Turkiska

Turkiska (Türkçe) är ett turkspråk som talas som modersmål av ungefär 63 miljoner människor, främst i Turkiet där det är officiellt språk. Det är inte att förväxla med de turkiska språken (alternativt 'turkspråk') som är benämningen på alla språk inom den turkiska språkfamiljen; turkiska kallas därför stundom turkietturkiska (Türkiye Türkçesi) för att särskilja.

Typiskt för turkiskan är dess vokalharmoni och många suffix, vilket innebär att mycket långa ord kan bildas.

Klassificering

Turkiskan är ett sydvästligt eller oghuziskt turkspråk. Närliggande språk är gagauziska (talat främst i Gagauzien i Moldavien), balkangagauziska och khorasanturkiska, samt, på något längre håll, azerbajdzjanska och turkmeniska. Turkspråken klassas ofta som altaiska språk, en familj som även inkluderar mongolspråk, och som av vissa lingvister (främst under 1800-talet) har hävdats vara en del av den ural-altaiska storfamiljen, vilket skulle göra turkiskan avlägset släkt med finskan och ungerskan med flera.

Utbredning

Turkiska talas som modersmål av mellan 61 och 63 miljoner människor. Ytterligare mellan 10 och 20 miljoner har det som andraspråk. Runt 46,3 miljoner av modersmålstalarna återfinns i Turkiet där de utgör cirka 80 % av landets befolkning. Därutöver finns det turkisktalande minoriteter i 35 länder, varav de största grupperna är på Cypern, med runt 180 000 talare, samt i Bulgarien där de utgör 9 % av befolkningen. Vidare finns det viktigare grupper i Rumänien, Makedonien, Grekland, Uzbekistan och Tyskland, samt även i mindre utsträckning i Belgien, Frankrike, Azerbajdzjan, Irak och Kirgizistan.

Turkiskans vidsträckning beror till stor del dels på Osmanska rikets erövringar i Mellanöstern och på Balkan samt på den senare turkiska arbetskraftsinvandringen till europeiska länder, främst Tyskland.

Officiell status

Turkiska är det officiella språket i Turkiet samt även på Nordcypern. Det är ett av de officiella språken på Cypern och ett erkänt nationalspråk i Bulgarien.

Turkiska språkkommittén (Türk Dil Kurumu) är i Turkiet den myndighet som kontrollerar det turkiska språket. Kommittén har stort inflytande och har sedan den bildades 1932 av Kemal Atatürk har den låtit genomföra åtskilliga inte alltid helt okontroversiella reformer av det turkiska språket. Efter det att undantagstillstånd i augusti 1983 utlysts efter militärkuppen 1980 (se vidare Turkiets historia) ställdes språkkommittén direkt under premiärministern.

Historia

Turkiskan går tillbaka till fornturkiskan, vars första skriftliga lämningar återfinns i de på 700-talet vid floden Orchon i nuvarande Mongoliet ristade runskrifterna. Fornturkiskan kom att delas i flera grenar, däribland den västligt oghuziska. I och med islams spridning på 1000-talet började turkspråk skrivas med det arabiska alfabetet (karachanidiskan).

Seldjukerna spred under 1200-talet turkiskan till Anatolien. Där inleddes på 1200-talet fornanatoliskturkiskan, ett förstadium till osmanskan (den turkiska som kom att utvecklas i det osmanska riket). Den osmanska turkiskan delas in i tre perioder: fornosmanskan (fram till 1400-talet), medelosmanska (1500- och 1600-talen) samt nyosmanska (1700- och 1800-talen). Osmanskan hade en stor mängd arabiska och persiska lånord (dessa utgjorde omkring 20% av ordförrådet).

Den moderna turkiskan anses ofta ha skapats av Turkiets förste president, Kemal Atatürk, som införde det latinska alfabetet (och därmed också förbjöd användning av det arabiska) och lät genomföra omfattande språkreformer. De arabiska och persiska lånorden ersattes i stor utsträckning av synonymer, dialektala eller syntetiska ord. Språkliga reformer har fortgått sedan dess och nya ord introduceras fortfarande i stor utsträckning.

