Gourt Home::Gourt :: Människa
Homo sapiens idaltu (utdöd)
Homo sapiens sapiens
Människa (Homo Sapiens Sapiens), även kallad förståndig människa eller modern människa, är en art av släktet Homo (tillsammans med bland annat neandertalmänniskan och Homo floresiensis) som tillhör familjen människoapor som i sin tur tillhör ordningen primater. Afrikas människoapor som föreställer människans förfäder kallas hominider (jämför: hominoider, homininer). Det vetenskapliga namnet kommer från latinets homo (människa) och sapio (vis, tänkande, med urskiljningsförmåga).
Utmärkande för människan är artens kombination av bipedalism (tvåbenthet), anpassningsbarhet (kläder, verktyg etcetera), finmotorik (händer och fingrar), förmåga till abstrakt tänkande (att visa emotioner (känslor) och empati (medkänsla), urskilja kausalitet (orsakssamband), tolka språk, symboler etcetera) och, hävdar somliga, självmedvetande. Ingen av dessa egenskaper är egentligen unika för människan var för sig, utan återfinns hos olika djurarter – från insekter till andra primater och valar. Tillsammans har de gjort att människan kunnat utveckla samhälle, religion, vetenskap, teknik och konst.
Den här artikeln berör människan som art i förhållande till andra arter, hur denna relation utvecklats med tiden och historien om hur människor utvecklat sin kunskap därom. Människans kropp beskrivs i till exempel människokroppen, anatomi och fysiologi. Människan som social varelse i kultur, samhälle, historia etcetera. Individers beteende i till exempel psykologi, sociologi. Se även politik, religion, medicin, genetik, fortplantning.
Studiet av människan brukar delas upp i olika ämnesområden. Studiet av människan kallas antropologi och läran om den den mänskliga evolutionen kallas paleoantropologi. Studiet av det mänskliga beteendet utifrån neutrala etologiska perspektiv kallas humanetologi. Studiet av människans hälsa med mera kallas humanmedicin.
Människans utveckling
- Huvudartikel: Människans utveckling
Studiet av arten människas utveckling omfattar flera vetenskapliga grenar varav antropologi och genetik är de viktigaste. Dessa vetenskaper studerar homininer (alla tvåbenta primater, till exempel Australopithecus) i allmänhet men ägnar kanske störst intresse åt släktet människor.
Biolologiskt definieras människan som som hominider av arten Homo sapiens, av vilken den enda nu levande underarten är Homo sapiens sapiens. I allmänhet betraktas denna underart även som den enda levande av släktet Homo, men somliga forskare anser att släktet schimpanser med de två arterna vanlig schimpans (Pan troglodytes) och dvärgschimpans (Pan paniscus) borde omklassificeras som Homo troglotydes respektive Homo paniscus eftersom de är så nära besläktade med människan. NG, maj 2003
Efter att fullständigt ha kartlagt genomsekvenserna hos människan och schimpansen kunde man konstatera att skillnaden mellan dem efter sex miljoner års separat utveckling är ungefär tio gånger större än mellan två människor som inte är släkt med varandra och ungefär tio gånger mindre än mellan råttor och möss. * Man har uppskattat att människans utvecklingslinje skiljdes åt från schimpansen för omkring fem miljoner år sedan och från gorillans för omkring åtta miljoner år sedan. 2001 hittade man dock ett omkring sju miljoner år gammalt hominint kranium, klassificerad som Sahelanthropus tchadensis i Tchad vilket gav en antydan om att utveckling gått skilda vägar ändå tidigare.
Det finns två huvudsakliga vetenskapliga teorier om människans ursprung: Antingen uppstod människan i Afrika och spred sig därifrån ut över världen och konkurrerade ut andra hominider eller så utvecklades människan ur flera åtminstone delvis isolerade populationer av hominider.
- 65 millioner år sen (MÅS)
- 35–25 MÅS
- 10 MÅS
- 7 MÅS
- Homininer: Ett tjugotal tvåbenta primater
- Sahelanthropus tchadensis (7 MÅS), möjligen den första tvåbenta primaten med hjärna som en schimpans och tänder med flera drag liknande en människas
- schimpanser, bononoer, gorillor, orangutanger, ...
- 6 MÅS
- Orrorin tugenensis (6 MÅS), tvåbent, diet som en människas. Levde i en skogsmiljö, inte på savannen.
- Ardipithecus kadabba (4,4 MÅS), tidigaste arten i människans släktlinje sedan en delning givit upphov till de två arterna schimpanser.
- 5 MÅS
- 4 MÅS
- hominidae (4–1,2 MÅS), 4–5 kända arter
- Australopithecus (4,2–3 MÅS-), anfäder till Paranthropus men inte homo
- Australopithecus anamensis
- Kenyanthropus platyops
- Australopithecus bahrelghazali
- 3 MÅS
- Australopithecus afarensis (”Lucy”)
- Australopithecus africanus (3,3–2,5 MÅS) Pliocene, en utveckling av afarensis med större hjärna och människolikt kranium. Skog-savann.
