Tjänstefolk

Tjänstefolk är en traditionell samlingsbeteckning för personer som är privat anställda av sin arbetsgivare att arbeta och åt dessa, ofta i arbetsgivarens hem.

In på 1900-talet hade de flesta familjer i Sverige av överklass, och många av medelklass, åtminstone en person anställd i hushållet. Under efterkrigstiden blev detta allt mindre vanligt i Sverige och sedan slutet av 1960-talet är det sällsynt.

Bilden av yrkesgruppen präglas av en tid då nya industriarbeten gjorde att en anställning i någons hem uppfattades som oattraktiv. Före industrialismens genombrott var dock situationen annorlunda: Även om det var tungt att arbeta som piga i någons hem var det ändå lättare än det mycket slitsamma jordbruksarbetet.

En traditionell bild av tjänstefolk är att lönen är mycket låg, och ofta är de inneboende i ett litet rum, till exempel jungfrukammare, eller köket i arbetsgivarens hem. Arbetsuppgifterna varrierar mellan olika arbetsgivare, och antalet tjänstefolk i ett hem kan variera, från en enda till många. I u-länder med utbrett barnarbete är det ganska vanligt att barn arbetar som tjänstefolk.

Sedan slutet av 1980-talet har inkomstskillnaderna på många håll i västvärlden ökat och detta, i kombination med en ökande förvärvsfrekvens för kvinnor med barn, har lett till en blygsam men ändå mätbar ökning av anställda i hemmet i många stater. Det är inte ovanligt att välbärgade familjer har en anställd barnpedagog, "nanny", som är högt utbildad och jämförelsevis väl betald.

Exempel på tjänstefolkskategorier

Au pair (bör inte behandlas som tjänstefolk, men gör det ofta)
Hembiträde
Hushållerska
Barnflicka
Betjänt
Butler
Kock/kokerska (privat)
Piga
Servitör/servitris (privat)
Städerska (privat)

Förhållanden

Eftersom tjänstefolk arbetar i arbetsgivarens hem är det svårt för myndigheterna att få reda på deras förhållanden. Hur tjänstefolk behandlas av sina arbetsgivare är dock olika beroende på arbetsgivare, från "mycket bra" till "mycket illa". Tjänstefolk arbetar ofta i uniform. Hur sträng arbetsgivaren är med till exempel tjänstefolkets klädsel varrierar också, liksom hur ofta "uniformen" skall vara på. Vissa arbetsgivare markerar ett tydligt avstånd mellan sig och tjänstefolket, och vill ha stark kontroll över deras sitution. Denna attityd är vanlig framför allt mot yngre tjänstefolk. Mer strikta arbetsgivare ställer även höga krav på tjänstefolket inte bara vad gäller arbete, utan till exempel klädsel och uppförande, även om de anställda är mycket unga. Många "strängare" arbetsgivare vill att tjänstefolket bär uniform, bockar (pojkar)/niger (flickor), kallar sina arbetsgivare tilltalstitlar, samt mestadels är tysta, lyder och arbetar utan att opponera sig. Mindre stränga arbetsgivare brukar inte ställa riktigt lika höga krav på tjänstefolk. Många arbetsgivare bestraffar tjänstefolk då de är "olydiga" eller gör misstag, till exempel spiller ner uniformen, glömt knäppa åt uniformen ordentligt eller tappat något i golvet. Straffet kan till exempel vara löneavdrag eller utskällning. Många "barnbetjänter" på vissa håll i världen bestraffas även med stryk för sådant.

Uniform

Många arbetsgivare bestämmer att deras tjänstefolk skall bära uniform, som det brukar kallas även om det bara finns en anställd i bostaden. Många arbetsgivare förbjuder även tjänstefolket att till exempel ha långt hår, smycken, med mera. Ofta vill arbetsgivaren att tjänstefolket bär uniform så att de är "är snyggt klädda", men det kan också handla om disciplin. Ofta bärs förkläde som skydd till uniformen. Hur ofta arbetsgivare vill att uniformen är på kan också variera, från hela tiden de arbetar i arbetsgivarens hem i vissa fall där de kanske inte ens får ha vilka kläder de vill på natten, medan vissa arbetsgivare nöjer sig med uniform på tjänstefolket bara vid till exempel främmat eller på söndagar. Vad uniformen innehåller varierar beroende på arbetsgivare och typ av tjänstefolk. Mycket vanligt är dock att blus/skjorta och kjol eller klänning ingår för flickor, medan skjorta och kostymbyxor är vanigt för pojkar. För en hembiträdeflicka är serveringsdräkt en vanlig uniform, och har blivit stereotyp för hembiträden. För barnflickor brukar uniformen variera, för en trditionell nanny i till exempel Storbritannien var tidigare en slags klänning och hätta vanligt, medan det för en ung barnflicka i dag som tvingas bära uniform kan vara till exempel vara en vit blus eller skjorta och en svart kjol. En betjäntpojkes uniform kan till exempel vara en vit skjorta, slips eller fluga, och svarta kostymbyxor, ibland med kavaj. Lite äldre manliga betjäner bär ofta frack. Ibland ingår en namnbricka i uniformen.

Övrigt

Dessutom kan det finnas andra anställda, som privatchaufför och guvernant. Dessa har lite andra arbetsuppgifter, vara lite äldre, och har ofta haft högre status hos arbetsgivaren och därför ofta behandlats bättre.

Tjänstehjon var en besläktad beteckning på landsbygden, men avsåg främst pigor och drängar som utförde lantbruksarbete. Dessa brukade inte arbeta i uniform.

Se även