Religion

Related Topics:
Religion :: Religion_and_Spirituality :: Religion-Based :: Religion_et_spiritualité :: Religion_Related :: Religion_und_Spiritualität :: Religion_and_Society :: Religion_of_Carthage :: Religion_and_Spiritual :: Religion_and_Domestic_Violence

För skolämnet, se religionskunskap.

Religion (av latinets religio, "gudadyrkan", av omdiskuterat ursprung, troligen i överförd bemärkelse från "förpliktelse", "samvete", från religare, "binda fast", "förbinda (sig)", av ligare, "binda", av legere, "hopplocka", "samla") är en icke klart definierad term som vanligtvis syftar på sammanhängande trossystem, ofta kännetecknade av tro på en verklighetsbestämmande, övernaturlig makt i form av eller flera gudar och/eller andra övernaturliga företeelser, som betraktas såsom heliga, oftast förknippat med en social institution, där individer delar en systematiserad gemensam världsuppfattning och livsstil, ofta med en utvecklad moral lära och speciella ceremonier, eller ritualer, för kontakt med det transcendenta.

Trots många försök har man inte kunnat formulera en uttömmande definition av religion, men den innefattar aspekter av det ovanstående, för sig eller kombinerade.

Grunden till den religiösa tanken uppkom då människan dels fick förmåga att tala och dela med sig av sina erfarenheter till andra, dels då den genom tryggad mattillförsel och ökad säkerhet fick tid att tänka på annat än sin omedelbara överlevnad. Tron på det övernaturliga var ett försök att förklara det människan inte kunde begripa och besvara de frågor människan utifrån egna erfarenheter inte kunde ge svar på. I samband med vetenskapens utveckling började man finna svar på sådana frågor utan att tillgripa det övernaturliga, och religionens status började så småningom ifrågasättas, med början främst i 1700-talets upplysningsrörelse.

Symbols of Religions.JPG

Definition

Romersk uppfattning

Religion är enligt den romerske författaren Lucretius ett ord som kommer av latinets ligare, "binda", och enligt Cicero av legere, "hopplocka, samla", och synes i sitt tidigaste form i det hedniska Rom ha betytt den obestämda rysning och bävan, som människan känner inför det hemlighetsfulla. Sedan blev religio beteckning för de åtgärder, som människan vidtar för att reda sig med tillvarons hemlighetsfulla makter, d.v.s. offer och andra riter, som tillhör fromhet och gudsdyrkan.

Tidig kristen uppfattning

Enligt den tidiga kristna uppfattningen betecknades varje särskild form av gudsdyrkan med detta namn. Så kallade de kristna sin tro och kult för den "sanna religionen" i motsats mot hedendomen. Under medeltiden erhöll ordet religion en mer inskränkt användning i betydelsen munkregel och munkliv.

Religionsbegreppet under senare tid

Så småningom har den betydelse stadgat sig, i vilken man brukar ordet för att beteckna en viss grupp djupt ingripande företeelser i människolivet på skilda tider och hos alla av oss kända folk. För att sammanfatta dessa företeelser har man uppställt definitioner, av vilka en del, motsvarande vad man förr kallade "historiskt religionsbegrepp", andra definitioner ("filosofiskt religionsbegrepp") söker ange religionens väsen.

Hur viktig gudstron i sina vitt skilda former än är för religionen, finns det dock dels hos naturfolken riter och sedvänjor, dels på ett högre stadium buddhismens ursprungliga form, som måste hänföras till religionens område utan att innebära tro på och kult av övernaturliga väsen. Det betydelsefullaste kännetecknet på religion synes vara åtskillnaden mellan helig och profan. Religiös eller from är den, för vilket något är heligt. Helighet är gudomens väsentligaste egenskap, som gör sig gällande, i samma mån som gudstron är religiöst verksam. De heliga riter och formler, vilka på religionens tidiga stadier utgör dess egentliga innehåll, utmynnar inom den senare religionen i innerlig bön, vilket föranleder Auguste Sabatier till definitionen att "religionen är hjärtats bön".

Gudsbegrepp

Centralt i de olika religionerna är i de flesta kända fall rituellt blidkande av högre makter. Dessa högre makter är som regel en eller flera gudar. Sett religionshistoriskt är gudarna och gudsbegreppen tydliga vittnesbörd om kulturpåverkan.

Ett undantag till detta är buddismen som inte erkänner något övernaturligt väsen utan istället utgör en samling regler som enligt förespråkarna leder till ett mer tillfredställande liv. Buddismen kallas trots detta vanligen för en religion, och brukar dock inte räkna buddister som ateister eller agnositiker.

Polyteism

Kännetecknande för de forntida religioner som uppstod i Mellanöstern och Medelhavsområdet, är polyteism och antropomorfa gudar, det vill säga att gudarna var mer eller mindre människoliknande. Föreställningarna om dessa gudar har bevarats litterärt i epos som Illiaden och konstnärligt i form av gravmålningar och statyer. I de egyptiska, indianska, indiska och grekiska religionerna förekom dessutom djurgudar och djurliknande gudar, som Pan och Ganesha. I polyteistiska religioner har gudar olika verksamhetsfält som motsvarar världsliga förhållanden, som årstidernas växlingar, viktiga grödor som majs, mänskliga relationer, med mera. Dessa gudar har ofta en hierarkisk ordning, där en världsskapande gud är främst, eller likställd en världsförstörande gud.

