Tjänst kommer av ordet tjäna. Det används inom flera områden och har delvis varierande betydelser, men alla kan härledas från verbet att tjäna.
Behoven inom varje område påverkar i viss mån hur man vill definiera begreppet tjänst. Bland tvisteämnena finns frågan om bara kommersiella tjänster ska beaktas, hur man hanterar yrken eller produker med blandat materiellt och immateriellt innehåll samt hur man klassificerar företeelser som används likartat men som har olika skepnad. Är exempelvis olja en vara men el en tjänst?
Det är också vanligt att ordet tjänst används både i en konkret betydelse och som abstraktion. Ibland förekommer bägge betydelserna omväxlande i samma framställning.
Utföraren kan vara en person, en organisation eller ett verktyg som en person eller organisation ansvarar för. Exempel på verktyg är bankomat, webbfunktion eller spårhund. En utförare kan inte tvinga på någon en tjänst. Genom en effektiv kommunikation av erbjudanden kan utföraren dock öka möjligheten att få tjänsteuppdrag. Det är i princip fritt för utföraren att välja på vilket sätt resultatet ska uppnås, så länge det inte skapar problem för mottagaren. Ibland kan dock sättet vara en del av uppgörelsen. En mottagare kan exempelvis kräva att en transport ska utföras på ett miljövänligt sätt.
Mottagare måste ha egen vilja. De kan vara personer eller organisationer. Det är varje mottagares sak att bestämma om, när och av vem en tjänst ska accepteras. Eftersom tjänst kommer av ordet tjäna, sätter det fokus på mottagarens vilja. En åtgärd som en mottagare inte vill ta emot resultatet av är inte en tjänst utan ett ofredande. Om åtgärden har stora, ej överenskomna negativa effekter för någon mottagare, är det inte en tjänst utan en otjänst för denne. Åtgärden riktas ibland inte direkt till mottagaren utan till någon eller något som mottagaren känner ansvar för.
Tjänstens kvalitet kan starkt påverkas av hur interaktionen mellan utföraren och mottagarna fungerar och vilken förmåga parterna har att anpassa sig till varandra. Mellan dem finns i någon mening alltid ett gränssnitt genom vilket kommunikation och leverans sker. Det kan kallas tjänstegränssnitt. Egentligen använder utförare och mottagare var sitt gränssnitt som behöver vara förenade så länge relationen varar. Om en viss typ av tjänst har ett standardiserat gränssnitt är det lättare att etablera kontakt. Det blir också lättare för en mottagare att byta mellan olika utförare. Däremot är det i sig ingen garanti för hög kvalitet.
Eftersom tjänst är att utföra något, kan man aldrig ha en tjänst. Det är inte en produkt som går att äga eller lagra. Tjänsten finns bara så länge åtgärden pågår och upplevs av mottagaren. Man kan däremot ha resultatet av en tjänst. Man kan också ha en stående överenskommelse med en utförare om att få en tjänst av viss typ utförd varje gång man begär det. En utförare kan dessutom ha färdiga planer och verktyg för att utföra en tjänst av viss typ om den skulle efterfrågas.
Några enkla exempel på tjänster:
Ibland används tjänstebegreppet även i kommunikationen mellan tekniska system. Det är fullt möjligt så länge som aspekterna ansvar, behov och frivillighet inte tappas bort. När en e-postserver levererar ett e-brev till min e-postläsare är servern utförare med sitt tjänsteföretag som ansvarig. Jag är mottagare, men åtgärden riktas till min e-postläsare. Om e-brevet är ett oönskat spam, är det en sak mellan mig och brevets avsändare. E-postserverns åtgärd är fortfarande en tjänst ur min synvinkel.
Vad man egentligen menar är att man utformat planer och lämpliga verktyg för att kunna utföra tjänster av en viss typ som man inte tidigare åtagit sig. Här betecknar ordet inte längre en konkret åtgärd för en viss mottagare vid ett visst tillfälle. Samma ord används alltså för två besläktade men olika begrepp, både ett konkret begrepp och dess abstraktion. Det är ett mycket vanligt fenomen i vårt språk.
En tjänst i konkret mening kan man enligt tidigare inte ha, den utför man. En viss typ av tjänst kan man dock mycket väl ha, ta fram, utveckla, bedöma tillgängligheten för och så vidare. Den kan däremot inte utföras. Den är bara ett stöd vid utförandet av konkreta tjänster om mottagare skulle strömmar till.
Ordet tjänst används här i konkret bemärkelse.
Här anges att tjänst är en form av prestation. Eftersom prestation brukar användas i konkret bemärkelse, blir första intrycket att även tjänst ska uppfattas konkret. Men ordet vanligtvis vänder upp och ner på detta. Samma tjänst kan uppenbarligen utföras flera gånger. Då måste tjänst vara en abstraktion, alltså egentligen avse en typ av tjänst. Detsamma måste därmed även gälla prestation.
Här utesluts alla tjänster som inte är yrkesmässiga. Det är en allvarlig brist om man vill använda definitionen allmänt. Definitionen anser inte att tjänster utförs utan tillhandahålls. Därför kan tjänst antingen tolkas konkret som resultatet av en enskild åtgärd, eller också abstrakt som en mottagares tillgänglighet till en tjänstetyp utan hänsyn till om det har utförts några tjänster baserade på denna typ eller ej.
Här används tjänst i abstrakt bemärkelse, det är en typ av tjänst som kan "realiseras" till konkreta tjänster. Även prestation används här i abstrakt bemärkelse. Att tjänsten måste vara väldefinierad och att producent och konsument ska vara oberoende av varandra innebär betydligt högre krav än vad som är rimligt för tjänster i allmänhet. Det är dock krav som ställs på sådana tjänster som får förekomma i FMA, Försvarsmaktens Arkitektur.
Här avses tjänst i konkret bemärkelse. Endast tjänster vars resultat mottagaren värderar ekonomiskt beaktas.