbredning

Länder där tyska är huvudspråket

Tyskland
Liechtenstein
Österrike
Schweiz (tillsammans med franska, italienska och rätoromanska)

Andra länder där tyska är ett officiellt språk

(officiellt språk betyder att lagarna publiceras på tyska, invånare har rätt att kommunicera med myndigheterna på tyska, samt att ort- och gatunamn är på tyska)

Italien (regional i Sydtyrolen, tillsammans med italienska)
Belgien (tillsammans med franska och nederländska)
Luxemburg (tillsammans med franska och luxemburgiska)
Danmark (i Sönderjylland tillsammans med danska)

I den gamla tyska kolonien Namibia var tyska mellan 1984 och 1990 tillsammans med engelska och afrikaans ett officiellt språk.

Andra länder med tyskspråkiga områden eller tyskspråkiga minoriteter

Länder med stora tyska immigrantgrupper

Tyska som främmande språk

Tyska (standardtyska) studeras i många länder som främmande språk; främst i Europa. Majoriteten av studerande finns framförallt i Nederländerna, Skandinavien, Baltikum, Slovenien, Kroatien, Polen, Japan, Bosnien och Hercegovina, Schweiz, Serbien, Ungern, Montenegro och Makedonien. Tyska är i många av dessa länder det första främmande språket i skolan. Även i före detta Sovjetunionen studeras mycket tyska. I länder som Frankrike och USA är många andra språk mer populära. Tyskt inflytande i Japan under 1800- och 1900-talet ledde till att tyska var det språk som användes istället för latin inom den medicinska utbildningen. I Sverige var tyska det första främmande språket i skolundervisningen fram till 1946 då det ersattes av engelska. Det blev med grundskolereformen på 1950-talet frivilligt ämne från årskurs 7. Vissa skolor börjar redan vid årskurs sex.

Enligt statistik från tyska myndigheter fanns det år 2000 de flesta tyskstuderande i:

Ryssland: 4 657 500
Polen: 2 202 708
Frankrike: 1 603 813
Ukraina: 629 742
Tjeckien: 799 071
Ungern: 629 472
Kazakstan: 629 874
Nederländerna: 591 190
USA: 551 274

Det universitetsämne som ägnas åt vetenskapliga studier av det tyska språket och den tyska litteraturen (samt i icke-tysktalande länder även språkfärdighet) kallas internationellt för germanistik.

Se även

Externa länkar

Tyska | Germanska språk | EU-språk

Gourt Home::Gourt :: Tyska