Svartråttan (ibland kallad takråtta, skeppsråtta eller hamnråtta) (Rattus rattus) antas härstamma från någonstans i Asien och invandrade till Europa under förhistorisk tid. I Sverige är svartråttan utdöd även om det ryktas att det finns en koloni i Skåne. I England är den allmänt förekommande. Man kan se svartråttor på Skansen. Svartråttan trängdes i Sverige undan av brunråttan under 1700-talet och blev från och med 1800-talet sällsynt.

Kroppslängden är omkring 16 cm, svansen något längre (knappt 20 cm). Kullen är oftast 5-6 ungar. Jämfört med brunråttan har svartråttan längre svans och större öron. Färgen är inte ett säkert artkännetecken.

Förutom denna "svarta" form av husråttan finns en ljusare, som på ovansidan är brungrå och undertill är vitaktig och således i färgteckningen nära överensstämmer med brunråttan. Denna ljusare form, som tidigare antagits vara en särskild art (Rattus rattus alexandrinus), är i själva verket ingenting annat än artens vilda stamform, känd från Sydeuropa, Nordafrika, Indien o. s. v., medan den "svarta" råttan är den "domesticerade" formen, som lever i närheten av människorna eller i alla fall blivit mer eller mindre beroende av människans verksamhet.

Svartråttan är en utmärkt klättrare och bygger ofta bon i grenklykor eller buskar. Däremot simmar och gräver svartråttan mindre bra än brunråttan.

Svartråttan är värddjur för pestloppan och anses vara den huvudsakliga spridaren för pest (se digerdöden). Det är bevisat att det är Böldpest-smittande loppor som kan husera på råttorna, och ej digerdöden.

Svartråttan betraktas som utdöd i Sverige och är upptagen på Röda listan: RE (försvunnen)

På senare år har det ifrågasatts om råttor verkligen spred pesten, många fakta pekar på att det snarare var en luftburen eller iallafall artburen sjukdom som spreds via människor.

Hotade arter i svensk flora och fauna | Gnagare

Sort rotte | Hausratte | Black Rat | Rattus rattus | Mustarotta | クマネズミ | Juodoji žiurkė | Zwarte rat | Szczur śniady | Rato-preto | Чёрная крыса