- Australopithecus garhi
- Homo
- Homo habilis (2,5–1,5 MÅS), det första fossil av Homo som hittades i Afrika, fortfarande den äldsta människan, kunde tillverka stenverktyg. Tidigare trodde man att alla senare Homo härstammade från habilis, men idag vet man att så inte är fallet.
- Homo rudolfensis – Det arkeologiska fyndet KNM ER 1470 liknar mycket abilis, men anses för distinkt för att utgöra en enda art. Idag vet man inte säkert om modernare Homo härstammar från habilis eller rudolfensis.
- 2 MÅS
- Paranthropus, en art som utvecklades ur antingen australopithecus eller kenyanthropus och hade en hjärna motsvarande omkring 40 % av den moderna människans. Paranthropus var tvåbent och omkring 1,4 meter hög. Arten tros ha levt i skogsområden snarare än på Australopithecus savanner och dess fysiologi – till exempel dess grova käke vars tuggmuskler var fästa i den benkam som löpte över kraniet – tyder på att den var specialanpassad för att äta grov, fiberrik kost som rötter och växter. Man tror att det var denna brist på anpassningsbarhet som gjorde att arten inte klarade av de miljöfluktuationer som blev vanliga för omkring 1,2 miljoner år sedan. Paranthropus behärskade eld och någon form av språk. Några underarter, varav några uppvisar så stora likheter med Australopithecus att somliga forskare anser att de bör omklassificeras, är Australopithecus boisei / Paranthropus boisei (2,3–1,2 MÅS), Paranthropus robustus (2–1,2 MÅS) (i södra Afrika) och Paranthropus aethiopicus (2,7–2,8 MÅS) (Östafrika).
- Homo ergaster (cirka 1,8 MÅS) – När ergaster upptäcktes 1975 övergav man för gott teorin om en enda utvecklingslinje. Man accepeterade att flera olika arter samexisterat parallellt i Afrika. Ergaster har många gemensamma drag med erectus och man tror sig idag veta att erectus uppkom i Afrika och spred sig utöver Asien och Europa. I Afrika uppstod sedan ergaster och, eftersom den moderna människan skiljer sig från erectus på ungefär samma sätt som ergaster, tror man att det är ergaster som är människans anfader.
- Homo erectus (cirka 1,5 MÅS) – Fram till mitten på 1900-talet betraktades en lång rad fynd från runt om i hela världen som olika arter (till exempel Pithecanthropus erectus och Sinanthropus pekinensis), men idag betraktas de alla som erectus, utom ergaster. Erectus hade betydligt större hjärna än sina föregångare och ungefär likartade tänder som den moderna människan, även om käken var kraftigare. Tidigare trodde man att erectus konkurrerades ut av andra arter för omkring 400 000 år sedan, men nyligen har man fynd på Java visat att erectus fortfarande existerade för 50 000 år sedan – parallellt med den moderna människan.
- 1 MÅS
- Homo heidelbergensis (800–300 TÅS) – Heidelbergensis hör till en svårplacerad grupp fossil som uppvisar alla attribut som utmärker erectus, men som i många avseenden ändå avviker från den moderna människan.
- Homo neanderthalensis (250–30 TÅS) – Många fynd – från Spanien till Uzbekistan – tyder på att neandertalmänniskan emigrerade från Afrika först efter den moderna människan och att de två arterna existerat sida vid sida under en lång period. Mycket tyder också på att neanderthalmänniskan begravde sina anhöriga långt innan den moderna människan, vilket antyder att självmedvetande och ”livet efter detta” först uppstod hos neanderthalmänniskan.
- Homo sapiens (200– TÅS) – Den tidiga moderna människan utmärker sig med sin panna och avsaknaden av de markerade ”ögonbrynen” i kraniet. Hjärnan är också i ungefär samma storlek som dagens människa och ”kammen” över kraniet har helt försvunnit. Det är inte helt klarlagt exakt hur den moderna människan spred sig över världen. För närvarande finns det två oförenliga förklaringsmodeller som beskriver sapiens utveckling: Den ena beskriver hur sapiens utvecklades parallellt från regionala populationer av erectus i Afrika, Asien och Europa. Modellen tar fasta på vissa anatomiska likheter mellan lokala populationer av erectus och sapiens. Den andra, mer spridda modellen beskriver hur en liten isolera population i Afrika utvecklades till sapiens och därifrån spred sig över världen och konkurrerade ut erectus. Genom studier av mutationstakten hos DNA i nukleoler och mitokondrier har man kunnat fastställa att sapiens särskiljde sig från erectus för omkring 200 000 år sedan – vilket anses för ungt för den tidigare modellen. Dessutom har man daterat de äldsta fossil man funnit i Afrika till omkring 195 000 årForskning & Framsteg 5/05: "Den allra äldsta människan". http://fof.se/?id=055gPress. sedan medan motsvarande fynd i resten av världen är drygt 50 000 år yngre.
- Huvudartikel: Migration
- celldelning...
