Världsarv

Världsarv i Norden Helsingor Kronborg.jpg är ett av Danska världsarv]] Suomenlinna.jpg är ett av Finska världsarv]] Oexarafoss.jpg är Islands enda världsarv]] Bryggen, Bergen3.JPG är ett av Norska världsarv]] BirkaExcavation1.png är ett av Svenska världsarv]]

Världsarv i övriga Europa Bruges view from the belfry.JPGs gamla stadskärna är ett av Belgiska världsarv]] Pont du gard.jpg är ett av Franska världsarv]] Ac parthenon2.jpg är ett av Greklands världsarv]] PompeiiStreet.jpg är ett av Italienska världsarv]] Dubrovnik-vistadesel mar.jpg är ett av Kroatiens världsarv]] Church of St John of Kanevo on cliff.JPG är Makedoniens enda världsarv]] Le delta du Danube est une région naturelle.jpg är ett av Rumäniens världsarv]] Kischi Panorama.JPG är ett av Rysslands världsarv]] Poland Bialowieza - BPN.jpg är ett av Polens världsarv och Vitrysslands världsarv]] Stonehenge Closeup.jpg är ett av Brittiska världsarv]] Altamira Bison.JPG är ett av Spanska världsarv]] Aachener Dom.jpg är ett av Tyska världsarv]] Prague from Klementinum.jpg är ett av Världsarv i Tjeckien]] Schafberg.jpg är ett av Österrikes Världsarv]]

Världsarv i Asien Banaue rice terraces 1.jpg är ett av Filippinernas världsarv]] Ujungkulon.jpg är ett av Indonesiens världsarv]] Itsukushima torii distance.jpg är ett av Japans världsarv]] Kinsiska muren 1.jpg är ett av Kinas världsarv]] Baalbek2.jpg är ett av Libanons världsarv]] Gal Vihariya - 2.jpg är ett av Sri Lankas världsarv]] Aleppo citadel001.jpg är ett av Syriens världsarv]] Ha long bay.jpg är ett av Vietnams världsarv]]

Världsarv i Oceanien GreatBarrierReef-EO.JPG är ett av Australiens världsarv]] MountTongariro.jpg är ett av Nya Zeelands världsarv]]

Världsarv i Afrika Volubilis,Morocco.jpg är ett av Marockos världsarv]] Eljem2.jpg är ett av Tunisiens världsarv]] Leptis Magna arch Septimius Severus.jpg är ett av Libyens världsarv]] Great-Zimbabwe-2.jpg är ett av Zimbabwes världsarv]] Ngorongoro-Crater-animals.jpg är ett av Tanzanias världsarv]] Okapi2.jpg är ett av Kongos världsarv]]

Världsarv i Amerika Fernando de Noronha - dois Irmãos - praia do sancho.jpg är ett av Brasiliens världsarv]] Moai_Rano_raraku.jpg är ett av Chiles världsarv]] Cartagena - Fortaleza San Felipe de Barajas - 20050430bis.jpg är ett av Colombias världsarv]] CopanTempleOfInscriptions.jpg är ett av Honduras världsarv]] Wrangell St. Elias National Park.jpg är ett av Kanadas världsarv och USA:s världsarv]] Mexico.Mex.Teotihuacan.PyramidMoon.01.jpg är ett av Mexikos världsarv]] Peru Machu Picchu Sunset.jpg är ett av Perus världsarv]] Frihetsgudinnan.jpg är ett av USA:s världsarv]]

Ej att förväxlas med världsminne eller världens sju underverk.

World Heritage Emblem.jpg Ett världsarv skall vara en unik kultur- eller naturhistorisk miljö som vittnar om människans eller jordens historia.

FN-organisationen UNESCO upprätthåller en lista över världsarv och det står medlemsländer fritt att nominera objekt till listan.

