Arrende, nyttjanderätt till jord mot ersättning till jordägaren. Arrende hör till de begränsade sakrätter i fast egendom som jordabalken erkänner. Andra sakrätter är hyra, tomträtt och servitut. Arrende räknas som helnyttjanderätt och innebär en exklusiv rätt till marken.

Det finns fyra typer av arrende, nämligen jordbruksarrende, bostadsarrende, anläggningsarrende och lägenhetsarrende.

Jordbruksarrende finns av två typer; gårdsarrende och sidoarrende, skillnaden är väsentligen att i gårdsarrendet ingår bostad för arrendatorn, då ju denne inte bara har sin utkomst från arrendestället har han ett mycket starkt besittningsskydd och en ev. uppsägning tar många år att genomföra.

Att arrendera ut innebär att man hyr ut ett område - vanligen en åker eller ett stycke vatten - som någon brukar för att få avkastning. Betalningen kallas arrende och bestod förr vanligen av en del av skörden (antingen en fast mängd, en andel av skörden eller en kombination därav) och eventuellt även ett belopp. Ibland ingick ett antal dagsverken i den utarrenderandes tjänst i arrendet.

Arrenderandet som var vanligt i det feodala Europa förekommer fortfarande, men då i form av kontant betalning till jordägaren. I dag arrenderar bönder ofta mark utöver den mark de redan äger av personer som äger jordbruksmark, men som inte driver eget jordbruk (exempelvis någon som lagt ner sin gård, eller ärvt mark). Detta kallas för sidoarrende och är mycket vanligt,dessa löper vanligen på 1-5 år. Bönder som uteslutande arrenderar mark (gårdsarrende) förekommer i viss utsträckning, även om bristande lönsamhet och stora investeringsbehov i dagens svenska jordbruket har gjort det mer ovanligt. Ofta är det stift och liknande som arrenderar ut gårdar på långa kontrakt (vanligen 5 eller 10 år).

Civilrätt | Jordbruk