Van der Waals-bindning, även kallade för Londonkrafter, är en mycket svag intermolekylär bindning – döpt efter fysikern Johannes Diderik van der Waals – som orsakar att opolära kovalent bundna molekyler kan kondenseras till vätska, eller stelna till fast form.

Bindningen uppstår genom att elektronmolnet i en molekyl vid ett visst tillfälle av sannolikhetsskäl kan vara tätare på ena sidan av molekylen. Då denna sida får en svag negativ laddning, kommer elektronmolnet i närliggande molekyler att stötas bort, resulterande i en motsvarande positiv laddning. Denna laddning är tillräcklig för att få molekylerna att bindas samman, under förutsättning att temperaturen är tillräckligt låg.

Några typiska ämnen som kondenseras till vätska på grund av van der Waals-bindningen är metan (kokpunkt -161°C), kväve (-196°C) och helium (-269°C).

Detta kan jämföras med ämnen såsom vatten (kokpunkt 100°C) eller ammoniak (-33°C) där vätebindningar är den viktigaste intermolekylära kraften. Man ser här också att vätebindningarna i vatten är mycket starkare än i ammoniak, vilket kommer av att vattenmolekylen kan ingå hela fyra vätebindningar med en annan vattenmolekyl.

kemi

Força de van der Waals | Van der Waalsovy síly | Van-der-Waals-Bindung | Van der Waals force | Ekvacio de Van-der-Waals | Fuerzas de Van der Waals | نیروی واندروالسی | Van der Waalsin voima | Force de van der Waals | קשרי ואן דר ואלס | Gaya van der Waals | Forza di Van der Waals | ファンデルワールス力 | Vanderwaalskracht | Forças de van der Waals | Van der Waalsova sila | 范德瓦耳斯力