Insekter

Insekter (Insecta) är en klass inom leddjuren och de är de artikaste och mest framgångsrika bland landdjuren.

Av jordens 1,5 miljoner kända djurarter är 1 miljon insekter. De flesta är bevingade, men det förekommer också primitiva vinglösa insekter (Apterygota). Det vetenskapliga namnet, Insecta, kommer från latin och betyder "insnörd". Vetenskapen som ägnar sig åt insekter kallas entomologi.

Utseende och levnadssätt

Insekternas hud är täckt med ett mer eller mindre förhårdnat hudskelett som består av kitin. Kroppen är sammansatt av tre tydligt skilda avdelningar: huvud, mellankropp (thorax) och bakkropp (abdomen). Extremiteterna, som i antal aldrig överstiger tre par hos fullbildade insekter, men kan vara mindre, genom att ett benpar förkrympt, sitter bara på mellankroppen. Sällan finns förkrympta extremiteter på bakkroppen.

insekter.jpg Huvudet, som består av flera sammanvuxna leder, bär antenner, munverktyg och ögon. Munverktygen utgörs av den opariga överläppen, ett par överkäkar, ett par underkäkar samt den av ett tredje par, i midlinjen sammanvuxna käkar bildade underläppen. Överläppen är ett litet kitinstycke, som upptill begränsar munöppningen och underläppens midstycke bär den så kallade tungan. Underkäkar och underläpp bär dessutom var sitt par trådlika och ledade bihang, som tjänstgör som känselorgan. Hos bitande insekter är det ofta lätt att urskilja alla mundelar medan mundelarna hos sugande insekter är mest sammanvuxen. Ögonen är antingen fasettögon eller punktögon.

De flesta fullvuxna insekter är utrustat med ett eller två par vingar. De främre sitter alltid på andra leden av mellankroppen och de bakre på tredje leden. Ibland är ett eller bägge vingpar förkrympt och ibland finns inga vingar alls, t.ex. hos arbetsmyror. Varje vinge består av två med varandra sammanvuxna kitinhinnor, som hålls utspända av förgrenade kitinlister.

Bakkroppen utgörs av mot varandra fritt rörliga leder som består av en ryggplåt och en bukplåt. Den tunna hud, som förenar dessa plåtar, bildar ett instjälpt veck. Denna anordning gör möjlig pumpande andningsrörelser genom bakkroppens rytmiska förlängning och förkortning samt tillåter en stundom enorm utvidgning av bakkroppen vid upptagandet av en större mängd föda samt vid äggstockarnas ansvällning under mognaden av äggen. Bakkroppens sista leder bär ofta olika bihang, som ledade analspröt, griporgan, kopulationsorgan och äggläggningsrör. I baktarmens yttersta del finns ofta stinkkörtlar, ur vilka insekten till sitt försvar avsöndrar illaluktande och sveda orsakande vätskor.

När det finns andningsorganen bildas de av andrör, som öppnar sig i en rad andhål. Hos vissa i vatten levande insektlarver saknas andhål, och i detta fall finns ofta blad- eller trådlika så kallade trakégälar på bakkroppens sidor, genom vilka det i vattnet lösta syret kan upptas genom diffusion. Hos vissa små insekter, till exempel de flesta hoppstjärtar, saknas såväl andhål som andrör, och andningen sker genom den tunna huden.

I nära samband med andningsorganen står ett för insekterna särskild organ, den så kallade fettkroppen. Den består av massvis samlade fettceller, mellan vilka ytterst talrika och fina trakégrenar intränga. Fettkroppen tjänstgör huvudsaklig som näringsmagasin.

Till följd av andningsorganens vidsträckta utbredning i alla delar av kroppen är utvecklade anordningar för blodcirkulationen onödiga. Blodkärlssystemet utgörs bara av ett enda, längs kroppens ryggsida genom muskelknippen fäst i flera kamrar avdelad, pulserande ryggkärl, som driver den färglösa blodvätskan framåt, till närheten av huvudet. Där hör blodbanorna upp och blodet sprider sig fritt i mellanrummen mellan kroppens organ.

Nervsystemet
Sinnesorgan
Fortplantningsorgan

Levnadsområde

Med undantag av oceaner finns insekter i nästan alla regioner på jorden. De flesta finns i regioner med tropiskt klimat. Högt specialiserade arter lever även i Antarktis och på höga bergskedjor. Några insekter spreds genom människan till världens alla hörn.