En vanlig missuppfattning är att världsarv placerats på listan efter en extern och objektiv värdering av utomstående experter; så är alltså inte fallet. Det är respektive land som lyfter fram de objekt man önskar placera på listan. Därefter beslutar en världsarvskommitté efter rådgivning av experter huruvida objektet uppfyller de krav och de kriterier som finns i konventionen. Att både Gammelstads kyrkby utanför Luleå och Egyptens pyramider är placerade på världsarvslistan betyder således att Sverige valt att placera kyrkbyn på världsarvslistan, medan Egypten valt ut de välkända pyramiderna. Det innebär däremot inte en värdering av de båda platsernas relativa kulturhistoriska värde.

Medlemslandet är därefter i enlighet med konventionen förpliktigad, åtminstone moralisk, att sörja för att världsarvet bevaras för eftervärlden. När en miljö eller ett fenomen antagits som världsarv skall det vara en angelägenhet för hela mänskligheten, enligt UNESCO.

Det finns i dag (juli 2006) 830 världsarv i 138 anslutna länder; av dessa är 644 kulturarv, 162 naturarv och 24 en blandning av båda typerna. Varje år tillkommer i snitt 28 världsarv.

Konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv

Bakgrunden till konventionen

Redan i Haagkonventionen som antogs 1954 finns en konvention om skydd av kulturföremål i händelse av väpnad konflikt. . Frågans betydelse växte dock 1959 när Egypten beslutade bygga ut Assuandammen. Denna utbyggnad hotade att dränka Abu Simbel, ett av Egyptens stora kulturarv. För att rädda detta "världsarv" inledde UNESCO, efter en förfrågan från Egyptens och Sudans regeringar, en stor internationell räddningskampanj.

Arkeologiska utforskningar påskyndades i området som riskerade att bli översvämmat. Dessutom beslutade man att flytta Abu Simbel och Philae. Sten för sten monterades de ner och återuppbyggdes på säker mark, 65 meter högre upp och 200 meter från vattenlinjen. Kampanjen kostade omkring 80 miljoner USA-dollar. Hälften av pengarna kom från ett antal givmilda länder. Bortsett från att man blev tvingad att flytta kulturarven var kampanjen oerhört framgångsrik. Man hade visat att man med internationellt stöd och samarbete kunde rädda ett för hela världen betydelsefullt kulturarv. Resultatet innebar att flera liknande projekt startades.

Konventionen växer fram

Idén att kombinera bevarandet av kulturplatser och naturområden kom från USA. På en konferens i Vita huset i Washington, D.C.. 1965 föreslogs en Världsarvsfond, som skulle stimulera internationellt samarbete för att bevara världens mest enastående naturliga och scensiska områden och historiska platser för dagens och morgondagens människor. 1968 utvecklade IUCN liknande förslag för sina medlemmar. UNESCO skrev sedan med hjälp av ICOMOS ett utkast till en konvention som skulle skydda våra kultur- och naturarv.

Konventionen antas

Utkastet till konventionen presenterades på FN-konferensen om Mänskliga miljön i Stockholm i juni 1972 och antogs samma år den 16 november av UNESCO:s generalförsamlings 17:e kongress i Paris. Konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv (Convention Concerning the Protection of the World Cultural and Natural Heritage) kallas populärt i Sverige för världsarvskonventionen.

Konventionen idag

Idag har 182 länder skrivit på konventionen, därav har 96 ratificerat den. Sverige skrev under konventionen 1984 och ratificerade densamma den 22 januari året efter. Norge ratificerade konventionen 1977, Danmark 1979, Finland 1987 och Island 1995. Det självstyrande Åland i Finland har ännu inte anslutit sig till konventionen.

Konventionen syftar till att få de undertecknande länderna att säkra skyddet för sina natur- och kulturarv. Man vill också få de deltagande länderna att göra upp planer och bygga upp rapporteringssystem så att man kan hålla koll på världsarvens tillstånd och bevara dem i gott skick. Till sin hjälp har länderna världsarvskommittén, som enligt konventionen ska ställa upp med teknisk assistans och erbjuda professionell utbildning till länderna samt ge bidrag för att rädda de mest hotade världsarven.

Konventionen har inneburit att många länder har byggt upp en ordentlig organisation för att ta ansvar för sina natur- och kulturarv och gjort medborgarna i länderna medvetna om dessa. Många av världsarven som tidigare varit okända har blivit stora turistmagneter.