Fonologi

Konsonanter

Flera av de turkiska konsonanterna har främre och bakre allofoner; artikulationsstället varierar något beroende på om den efterföljande vokalen är främre eller bakre (till exempel före främre vokaler men [ɫ före bakre).

	Bilabial		Labio- dental		Dental		Alveolar		Post- alveolar		Palatal		Velar		Glottal
Klusiler	p	b			t	d					c	ɟ	k	g
Nasaler	m				n
Frikativor			f	v	s	z			ʃ	ʒ				ɣ	h
Affrikator							ʧ	ʤ
Tapp							ɾ
Approximant											j
Laterala approximanter					ɫ				l

Mjukt g

Fonemet , vanligtvis kallat "mjukt g" (yumuşak ge), skrivet 'ğ', har ett mycket speciellt värde. Mellan två främre vokaler representerar det egentligen en ganska svag främre velar approximant (men kan även kontraheras till en palatal (^*" target="_blank" >eller ^*" target="_blank" >efter främre, samt ibland även [x.

Vokaler

		Främre	Bakre
Stängd	Orundad	i	ɯ
Stängd	Rundad	y	u
Öppen	Orundad	e	a
Öppen	Rundad	œ	ɔ

Vokalharmoni

Ett typiskt drag i turkiskan är vokalharmonin, vilket innebär att alla vokaler i ett ord måste överensstämma med varandra i uttalsposition. Om den första vokalen i ett ord är främre blir i regel även övriga vokaler främre. Detta är särskilt påtagligt i ändelser vars vokaler alltid är antingen främre eller bakre beroende på ordstammens vokal.

Betoning

Betoningen är vanligtvis på den sista stavelsen, med undantag för vissa ändelsekombinationer och vissa fåstaviga ord, som till exempel masa, "bord", som uttalas ^*.

Ortografi

Huvudartikel: Turkiska alfabetet

Turkiska skrivs med en variant av det latinska alfabetet. Utöver det latinska standardalfabetet finns bokstäverna ç, ğ, ı (som versalt motsvaras av 'I'), İ (som gement motsvaras av 'i'), ş, ö och ü. Vidare ingår inte q, w och x i alfabetet men används i stavningen av namn på andra språk.

Bokstav	Ljudvärde (IPA)	Motsvarighet	Kommentar
A a		a i lat
B b		b i båt
C c		engelskt j i jam
Ç ç		engelskt ch i church
D d		d i död
E e	eller	e i hem
F f		f i fisk
G g		g i gå
Ğ ğ	eller ¹	spanskans g i lago eller som j i jag ¹	uttalas endast ibland (främst mellan vokaler) ¹
H h		h i hatt
I ı	eller	nästan som u i brunn eller som ljust i
İ i		i
J j		tonande sje-ljud som franskt j i jour
K k		k i kummin
L l		l i liv
M m		m i mat
N n		n i näsa
O o		å i svål
Ö ö	eller	ö i mjöl eller i kött
P p		p i palsternacka
R r	eller	tungspets-r i rädisa
S s		s i sova
Ş ş		främre sje-ljud som i äsch, uppsvenska rs i fors
T t		t i tät
U u		o i os
Ü ü		y i yla
V v		v i väder
Y y		j i jag
Z z		tonande s som z i engelska zone

¹ Se avsnittet om mjukt g under fonologi ovan.

Grammatik

Turkiskan är ett agglutinerande och vokalharmoniserande språk. Agglutinationen innebär att många suffix läggs på ordstammarna vilket innebär att mycket långa ord kan bildas. Ordföljden är subjekt–objekt–predikat.

Genus

Turkiskan saknar genus. Detta innebär att det till exempel endast finns ett tredje persons personligt pronomen, o, som är oberoende av den tillsyftades kön (och som alltså kan översättas till svenska som både "han", "hon" och "den"/"det"). Likaså saknas genusvarianter på flertalet substantiv; dessa specificeras vanligtvis genom ett genusbestämmande adjektiv (till exempel erkek çocuk, "pojke", egentligen "manligt barn").

