Tonfisksläktet (Thynnus) är ett fisksläkte av makrillfiskarnas familj (Scombridae) och de abborrartade fiskarnas ordning som skiljer sig från sina samsläkten därigenom, att hithörande arter har kroppen framtill täckt av ett pansar av större fjäll samt de båda ryggfenorna sittande nära tillhopa.

Släktet har av senare forskare delats i två: Orcynus och Orcynopsis, av vilka det förra innefattar sådana arter, som har kroppen bakom fjällpansaret fjällbetäckt, medan den hos det senare släktet saknar fjäll bakom nämnda pansar. Samtliga hithörande arter är pelagiska (i öppet hav levande) arter, som huvudsaklig samlas i större eller mindre stim. De ströva vida omkring i världshaven och till följd därav har de ganska vidsträckt utbredning. De är samtliga snabbsimmande rovfiskar.

Den typiska och mest bekanta arten är den sedan forntiden ryktbara tonfisken, Thynnus (Orcynus) thynnus vars egentliga hem synes vara Medelhavet, men som stundom i inte ringa antal förekommer i Atlanten och Nordsjön ända upp till Lofoten vid norska kusten och även anträffats vid Sveriges västra kuster samt någon gång ända ned i södra delen av Öresund och södra Östersjön. Tonfisken förekommer även vid Nordamerikas Atlantkust och i Västindien. Den är en bland de största havsfiskarna och uppges nå en längd av ända till 3 meter samt en vikt av ända till 600 kilogram.

Till kroppsformen liknar den en jättestor makrill. På sidorna om stjärten finns en kölformig upphöjning. Till färgen är tonfisken på ryggen svartblå, på sidorna ljusare silvergrå och på buken vit. Fenorna, med undantag av andra ryggfenan och analfenan, som är ljusare, är mörkfärgade. Tonfisken har alltsedan forntiden vid Medelhavsstränderna varit föremål för ett ganska betydligt fiske. Saltat tonfiskkött kallades av romarna Salsamentum sardicum. I Bosporen fanns i forntiden en berömd fiskeplats i den vik, som nu utgör Istanbuls hamn och för detta rika fiskes skull lär ha fått namnet "Gyllene hornet", romarnas "Sinus thynni". Nutidens rikaste fiskeri av tonfisk i Italien uppges vara Sardinien och Sicilien. I Italien fångas den huvudsakligast i väldiga nätgårdar (ett sådant nät heter på italienska tonnara), indelade i flera rum, i vilka de på våren mot kusten vandrande tonfiskstimmen genom i deras väg ställda långa nätarmar inledas. Då nätkamrarna är så inrättade, att fiskarna inte kunna vända tillbaka, inkomma dessa slutligen i den innersta, med nätbotten försedda kammaren, "dödskammaren", där de sticks med ett slags spjut eller misshandlas ihjäl på annat sätt. Köttet värderas olika, allteftersom det tagits från olika kroppsdelar. Det sänds i handeln dels saltat, dels sönderskuret och torkat.

Fiskar

Thunfische | Tuna | Tinuso | Atún | Thon | Atuno | マグロ | Tonijn | Tuńczyki | Atum | Tuna | 鮪魚