Kristendom

Kristendom är den religion som utgår från Jesus från Nasarets lära, liv, död och uppståndelse så som det återges i Nya Testamentet, andra delen av kristendomens heliga skrift Bibeln. Kristendomens anhängare anser att Jesus är den utlovade Messias/Kristus. Kristendomen är en abrahamitisk religion.

Kristen tro

Kärnan i den kristna tron är att Jesus Kristus gav sitt liv och blev avrättad genom korsfästelse för människornas synders skull och att han uppstod från de döda på tredje dagen. Människorna har genom detta försoningsverk fått möjligheten till omvändelse och därmed förlåtelse och rening från synderna. Genom Jesu uppståndelse från det döda har hoppet om ett evigt liv också blivit en central lärosats inom kristendomen. De olika kristna trosbekännelserna (t.ex. den apostoliska och den nicaenska) tillkom för att ena (eller särskilja) kyrkans syn på vad kristen tro är och fungerar därför som en bra sammanfattning av gränserna för vad som ingått i begreppet kristen tro vid olika tidpunkter och platser.

Den apostoliska trosbekännelsen (nyare översättning):

Vi tror på Gud, allsmäktig Fader

himlens och jordens skapare.

Vi tror även på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre,

som blev till som människa genom den heliga Anden,

föddes av jungfrun Maria,

led under Pontius Pilatus,

korsfästes, dog och begravdes,

steg ner till dödsriket,

uppstod från de döda på tredje dagen,

steg upp till himlen,

sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida

och skall komma därifrån för att döma levande och döda.

Vi tror på den heliga Anden,

den heliga, universella kyrkan, de heligas gemenskap,

syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet.

Det centrala budskapet brukar illustreras med ett bibelställe, som kallas Lilla Bibeln (Joh. 3:16):

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Grundprinciperna i kristendomen

En enda Gud (monoteism)
Treenigheten, Gud är både Fadern, Sonen och den Helige Ande på samma gång, tre olika men på samma gång en.
Gud är omnipotent, allvetande och evig.
Jesus Kristus är Messias och både Gud och människa på samma gång.
Jesu födelse av en jungfru, människoblivande, uppståndelse, uppstigande till himmelen och återkomst.
Befrielsen från synd och död är endast möjlig genom Jesu person och handlingar. Speciellt genom att han offrade sitt liv genom korsfästelsen och hans uppståndelse, genom vilken människan är frälst och försonad med Gud.
Livet tar inte slut vid döden, utan människor kommer att få evigt liv.
Den sista dagen kommer Jesus att återkomma för att döma alla människor till antingen "evigt liv" eller "evig död".

En något längre sammanfattning finns i artikeln klassisk kristendom.

Tidig historia

Kristendomen uppstod ur judendomen under första århundradet e.Kr. Till en början betraktades kristendomen som en liten gren inom judendomen. Den nya tron spred sig dock snabbt kring Medelhavet även bland icke-judar tack vare flitig mission, inte minst av aposteln Paulus. Redan tidigt bestod församlingen i Jerusalem av både arameisktalande och grekisktalande judar. P.g.a. förföljelser och krig lämnade många av dessa Palestina och flyttade till andra delar av det romerska riket, bl.a. till Antiochia. Enligt Apostlagärningarna var det där som den nya trons bekännare började kallas för kristna. Den arameisktalande kristendomen tappade i betydelse, och Mindre Asien tillsammans med Syrien övertar rollen som kristendomens kärnområden. Kristendomen spriddes västerut genom emigration och når snart rikets huvudstad Rom. Dit sänds även apostlarnas ledare Petrus som anses ha blivit den romerska församlingens förste ledare (biskop), vilket är grunden till dagens påveämbete.

På 90-talet e.Kr. skedde en definitiv brytning mellan judendom och kristendom. De kristna slutade att delta i judarnas gudstjänster och romarna insåg skillnaden mellan judar och kristna vilket ledde till att de kristna inte längre behandlas med den tolerans som var bruklig mot judarna.

