article Related Topics:
Vikingatid :: Vikings :: Viking :: Viking_Age :: Viking_Invasion
 

Denna artikel handlar om historiska vikingar. Se också viking (olika betydelser).


Viking, är den fornnordiska beteckningen för de nordiska handelsmän, sjöfarare, krigare, köpmän och upptäcksresande, som for på vikingatåg till områden som Baltikum och Ryssland (Gårdarike) samt England, Frankrike m.fl länder under sen järnålder, en tidsperiod som även kallas vikingatiden, ca 800 - 1050 e. Kr.

Namnets ursprung är är omstritt. Vissa forskare härleder ordet viking det från det gamla norska landskapsnamnet Viken, vilket motsvarar dagens Bohuslän och oslofjorden. Enligt andra källor skapades det fruktade begreppet Viking av de som utsattes för plundringstågen; sjörövarflottorna höll sig först dolda i vikar, bakom klipporna, och när männen fann det lägligt bröt de fram under vilt härskri, plundrade och dödade de förskräckta invånarna. Sedan försvann de lika hastigt med sitt byte. Andra menar att ordet kommer av verbet avvika. Ytterligare en möjlig härledning är det anglosaxiska ordet Wic som betyder befäst härläger.

Vikingar i öster och väster


Enligt vissa källor skapades det fruktade begreppet Viking av de som utsattes för plundringstågen, sjörövarflottorna höll sig först dolda i vikar, bakom klipporna, och när männen fann det lägligt bröt de fram under vilt härskri, plundrade och dödade de förskräckta inbyggarna. Sedan försvann de lika hastigt med sitt byte. Vikingatiden upphörde med stor sannolikhet när de drabbade kust- och flodlandskapens befolkningar själva byggde flottor som kunde möta Vikingarna redan ute till havs.

Folkslag eller sjörövare?


Innan Islänningasagorna skrevs under 1300-talet var ordet viking känt från två historiska källor; Widsith d.ä., som beskriver dem som en folkgrupp, "cynn", vid sidan av svear, götar, daner, vender och verner, samt Adam av Bremen vilken klart och tydligt omnämner dem som pirater.

Efter attacken på klostret vid Lindisfarne (Holy Island) år 793, fick de beteckningen nordmän av sina offer, varför detta ord, som refererade till deras geografiska tillhörighet snarare än deras "yrke", senare kom att bli synonymt med nordbor i allmänhet.

Kung Harald hårfager av Norge tvingades, på grund av ständiga påhälsningar, att företa en expedition till Skottland och de intilliggande öarna för att rensa dessa områden från vikingar, varpå flertalet flydde till Island. Av denna anledning framställs vikingen i Islänningasagorna som idealbilden av en oförvägen hjälte. Vid en analys av de samtida texterna finner man emellertid att offren knappast delade denna uppfattning. Denna syn på vikingen fann emellertid vägen till 1800-talets nationalromantiska historieteckning, där han förhärligades och porträtterades som något gloriöst snarare än tillhörig en kriminell minoritet.

Ingenstans i skriftliga källor utanför de isländska sagorna är titeln viking beskrivet som ett accepterat yrke, eller en del av det nordiska samhället. Det förefaller mer sannolikt att vikingarna varit en slags fredlösa, eftersom de få platser de förknippas med, bl a Jomsborg vid Julin, idag, till skillnad från framställningarna i sagor, av historiker inte ses som något annat än ett flyktingläger för pirater.

Skriftliga källor


  • Widsith d.ä.:Hroþwulf ond Hroðgar heoldon lengest sibbe ætsomne suhtorfædran, siþþan hy forwræcon wicinga cynn ond Ingeldes ord forbigdan, forheowan æt Heorote Heaðobeardna þrym.

Widsith använder ordet som en beskrivning av en folkgrupp, (cynn) förmodligen geografiskt avgränsad. Liksom Beowulf beskriver den personer från 500-600tal, vilket inte innebär att dikten är uppkommen då. Widsith nämner också en underkategori: Lidviking:

Mid Scottum ic wæs ond mid Peohtum ond mid Scridefinnum mid Lidwicingum ic wæs ond mid Leonum ond mid Longbeardum, mid hæðnum ond mid hæleþum ond mid Hundingum.

