Legering

Legering (av legera, av lat. li´go 'binda ihop', 'förena'), material med metalliska egenskaper vilket består av två eller flera grundämnen (legeringskomponenter), varav minst ett är metall. Även en blandning av två eller flera polymera material kan ibland också kallas för legering.

En metallegering består oftast av en baskomponent (t.ex. aluminium, bly, järn, koppar eller tenn). Till baskomponenten sätts sedan ett eller flera legeringselement (legeringsämnen) som kan vara såväl metaller som icke-metaller. Legeringar framställs vanligen genom att de olika komponenterna i form av smältor blandas. Legeringar kan dock även framställas genom t.ex. pressning och sintring av pulverformiga ämnen, eller genom mekanisk bearbetning av material. Ofta räcker ganska små mängder tillsatsämnen, eller mindre variationer på proportionerna av ingående ämnen, för att ge stora ändringar på egenskaperna för den färdiga legeringen.

Legeringar har mycket stor teknisk betydelse och har använts av människan i tusentals år (ex. brons). I konstruktionssammanhang används så gott som alltid metaller i form av legeringar. Rena metaller är vanligtvis för mjuka och saknar styrkan för att kunna användas i praktiskt bruk. I en legering kan däremot både hårdheten och styrkan hos metaller ökas, dessutom kan saker som korrosionsbeständighet och gjutbarhet samt elektriska och magnetiska egenskaper också påverkas. Som exempel kan man ta rosttrögt stål, ofta oegentligt kallat rostfritt stål. Man tillför där krom till en järn-nickellegering och därigenom minskar korrosionsangreppen vid vatten- och luftkontakt.

En tekniskt viktig grupp är systemet tenn/bly (se lödning.) Den tas här som exempel på vad som händer när halterna av basämnena varieras. Tekniskt rent bly har smältpunkten 327 °C och tenn smältpunkten 234 °C. Dessa metaller är ömsesidigt lösbara i varandra. Om temperaturen är tillräckligt hög smälter såväl blyet som tennet. Tillsättes mer av det ena ämnet så löses det i det andra intill en viss gräns, då lösningen blivit mättad. I ett visst läge råder balans, då bägge ämnena innehåller en mättad lösning av den andra. Detta är den s k eutektiska blandningen. Därvid har man också kommit till systemets lägsta smälttemperatur. Tabellen nedan illustrerar förloppet.

Tenn %	100	90	80	75	70	63	60	50	40	30	25	20	15	10	5	0
Bly %	0	10	20	25	30	37	40	50	60	70	75	80	85	90	95	100
Smälttemperatur °C	234	220	207	200	193	183	189	212	234	258	269	281	292	304	315	327

Exempel på legeringar:

alpacka
alnico
alumel
alutite
amalgam (kvicksilver blandat med andra metaller)
astroloy
babbits
brightray (nickel, kobolt, krom, järn m m)
brons Huvudämne koppar (Koppar + zink räknas inte som brons, utan kallas mässing)