Världsarvskommittén

Kommitténs sammansättning

Världsarvskommittén (World Heritage Committee) består av 21 ledamöter från lika många länder. Dessa ska enligt konventionen väljas för en period på sex årVärldsarvskonventionen, artikel 8. Många medlemsländer väljer dock frivilligt att väljas in för en period på fyra år för att öka rotationen och därmed ge fler länder möjligheten att vara med i kommittén.

Det står alla medlemsstater till konventionen fritt att kandidera till världsarvskommittén, även ett land som suttit i kommittén den gångna perioden. Vanligen avstår dock ett sådant land från att ställa upp igen. Representationen ska vara jämnt fördelad mellan olika regioner och kulturer. Valet av kommittén sker på Generalsamlingen för konventionens medlemsstater vilken hålls vartannat år i samband med UNESCO:s Generalkonferens.

I dagsläget sitter representanter från följande länder i kommittén : Valda på 13:e generalkonferensen 2001, för en period på 6 år (2001-2007)

Indien

Valda på 14:e generalkonferensen 2003, för en period på 4 år (2003-2007)

Benin, Chile, Japan, Kuwait, Litauen, Nya Zeeland, Nederländerna, Norge

Valda på 15:e generalkonferensen 2005, för en period på 4 år (2005-2009)

Israel, Kanada, Kuba, Kenya, Madagaskar, Marocko, Mauritius, Peru, Spanien, Sydkorea, Tunisien, USA

Minst en medlem har traditionellt varit en medlemsstat som saknar världsarv. I nuläget finns det två länder i kommittén utan världsarv: Kuwait och Mauritius.

Kommitténs sammanträden och uppgift

En gång om året sammanträder världsarvskommittén Världsarvskommitténs arbetsordning, regel 2.1. Om minst 2/3 av medlemsstaterna så begär hålls en extra konferensVärldsarvskommitténs arbetsordning, regel 2.2. Kommitténs uppgift att verkställa konventionen och ansvara för uppdaterandet och publicerandet av världsarvslistan. Efter att IUCN och/eller ICOMOS har gjort sina presentationer beslutar kommittén vilka objekt som ska läggas till eller tas bort. Hittills har man inte tagit bort något världsarv, däremot har man slagit ihop världsarv och ändrat namn på världsarv. Man har också i något fall skapat ett nytt världsarv genom att man slagit samman en nominering med ett befintligt världsarv och på så vis skapat ett nytt världsarv. I detta fall finns ju det gamla världsarvet kvar om än som en del i ett nytt världsarv.

Tabell över sammanträdena

Konferens	År	Datum	Plats	Land
1	1977	27/6-1/7	Paris	Flag of France.svg Frankrike
2	1978	5-8/9	Washington, D.C.	Flag of the United States.svg USA
3	1979	22-26/10	Kairo & Luxor	Flag of Egypt.svg Egypten
4	1980	1-5/9	Paris	Flag of France.svg Frankrike
5	1981	26-30/10	Sydney	Flag of Australia.svg Australien
6	1982	13-17/12	Paris	Flag of France.svg Frankrike
7	1983	5-9/12	Florens	Flag of Italy.svg Italien
8	1984	29/10-2/11	Buenos Aires	Flag of Argentina.svg Argentina
9	1985	2-6/12	Paris	Flag of France.svg Frankrike
10	1986	24-28/11	Paris	Flag of France.svg Frankrike
11	1987	7-11/12	Paris	Flag of France.svg Frankrike
12	1988	5-9/12	Brasilia	Flag of Brazil.svg Brasilien
13	1989	11-15/12	Paris	Flag of France.svg Frankrike
14	1990	7-12/12	Banff	Flag of Canada.svg Kanada
15	1991	9-13/12	Karthago	Flag of Tunisia.svg Tunisien
16	1992	7-14/12	Santa Fe	Flag of the United States.svg USA
17	1993	6-11/12	Cartagena	Flag of Colombia.svg Colombia
18	1994	12-17/12	Phuket	Flag of Thailand.svg Thailand
19	1995	4-9/12	Berlin	Flag of Germany.svg Tyskland
20	1996	2-7/12	Mérida	Flag of Mexico.svg Mexico
21	1997	1-6/12	Neapel	Flag of Italy.svg Italien
22	1998	30/11-5/12	Kyoto	Flag of Japan.svg Japan
23	1999	29/11-4/12	Marrakesh	Flag of Morocco.svg Marocko
24	2000	27/11-2/12	Cairns	Flag of Australia.svg Australien
25	2001	11-16/12	Helsinki	Flag of Finland.svg Finland
26	2002	24-29/6	Budapest	Flag of Hungary.svg Hungary
27	2003	30/6-5/7	Paris	Flag of France.svg Frankrike
28	2004	28/6-7/7	Suzhou	Flag of China.svg Kina
29	2005	10-17/7	Durban	Flag of South Africa.svg Sydafrika
30	2006	8-16/7	Vilnius	Flag of Lithuania.svg Litauen