- Cellen, DNA, skelett, vävnad, organ, sinnesorgan, nerver, hormoner, hjärnan, intellekt, fortplantning, åldrande, ...
- ''
- Åldrande
- Genetik
- Befolkning
- Intelligens
- Intellekt
- Identitet
- Biologi
- Rasbiologi
- Raslära
- Rasism
- Sexualitet
- Hjärnan
- Humanism
- kön
Migration
Den förmodligen mest accepterade synen bland antropologer är att människan utvecklades i Afrika för mellan 100 och 200 000 år sedan. Homo sapiens konkurrerade ut andra människoarter som neandertalmänniskan och Homo floresiensis genom sitt fortplantningssystem och sin förmåga att finna föda. Från Afrika spred sig människan över Europa och Asien och hade kolonsierat hela detta område för omkring 40 000 år sedan. Amerika koloniserades därefter stegvis och alla delar av båda kontinenterna var befolkade av människan för om 10 000 år sedan. Det som möjliggjorde denna enastående expansion var människans anpassningsförmåga till vitt skilda klimat och utveckling av de verktyg som behövdes för att finna föda i de nya miljöer man träffade på. Det finns idag drygt sex miljarder människor vilket är betydligt fler än något annat däggdjur. De flesta människor bor idag i Asien (61%) och ungefär lika stora andelar i Amerika (14%), Afrika (13%) och Europa (12%) men bara 0,3% bor i Australien.
Ursprungligen levde människan i jägar- och samlarkulturer, ett levnadsmönster som kanske är bäst anpassat för savannen. Som en utveckling av dessa kulturer uppstod först nomadism då människan lärde sig tämja andra djur och hålla sig med husdjur. Senare lärde sig människan odla jorden och i och med jordbruket blev hon bofast. Idag kan människan förändra miljön omkring sig på gott och på ont. (Se vidare till exempel konstbevattning, stadsplanering, konstruktion och transport.) Genom ökad handel har människan idag gjort sig relativt sett oberoende av den omedelbara tillgång på bördig jord, dricksvatten och andra naturresurser. Idag är människor mer eller mindre permanent bosatta i mycket ogästvänliga miljöer som Antarktis, världshaven och till och med rymden.
Se även världens historia.
Egenskaper
Genetik
Människan är en flercellig, eukaryot organism (jämför prokaryot) vars diploida celler har två uppsättningar med 23 kromosomer som var och en ärvts av individens respektive förälder. Kromosomerna är uppdelade i 22 par autosomer och två par könskromosomer. Varje kromosom består av en DNA-molekyl och protein. En DNA-molekyl är uppbyggd av tusentals nukleotider. Ordningsföljden hos en grupp nukleotider bildar bestämmer ett stycke genetiska information , ett arvsanlag eller en gen, och tillsammans bildar dessa gener människans arvsmassa. Människan har omkring 20–25 000 gener och 95% av dessa gener har människan gemesamma med sin närmaste släkting schimpansen. Av detta kan man förstå att mycket små förändringar i arvsmassan kan ge upphov till stora skillnader hos individen. Genetiskt är det alltså mycket lite som skiljer allt levande åt.
Individens kön avgörs av sammansättningen hos könskromosomerna. Hos alla däggdjur har honan en dubbel uppsättning X-kromosomer medan hanen en uppsättning X-kromosomer och en med Y-kromosomer. (Hos t.ex. fåglar är det tvärtom.) En Y-kromosom är, i princip, en halv X-kromosom vilket betyder att honor har dubbla uppsättningar gener vilket gör hanar mer utsatta för vissa ärftliga sjukdomar som blödarsjuka.
Av cellerna i människokroppen är det bara könscellerna som är haploida, dvs bara har en enkel kromosomuppsättning. Kvinnans könsceller, äggen, består alltid av X-kromosomer medan mannens, spermierna, kan bestå av antingen X- eller Y-kromosomer. När könscellerna förenas kombineras därför könskromosomerna till antingen en kvinna (XX) eller en man (XY).
Människokroppen
Human_brain_NIH.jpgKollektivet
Se även
Primater | Antropologi | Mänsklig evolution
Mens | إنسان | Homo sapiens sapiens | Човек | মানুষ | Den | Čovjek | Homo sapiens sapiens | Člověk | Тăнлă çын | Menneske | Mensch | Omo dapeonz | Άνθρωπος | Human | Homo | Humano | Homo sapiens | انسان (سوره) | Ihminen | Homo sapiens | Minske | Duine | Ser Humano | אדם | Čovjek | Esser human | Manusia | Homo | Maður | Homo sapiens sapiens | ᐃᓄᒃ | 人間 | 사람 | Mirov | Tus | Homo | Mins | Moto | Žmogus | Човек | Manusia | Tlācatl | Minsch | Mens | Menneske | Menneske | Адæймаг | Człowiek rozumny | Homo sapiens | Om | Человек разумный | Umanu | Čovjek | Human | Homo | Človek | Човек | มนุษย์ | Tao | İnsan | ئىنساننىڭ | Людина | Loài người | 人 | Lâng
"Människa"