  • Adam av Bremen skriver i sin bok Gesta Hammaburgensis Ecclesiae Pontificum, volym fyra:

Aurum ibi plurimum, quod raptu congeritur piratico. Ipsi enim piratae, quos illi Wichingos as appellant, nostri Ascomannos regi Danico tributum solvunt.

Översatt: det finns mycket guld där, (Själland) samlat genom sjöröveri. dessa pirater kallas av innevånarna för Wikingos, vi kallar dem askomanner.

  • Upplands runinskrifter 617: Ginnlög, Holmgers dotter, syster till Sygröd och till Göt, hon lät göra denna bro och resa denna sten efter Assur, sin man, son till Håkon jarl. Han var landvärnare mot vikingar med Geter. Gud hjälpe nu hans ande och själ.

Variant A:

  • Vikingarna bevarade mycket kunskap från antiken, som de bl a använde under vikingatågen. De gjorde upp avståndstabeller för sjöfart, som var så noggranna att de bara skiljer sig 2-4 procent från dagens satellitmätningar, även på långa sträckor som t.ex. över Atlanten. Vikingarna grundade städer som Jorvik (York), Könugård (Kiev), Staraja Ladoga, Smolensk och Holmgård (nuv. Novgorod). De koloniserade också Island och Grönland. En kolonisering av Amerika påbörjades men fullföljdes aldrig. Vissa anser att vikingarna tog sig så långt som till Mexiko.

Variant B:

  • Texten ovan beskriver vilka nordbor som helst från vikingatiden. Inga källor existerar som påvisar specifik kompetens i dessa frågor hos just vikingar.
  • Ingen enda källa nämner att någon viking grundat eller koloniserat någonting alls. De ovan anförda grundandena, tex i fallet Kiev kan inte genom någon enda källa hänföras till vikingarna. Den officiella versionen är att ruser grundade Kiev, och i övrigt nämns termen varjager. Flera ansprak görs pa vilka ruser var, möjligen var de från sverige. Ordet viking nämns inte i Nestorskrönikan.

Vikingamyter, faktoider


Drakskepp2.PNG
Skepp från vikingatiden

Vikingarna var en mytomspunnen grupp av människor. I synnerhet under nationalromantikens dagar på 1800-talet tog denna mytbildning fart.

Utanför Norden finns en uppfattning om att vikingarna var ett särskilt folkslag, vilket är felaktigt. Den största delen av Nordens befolkning under vikingatiden höll sig på fastlandet.

Hjälmar med horn

Vikingarna hade inte hjälmar med horn. Denna föreställning uppstod under den nationalromantiska epoken i slutet av 1800-talet, i synnerhet inom Götiska förbundet. Hjälmar med horn användes enbart av kelterna, och bara i ceremoniella sammanhang.

Inte heller förekom sköldmör (valkyrior). Även dessa kommer från den keltiska traditionen.

Att vikingarna inte hade horn på sina hjälmar torde vara lika mycket myt som att de hade det. Fyndmaterialet i form av hjälmar från vikingatiden räcker inte till för att bevisa det ena eller det andra. Om man skall vara noggrann och bara räkna sjörövare som vikingar, sa tror jag inte det hittats en enda huvudbonad.

Fynden är få eller obefintliga, men bildbevisen desto fler, från gotländska bildstenar, Bayeux-tapeten m.fl. exempel.

Se http://www.faktoider.nu/vikingarna.html för fler vikingamyter.

Externa länkar


Se även


Vikingatiden

Wikinger | Викинги | Vikinzi | Víking | Vikingové | Y Llychlynwyr | Viking | Wikinger | Βίκινγκ | Viking | Vikingoj | Vikingo | Viikingid | Bikingo | وایکینگ | Viikingit | Víkingur | Viking | Na Lochlannaigh | ויקינגים | Vikinzi | Vikingek | Viking | Vikingo | Vichinghi | ヴァイキング | 바이킹 | Vikingus | Vikingai | Vikingi | Viking | Wikinger | Vikingen | Vikingar | Viking | Wikingowie | Vikings | Vikingi | Викинги | Vichinghi | Vikings | Vikingovia | Vikingi | Викинзи | Viking | Vikingler | Người Viking | 維京人 | Viking-lâng

 

This article is licensed under the GNU Free Documentation License. It uses material from the "Viking".

Home Pageartsbusinesscomputersgameshealthhospitalshomekids & teensnewsphysiciansrecreationreferenceregionalscienceshoppingsocietysportsworld