Världsarvskommitténs byrå

Kommittén väljer årligen i slutet av sin ordinarie konferens ett utskott kallat Bureau of the World Heritage Committee, på svenska Världsarvskommitténs byrå Världsarvskommitténs arbetsordning 13.1. Utskottet består personer från 7 av de 21 medlemsstaterna i kommittén och har en ordförande, fem viceordförande och en rapportör . Dess uppgift är att diskutera skötseln av de existerande världsarven, godkänna nomineringar och göra alla förberedelserna för Världsarvskommitténs konferenserVärldsarvskommitténs arbetsordning 12.1.

Utskottet eller byrån består idag av representanter från: Litauen, Nya Zeeland, Benin, Chile, Indien, Kuwait och Nederländerna.

Världsarvsfonden

Varje land som anslutit sig till konventionen betalar vartannat år in ett bidrag motsvarande en viss procentandel av den medlemsavgiften man betalar till UNESCO. Procentsatsen fastställs på Generalsamlingen för konventionens medlemsstater och är idag satt till 1 procent, vilket är den högsta nivå som konventionen tillåterVärldsarvskonventionen, artikel 15. Varje land får givetvis ge ett frivilligt bidrag därutöver.

Totalt får man till världsarvsfonden in omkring 4 miljoner USA-dollar per år. Pengarna placeras i den så kallade Världsarvsfonden, på engelska kallad ”World Heritage Fund”. Det är världsarvskommittén som användningen av pengarna i fonden. De fonderade medlen används dels till skyddsåtgärder av hotade världsarv (exempelvis Dubrovnik) men kan också användas för att återställa världsarv som helt eller delvis förstörts (exempelvis De stora buddastatyerna i Bamiyan).

Nordiska världsarvsstiftelsen

Varje land uppmuntras också i konventionen att överväga att etablera nationella offentliga och privata stiftelser eller organisationer som verkar för världsarvskonventionens mål och kan samla in pengar till världsarvsfonden för skyddet av kultur- och naturarvVärldsarvskonventionen, artikel 17.

I Norden är det Nordiska världsarvsstiftelsen ("Nordic World Heritage Foundation") som arbetar för att implementera och leva upp till Världsarvskonventionen. Stiftelsen grundades 1996 som Nordic World Heritage Office (Nordiska världsarvskontoret) efter en överenskommelse mellan UNESCO och Norges regering. I mars 2002 omvandlades kontoret till stiftelsen Nordic World Heritage Foundation. Stiftelsen understöds av norska miljöministeriet och dess styrelse har representanter från alla nordiska länder.

Afrikanska världsarvsfonden

Den 5 maj 2006 startades i Sydafrika en afrikans världsarvsfond. Det främsta målet med denna fond blir att reducera antalet hotade världsarv i Afrika. Afrika är nämligen den världsdel som idag har flest hotade världsarv (16 av 33). Ett annat mål är att fonden kan hjälpa till att öka antalet världsarv i Afrika, då kontinenten idag är starkt underrepresenterad i förhållande till det totala antalet världsarv.