Den grekiska religionen präglades även av dyrkan av heroer, som var människor med övernaturliga styrkor, och som intog en mellanställning mellan gud och människa. I bland annat indianska, afrikanska och ostasiatiska religioner förekom en tro på andar som saknar känd motsvarighet i de kulturer som nämns ovan. Det abstrakta gudsbegreppet som förekommer inom nyandliga rörelser är ett resultat av att de sammanfört tankegods från buddhismen och västerländska religioner. Historiskt har detta en motsvarighet i den hinduistiska panteism som västerlandet kom i kontakt med under hellenismen.

Utbrett över världen är vidare förfädersdyrkan, som länge levde kvar i Japan, och dyrkan av landets ledare. Kejsar Augustus lät utropa sig till gud (divus), och den härskarsynen förekom även i Egypten.

Monoteism

Monoteism är känd från bland annat zoroastrianism, judendomen och de religioner som utsprungit ur den. Gudsbegreppet i dessa religioner är likaledes antropomorf: människan är skapad till gudens avbild, vilket omvänt ger att guden är lik människan. Även den abrahamitiske gudens änglar är i fysiskt hänseende människoliknande.

Deism

Deism är, i motsats till teism, tron på att den högre makten är avlägsen och onåbar och inte ingriper i världsliga angelägenheter.

Ateism

Ateism är att avsäga sig någon gudom eller bestämbar högre makt. Med ateism menas i regel avsaknad av religion och ofta, men inte uteslutande, även som avsaknad av tro. Jämför även agnosticism.

Karaktäristika

Den finns en rad viktiga aspekter som förenar de flesta religioner. Den mest framstående är tron på det övernaturliga. Övriga inkluderar:

Livet efter detta – en förklaring till vad som händer med individens medvetande efter döden. Det finns många varianter, men vanligast är att individens själ antingen förflyttas till en annan värld (ofta sker en uppdelning mellan himmel och helvete), eller återföds i denna värld.

Synd – det som strider mot den religiösa/moraliska läran. Begreppet är vanligt förekommande och innebär oftast att individen som begår det fördöms till lidande, ofta i ett liv efter döden, och att denna blir inte frälst (räddad) då världen går under.

Skapelseberättelse – den berättelse som förtäljer hur världen skapades (ofta av den högre gudomen och intressant nog ofta ur något tidigare material, ofta vatten i form av ett stort hav), och som i någon form återfinns hos alla religioner.

Undergångsmyt – en berättelse som förtäljer hur världen kommer gå under finns i många religioner, ofta med budskapet att de troende ska bli fria från synd för att bli frälsta (räddade). Flera religioner uppfattar inte världens undergång som slutgiltig utan som början på en ny värld.

Bön – den rit som individen (dock ofta i grupp) företar för att själsligt nå kontakt eller förena sig med det övernaturliga.

Dyrkan – det att, ofta genom offer, visa det övernaturliga sin respekt och vördnad, ofta i hopp om att blidka, få gunst hos eller en tjänst av gudomen.

Helig skrift – en skrift eller samling skrifter som definierar religioner med auktoritet, förtäljer skapelseberättelsen och ofta världens undergång, och berättar hur de troende ska göra för att leva upp till sin religion och bli frälsta, förekommer i många, men inte alla religioner (många har inget nedskrivet dokument utan muntliga traditioner). (Några exempel på kända heliga skrifter är Bibeln, Koranen, Torah, Tripitaka och Rigveda.)

Religioner

Uppskattat antal anhängare till världsreligionerna 1997:
Kristendom	1 900 miljoner
Islam	1 150 miljoner
Hinduism	900 miljoner
Tradionella kinesiska religioner	394 miljoner
Buddhism	360 miljoner
Ursprungsbefolkningsreligioner	300 miljoner
Traditionella afrikanska religioner	100 miljoner
Sikhism	23 miljoner
Judendom	15 miljoner
Se även:

Världsreligioner

Såsom världsreligioner definieras vanligtvis religioner som är organiserade inbördes och/eller har ett större antal anhängare. Ibland sammanför man vissa religioner statistiskt i en eller någon enstaka, ofta geografiskt definierad, grupp, trots den stora mångfald som ofta råder inom sådana grupper (till exempel inom hinduism och de så kallade naturreligionerna eller traditionella religionerna).

Antika religioner

Några äldre religioner som av olika skäl dött ut är fortfarande viktiga för förståelsen historien och av äldre kulturer. Vissa av dessa har i modern tid återuppväckts och fått modern form:

Naturreligioner

Många religioner är små och ofta avgränsade till ett folk eller en stam. Då dessa inte innefattar samma stora organisation som de så kallade världsreligionerna har de tidigare ibland kallats primitiva. Nu benämner man dem ofta naturreligioner. Bland dessa kan man urskilja vissa grupper, såsom animism och schamanism. De så kallade naturreligionerna är vanliga i Afrika (afrikanska religioner), Amerika (indianska religioner) och runt polcirkeln inklusive Sibirien (cirkumpolära religioner, däribland finsk-ugriska religioner (innefattande samisk religion) och turkisk schamanism).

Nyandlighet

Nyare religioner som uppkommit under 1900-talet kallas ofta "nyandliga rörelser" eller "nyandlighet":

Se även

Externa länkar