Utrum är ett genus i svenska och flera andra språk (engelska: common gender). Kommer av lat. uter - "någon (av de två)". Kallas även n-genus. I modern svenska står utrum i motsats till neutrum-genus (neuter - "ingendera (av de två)"). I traditionell svensk grammatik delade man ofta upp utrum i maskulinum, femininum och reale, där de båda första var ord med grammatiskt kön, medan reale var köns-neutrala ord (eller där tidigare könstillhörighet försvunnit språkmässigt).

Substantiv som har utrum-genus får ändelsen -n eller -en i bestämd form. Exempel:

• Vägg, väggen.
• Flicka, flickan.

Om ett ord finns i både neutrum- och utrum-form, betecknar utrum-ordet oftast något mänskligt eller levande, i motsats till neutrum-ordet som betecknar något icke-levande. Exempel:

• Såg du något? Såg du någon?

Några få ord, som i modern svenska normalt är utrum, kan ändå i vissa stående uttryck ha ett kvardröjande kön, maskulinum eller femininum. Exempel:

• Vad är klockan? — Hon är halv fyra.
• Människa
• Moder sol.
• Månen han lyser; "Gubben i månen".
• Kyrkan (d v s inte byggnaden utan kyrkan som religion) "hon är till för både onda och goda".
• Patient, kan vara såväl man som kvinna, men om könet är oviktigt säger de flesta "patienten — den", men man finner även då och då, t ex i en läkarbok, "patienten — hon". Språket är här vacklande.

Lingvistisk morfologi

Fælleskøn | Utrum | Utrum | Utrum