Bidrag kommer att ges till Afrikanska länder för att stödja underhållet av befintliga världsarv. Det kommer också ges bidrag för att göra inventeringar av vilka objekt som kan tänkas vara intressanta för att sättas upp på världsarvslistan och till att förbereda nomineringar av de inventerade objekten. Bidragen kommer även omfatta utbildning av personal. Sydafrika donerade 20 miljoner rand (ca 23 miljoner svenska kronor) för att få igång fonden. Indien och Israel har också utlovat stöd. Fonden kommer att ledas av ett ideellt arbetande förtroenderåd med två ledamöter för varje region i Afrikanska unionen. Alla ledamöter i förtroenderådet ska vara experter i bevarandet av kultur- och naturarv. Första bidragen från fonden kommer kunna betalas ut 2007.

Världsarvscentret

I takt med att världsarven blev allt fler uppstod ett behov av att skapa ett världsarvscenter (”World Heritage Centre”) som kunde arbeta med konventionen och världsarven kontinuerligt. År 1992 öppnades därför Världsarvscentret i Paris. Förutom att hålla koll på världsarvens status har centret huvudansvaret för att organisera världsarvskommitténs möten, ge de anslutna länderna råd inför nomineringar, producera utbildningsmaterial och mycket annat.

Nomineringsprocessen

Skapandet av en tentativ lista

Varje land ska enligt konventionen skapa en tentativ lista (på Wikipedia kallad "Lista över nominerade världsarv") på objekt man kan tänkas föreslå till att bli uppsatta de närmsta 5 till 10 åren. Den tentativa listan får uppdateras när som helst och är första steget till att bli uppsatt på världsarvslistan. Ett objekt kan inte nomineras för inskrivning såvida det inte varit uppsatt på denna lista.

De nordiska länderna lade fram en gemensam lista 1996 med 21 kultur- och naturarvsobjekt, som ansågs karaktäristiska för norden. Listan togs fram 1994-1996 av en arbetsgrupp som fick finansiellt stöd från Nordiska Ministerrådet och presenterade i rapporten ”Verdensarv i Norden” (Nord 1996:30/31). Samtliga nordiska länder förutom Island har objekt på denna lista.

Inlämnande av nomineringshandlingar

Varje land som skrivit på Världsarvskonventionen uppmuntras av kommittén att göra nomineringar till världsarvslistan och kan utifrån försökslistan planera när man vill presentera nomineringshandlingar. Världsarvcentret erbjuder hjälp för förberedandet av handlingarna, vilka behöver vara så omfattande som möjligt för att försäkra att den nödvändiga dokumentationen och kartorna finns med. Färdigställda nomineringshandlingar skickas in till Världsarvscentret för granskning och kontroll att handlingarna är fullständiga. När en nomineringshandling anses komplett sänder Världsarvscentret iväg den för utvärdering.

Utvärdering

Tre organ fungerar officiellt som rådgivare till kommittén och världsarvscentretVärldsarvskonventionen,artikel 14 § 2:

IUCN - Internatonal Union for Conservation of Nature
ICOMOS - International Council on Monuments and Sites
ICCROM - International Centre for the Study of the Preservation and Restoration of Cultural Property (Romcentret)

Ett nominerat objekt utvärderas av de två rådgivande organen ICOMOS (kulturarv) och IUCN (naturarv). Utvärderingarna lämnas till Världsarvskommittén.

Vid sidan om de utvärderande organen finns ICCROM är en överstatligt internationellt forsknings- och utbildningscenter som bland annat erbjuder expertrådgivning vad gäller bevarandet av kulturarv.

Slutgiltigt beslut

När en plats blivit nominerad och utvärderad är det upp till den mellanstatliga Världsarvskommittén att fatta det slutgiltiga beslutet. Varje år sammanträder kommittén för att besluta vilka objekt som ska bli uppsatta på världsarvslistan. Den kan då även välja att avvakta med sitt beslut för att begära in ytterligare information från ansökarlandet. Kommittén har även rätt att ta bort världsarvsobjekt från listan helt, något som dock inte inträffat än. Däremot har det hänt att kommittén slagit samman gamla världsarv med nya objekt i helt nya världsarv.