Kasus

Turkiskan har sju kasus: nominativ (grundform), genitiv (ägande), ackusativ (direkt objekt), dativ (indirekt objekt, riktning mot), lokativ (läge eller plats), ablativ (riktning från) och instrumentalis (instrument).

Kasus markeras med följande suffix:

Genitiv	-(n)in
Ackusativ	-(y)i
Dativ	-(y)e
Lokativ	-de
Ablativ	-den
Instrumentalis	-(y)le

Notera att ovanstående inte tar hänsyn till vokalharmoni.''

Affix

Suffix används i stor utsträckning i turkiskan och i stort sett kan hur många suffix som helst fogas på ett ord efter varandra. Prefix är dock betydligt ovanligare och förekommer i endast som en förstärkning av adjektiv genom dubblering av den första stavelsen (se adjektiv nedan) samt i lånord.

Suffix används vid ordbildning samt för att indikera den grammatiska funktionen hos ett ord. De kan uttrycka ett ords kasus och ägarens person, vilket gör att ett ord kan fylla en hel menings funktion (till exempel evinizdeyiz, "vi är vid ert hus").

Substantiv

Den obestämda artikeln är bir. Pluralis bildas genom tillägg av suffixet -lar respektive -ler (beroende på föregående stavelses vokal).

Adjektiv

Adjektiv placeras före ordet de syftar till. De böjs inte. Som förstärkning kan den första stavelsen i ett ord dubbleras (till exempel kan beyaz, "vit", bli bembeyaz, "mycket vit", och sıcak, "varm", kan bli sımsıcak, "mycket varm").

Verb

Turkiska verb uppvisar en mångfald av tempus, modus och aspekt.

Vokabulär

Den osmanska turkiskan hade, genom sina omfattande lån från persiskan och arabiskan, ett mycket stort ordförråd, rikt på synonymer från de tre språken. Dessa lånord utgjorde omkring 20 % av den dåvarande turkiskans ordförråd. Under det osmanska rikets sista århundrade lånades allt fler ord från de västerländska språken, såsom franska, engelska och tyska, i och med att den europeiska kulturen hade större genomslagskraft än den traditionella arabiska vid sultanens hov.

I och med språkreformen på 1920-talet avskaffades det stora flertalet av de arabiska och persiska lånorden; de ersattes av dialektala, arkaiska och syntetiska ord, men även av synonymer, vilket gjorde turkiskan något ordfattigare.

Arabiska och persiska lånord förekommer fortfarande, till exempel cami, "moské", av arabiskans jāmi`. Efter språkreformen är nylånen företrädesvis tekniska eller kulturellt betingade benämningar, främst från franska (till exempel duş av douche, "dusch") och engelska (till exempel sandviç av sandwich, "smörgås"; futbol av football, "fotboll").

Ordbildning sker i turkiskan oftast genom avledning, det vill säga genom att lägga till suffix. I stort sett alla substantiv kan avledas till adjektiv.

Dialekter

Turkiskan är ett språk med ganska stora dialektala skillnader. Framför allt varierar uttalet av konsonanterna c, ç, ğ, h, k, s, ş och z. Dialekter av turkiska innefattar istanbul, danubiska, eskişehir (i provinsen Eskişehir i västra Anatolien), razgrad, dinler, rumeliska (i Rumelien på Balkan), karamanska (i provinsen Karaman i centrala Anatolien), edirne (i Edirne i Trakien), gaziantep (i provinsen Gaziantep i södra Turkiet), urfa (i provinsen Şanlıurfa i sydöstra Turkiet), goynuk (runt en by i Bolu), doğu (i Turkiets östra del) och cypriotiska (på Cypern).

Externa länkar

Turkspråk | Turkiska

Gourt Home::Gourt :: Turkiska