Walter Clopton Wingfield, född oktober 1833, Rueben, Wales, död 18 april 1912. Brittisk major och uppfinnaren av det moderna tennisspelet.

Uppfinningen lawn-tennis

Walter Clopton Wingfield var, vid sidan av den militära karriären, intresserad av olika bollsporter som badminton, bollhussporten real tennis (då kallades denna sport för bara "tennis") och racket, vilka han också gärna utövade. Det gamla krocketspelet, som vid tiden åtnjöt relativt stor popularitet, utövades också i Wingfields sociala kretsar, men ansågs av flera vara mindre intressant, knappast mer än en "sport-imitation". År 1873 läste Wingfield en artikel i tidskriften "The Field", som uppmärksammade honom på att det också gick utmärkt att spela tennis på gräsmattor avsedda för krocket. I artikeln omtalades att en variant av racketsport (egentligen av pelota) sedan mer än tio år spelades utomhus på plana gräsytor på flera ställen i England. Reglerna var utvecklade av majoren Thomas Henry Gem. År 1872 hade Gem tillsammans med vännen J.B. Pereira grundat the "Leamington Lawn (engelska för gräsmatta) Tennis Club", avsedd för hans spelvariant.

Wingfield bestämde sig för att utveckla sin egen variant av lawn-tennisspelet, främst för att själv tillsammans med sina vänner få utöva ett intressantare och livligare utomhusspel än krocket. Han avsåg också att samtidigt tjäna pengar på sin uppfinning. Tidigt på våren år 1874 erhöll han ett provisoriskt patent, senare patent, på sitt nya spel som han kallade Sphairistiké (grekiska för "bollspel"), inkluderande copyright på ett regelhäfte. Han presenterade sitt nya spel i The Field i mars samma år och erbjöd till försäljning trälådor innehållande två nätstolpar avsedda att köras ner i marken, nät och en rulle rep och tältpinnar samt en hammare, allt för 6 pence. Allt detta skulle riggas upp på en gräsplan enligt medföljande anvisningar. Spelplanen var smalare på mitten där det 1,42 m höga nätet skulle spännas tvärs över, och bredare vid baslinjerna. Banan blev därmed "timglasformad". Fyra racketar och bollar, tillverkade av firman "French och kompani" erbjöds separat för 5 pund.

I Wingfields ursprungliga regelhäfte angavs att serven enbart fick slås från en rektangulär mindre yta belägen mitt på den ena planhalvan. Bollen skulle placeras i den ena motståndarens serverutor vilka i Wingfields version, enligt modell från inomhussporten real tennis, var belägna i området närmast baslinjen. Räkningssystemet var hämtat från sporten racket. Spelet utsattes för kritik och Wingfield anklagades för plagiat, liknande spel fanns ju redan. Dessutom ansågs reglerna vara krångliga. Wingfield modifierade därför sitt spel, som han från år 1875 kallade för enbart "lawn-tennis". Nätet sänktes något, planen gjordes mindre timglasformad och serven skulle spelas från baslinjen. Parallella tester mellan Wingfields spel och andra varianter genomfördes. Hans modell visade sig "hålla måttet", även om han tvingades till ytterligare korrigeringar. En avgörande förändring var att placera serverutorna där de är belägna i dagens tennis. Framgångarna fortsatte för Wingfield, vars spel såldes över hela England och även i USA.

Sommaren 1875 förlorade Wingfield kontrollen över utvecklingen av tennisspelet. En artikel publicerades i The Field av representanter för All England Lawn Tennis & Croquet Club. I artikeln anklagades Wingfield ånyo för plagiat. Han förlöjligades också för sin idé att på vintern spela tennis utomhus med skridskor. På klubbens gräsplaner hade man tidigare anlagt banor enligt Wingfields patent. Klubben modifierade nu spelplanens form och sänkte nätet ytterligare utan att höra med Wingfield. Oaktat patentet tillsatte klubben också en kommitté som fick till uppgift att se över reglerna. Wingfields patent, som innebar copyright på reglerna, gick ut år 1877. Därefter införde klubben nya omarbetade regler, utan att Wingfields tillfrågades, vilka i princip var desamma som de som gäller i dag för tennis. År 1877 inbjöd klubben till en turnering på klubbens egna spelplaner, vilket blev de första Wimbledonmästerskapen.

Personen Wingfield

Vid tiden för sin uppfinning Lawn-tennis var Wingfield 40 år gammal. Han hade bland annat på 1860-talet tjänstgjort i Kina som kommendör i för en kavalleriavdelning. Wingfield gav ut två böcker om sitt spel, "The book of the game" och "The majors game of lawn tennis". Han uppfann också the "butterfly bicycle".

Walter Clopton Wingfield upptogs år 1997 i the International Tennis Hall of Fame.

Se också

• Tennis
• All England Lawn Tennis & Croquet Club

Källa

• Gianni Clerici 1974, "500 Jahre Tennis", Översättning till tyska Verlag Ullstein, 1978.

Extern länk

• Hall of Fame biografi Walter Clopton Wingfield

Födda 1833 | Avlidna 1912 | Brittiska tennisspelare

Walter Clopton Wingfield | Walter Clopton Wingfield | Walter Clopton Wingfield | Walter Clopton Wingfield