Nomineringsprocessen i Sverige

I Sverige är det regeringen som på Riksantikvarieämbetets eller Naturvårdsverkets förslag lämnar in ansökan till UNESCO. Riksantikvarieämbetet lämnar förslag på kulturarv och Naturvårdsverket förslag på naturarv. UNESCO:s Världsarvskommitté fattar sedan beslut om objektet ska läggas till världsarvslistan eller inte. En lista över nominerade världsarv finns även (se nedan).

De fjorton svenska objekt som idag finns upptagna på listan har Riksantikvarieämbetet ansvar för.

"Cairns decisions"

På Världsarvskommitténs 24:e kongress i Cairns, Australien år 2000 beslutade kommittén att lägga fram ett förslag för att förbättra representativiteten (Europa dominerar alltför mycket och andelen naturarv är mycket liten) samt utveckla kommitténs, de rådgivande organens och världsarvscentrets arbete och förhindra att världsarvens status urholkas. Förslaget kom att kallas "Cairns Decision".

Förslaget som man lade fram innebar att varje land i fortsättningen endast skulle få nominera ett världsarv vardera per år. Denna regel skulle dock inte gälla de länder som saknar objekt i världsarvslistan. Dessa skulle istället få göra högst tre nomineringar per år. Kommittén beslutade också att föreslå en begränsning i antalet nomineringar som skulle utredas varje år.

På världsarvskommitténs 27:e kongress i Paris 2003, uppmanade kommittén alla medlemsländer att sända in kommentarer och förslag på förändringar av "Cairns decision". Efter genomgång av de insända kommentarerna, ändringsyrkandena och en het debatt beslutade man på 28:e kongressen i Suzhou 2004 att göra ett tillägg till konventionen.

Tillägget innebär att varje land får göra två nomineringar fram till den 30:e kongressen 2006 (dvs en nominering per år), förutsatt att den ena av dessa är ett naturarv. Det totala antalet årliga nomineringar som får göras begränsas till 45, inklusive nomineringar som har tagits upp av världsarvskommittén men ej helt antagits, gränsöverskridande nomineringar och nomineringar som gjorts som en nödåtgärd.

Världsarvskommittén beslutade också att "Cairns decisions" ska utvärderas på 31:e kongressen 2007.

Kriterier

Fram till och med 2004 gjordes urvalet utifrån två listor: en med sex kulturkriterier och en med fyra naturkriterier. Från och med 2005 är de sammanslagna till en enda lista med tio kriterier:

Ett världsarv måste uppfylla minst ett av kriterierna nedan med undantag för kriterium vi som Världsarvskommittén endast antar som kriterium tillsammans med andra kriterier.

(i) vara ett mänskligt mästerverk
(ii) visa på viktiga förändringar inom arkitektur, stadsplanering, teknologi, monumental konst eller landskapsdesign
(iii) bära på ett unikt eller ojämförligt vittnesbörd om en tradition eller civilisation (levande eller utdöd)
(iv) vara en enastående representant för ett eller flera viktiga steg i människans utveckling
(v) vara ett enastående exempel på mänsklig bosättning eller användning av land/vatten
(vi) vara helt eller delvis associerad med händelser eller levande traditioner, med idéer eller trosuppfattningar, eller med enastående konstnärliga eller litterära verk av betydelse för hela världen
(vii) innehålla fantastiska naturfenomen i ojämförligt vackra naturområden och estetiskt värde
(viii) vara enastående exempel som representerar viktiga steg i jordens historia
(ix) vara enastående exempel som representerar betydelsefulla pågående ekologiska och biologiska processer inom evolutionen och utvecklingen av ekosystem
(x) innehålla det allra viktigaste och mest betydelsefulla habitatet för på-platsen-bevarandet av biologisk mångfald.