Under 100-talet byggdes organisationen ut, och varje församling blev självständig under en biskop. En grupp tidiga teologer, apologeterna, försökte försvara kyrkans tro mot förföljelser och knyter an till tidens filosofi och retorik. Flera grupper bröt med den kristna huvudtraditionen och bildade tidvis framgångsrika närbesläktade religioner. Bland dem fanns gnosticismen, markionismen och montanismen.

Under 200-talet ökade antalet kristna kraftigt vilket ledde till att de tidigare sporadiska förföljelserna från staten tilltog i styrka. De svåraste förföljelserna inföll under kejsarna Decius och Diocletianus. Under kejsar Konstantin den store (tidigt 300-tal) förändrades situationen för de kristna som fick religionsfrihet och ökat inflytande. År 325 samlades biskopar från hela riket till det första ekumeniska kyrkomötet i Nicaea. Därmed var grunden lagd för en rikskyrka. Under kejsar Theodosius den store på 380-talet blev kristendomen statsreligion och omkring år 400 var riket kristnat. Sedan tidigare var kristendomen statsreligion i Armenien och Etiopien. I slutet av 700-talet bryts det sista organsierade motståndet i de germanska rikena ner av Karl den store.

Uppdelning

Den organiserade kristendomen är uppdelad på en mängd olika kyrkor och trossamfund. Under de kristologiska striderna på 400-talet bröt flera kyrkor med majoritetslinjen. Dessa finns kvar än idag och brukar kallas orientaliska kyrkor.

Även inom romarriket skedde en splittring, där östlig (grekisk) och västlig (latinsk) kristendom allt mer gled isär. En tydlig schism år 1054 mellan biskopen i Rom (påven) och biskopen i Konstantinopel (den ekumeniske patriarken) ledde till att skillnaderna har permanentats i två olika kristna kyrkofamiljer: den Romersk-katolska kyrkan (och därur senare utbrutna kyrkor) samt de ortodoxa kyrkorna. Båda dessa har anspråk på att vara den mest ursprungliga och allmänneliga kyrkan, med direkt band från Jesu lärjungar och fornkyrkan.

I väst var det inte slut på striderna. Under 1500-talet protesterade munken Martin Luther ihärdigt mot att kyrkan sålde avlatsbrev och därmed blev han upphov till reformationen. Några teologer, bland dem Johan Calvin och Huldrych Zwingli, ansåg att Luther inte gick tillräckligt långt och drev reformationen i än mer radikal riktning. Ett flertal olika kyrkor och samfund uppstod, en trend som fortsatt sedan dess. Som övergripande benämning på de kyrkor som uppstått i reformationens efterföljd brukar man använda ordet protestanter. Skillnaden mellan de olika protestantiska samfunden kan vara mycket stor.

Bokstavstro

Bokstavstro (eller verbalinspiration) är när man tror på att varje ord i Bibeln är inspirerat av Gud till skillnad från att se Bibelns huvudbudskap som givet av Gud, men själva texten färgad av författaren och den dåtida kulturen. Båda perspektiv medger att Bibelns innehåll är givet av Gud och nedskrivet av felbara människor, men bokstavstroende menar att texten i sig är felfri.

Högtider

Släktskapsträd för kristna riktningar

Kyrkliga samfund kan indelas efter deras kultur och tradition, och en distinktion uppställs då mellan västlig kristendom och östlig kristendom, vilkas brytning blev fullständig vid den stora schismen 1054.

Ett kronologiskt släktträd skulle i stället se ut som nedan. Förhållandena har förenklats något för att en illustration ska var möjlig, och utgör i första hand under nyare tid efter samfundsbildningen i Sverige.

Judendomen
- Den tidiga fornkyrkan
  - Fornkyrkan
  - Montanister

Se även:

Externa länkar

På Markusstiftelsens hemsida finns korta och lättlästa beskrivningar av kristen tro. Klicka på Vad är kristen tro?
Credo har en sida med frågor och svar om kristen tro. Där kan man också ställa egna frågor.
Credos trosgrundval - en representativ klassisk protestantisk trosbekännelse
Romersk-katolska kyrkans katekes
Lausannedeklarationen - en internationell evangelikal trosbekännelse med sikte på mission
De lutherska bekännelseskrifterna

Kristendom | Abrahamitiska religioner | Religioner

Gourt Home::Gourt :: Kristendom