Världsarvslistan

Det finns i dag (juni 2006) 812 världsarv i 137 anslutna länder; av dessa är 628 kulturarv, 160 naturarv och 24 en blandning av båda typerna. Varje år har tillkommit i snitt 28 världsarv, som minst har man antagit 7 nya världsarv och som mest 61.

Global fördelning av världsarven

Världsdel	Naturarv	Kulturarv	Blandade	Totalt
Afrika*	36	70	3	109
Asien	34	148	4	186
Europa^{, , **}	24	331	9	364
Nordamerika^*	35	56	1	92
Oceanien^***	15	1	5	21
Sydamerika	18	38	2	58
Summa	161	644	24	830

^* Storbritannien har ett världsarv på Sankta Helena. Detta har i tabellen räknats in under Afrika.
^** Danmark har ett världsarv på Grönland, Storbritannien har ett världsarv på Bermuda och Nederländerna har har ett världsarv på Nederländska antillerna. Dessa har i tabellen räknats in under Nordamerika.
^*** Storbritannien har ett världsarv på Pitcairn. Detta har i tabellen räknats in under Oceanien.

De första världsarven

År 1978 utsåg världsarvskommittén de första tolv världsarven. Dessa är: Katedralen i Aachen (Tyskland), Staden Quito (Ecuador), Krakows historiska centrum (Polen), Galapagosöarna (Ecuador), Gorée (en ö i Senegal), L'Anse aux Meadows (Kanada), Mesa Verde nationalpark (USA), Nahanni nationalpark (Kanada), Klippkyrkorna i Lalibela (Etiopien), Simien nationalpark (Etiopien), Saltgruvorna i Wieliczka (Polen), Yellowstone (USA).

Särskilt kända världsarv

Bland de mest välkända världsarven finns: Frihetsgudinnan i New York (USA), Kinesiska muren (Kina), Påskön (Chile), Stonehenge (Storbritannien), Stora Barriärrevet (Australien) och Taj Mahal (Indien).

Svenska världsarv

1991 fick Sverige sitt första världsarv - Drottningholm på Lovön. Två år senare blev det ytterligare två: Birka med Hovgården samt Engelsbergs bruk. 1994 tillkom Hällristningsområdet i Tanum och Skogskyrkogården i Stockholm. Hansestaden Visby tillkom 1995. 1996 blev det ytterligare två världsarv: Gammelstads kyrkstad utanför Luleå och Laponia. Listan utökades två år senare med Örlogsstaden Karlskrona med Karlskronavarvet. Därefter dröjde det fyra år innan nästa världsarv utsågs: Höga kusten. 2001 fick Sverige ytterligare två världsarv: Falun och Kopparbergslagen samt Södra Ölands odlingslandskap. 2004 tillkom Radiostationen i Grimeton. Det allra senaste tillkom 14 juli 2005 och är Struves meridianbåge. Världsarvet Höga kusten utökades 2006 med Kvarken. Det nya namnet för världsarvet är Höga kusten/Kvarken. Sverige har totalt 14 världsarv.

Immateriella världsarv

År 2003 instiftade UNESCO en ny konvention om immateriella världsarv. Än så länge är det bara 23 länder som har ratificerat konventionen. Tanken bakom konventionen är att bevara kulturella tankar, idéer och traditioner. Dessutom så uppmanar det till utbyte av information om olika kulturers egenheter. Sverige har ännu inte ratificerat denna konvention.

Hotade världsarv

Vid sidan av världsarvslistan finns också en lista över hotade världsarv. Idag är 30 världsarv uppsatta på denna lista. Hoten är många, det kan vara krig och naturkatastrofer men också erosion, exploateringsplaner, ren förstörelse och – massturism. Genom konventionen och samarbete mellan UNESCO och de deltagande länderna kan mycket göras för att förbättra situationen.

Se vidare

Litteratur

Verldensarv i Norden, (Nordiska rådet (rapport 1996:30/31), 1986), ISBN 9291209376
Konvetion om skydd för världens kultur- och naturarv, Svenska Unescorådets skriftserie nr 2 2002 (Svenska Unescorådet, 2003), ISSN 0348-8705

Referenser

Externa länkar