Supermotard kan enklast beskrivas som motocross anpassat för asfalt. För att få ut så mycket som möjligt ur underlaget används utrustning från sporthojsvärlden, och tack vare den låga vikten får man en extremt lätthanterlig motorcykel. Supermotardfenomenet började på bana, men sedan början av 1990-talet finns det även motarder som får köras på allmän väg.

Komponenter

---

En supermotard är i grund och botten en motocross- eller endurocykel, med liknande chassi och motor. En motard skiljer sig dock från dess offroad-syskon på ett par punkter:

• Däck - Istället för grova offroaddäck används släta landsvägsdäck.
• Fälgar - Även fälgar är anpassade för den hårda asfalten. Både hel-gjutna och ekerfälgar används, framförallt av storleken 17".
• Fjädring - Mjukare fjädring används för att passa underlaget.
• Bromsar - Eftersom en motard rör sig i högre hastigheter och har större behov av snabba inbromsningar än sina syskon-cyklar krävs rejäla bromsar. En stor bromsskiva fram kompletteras med bromsok från sporthojsvärlden.

Motorerna kommer som tidigare nämnts från offroadvärlden men är ofta modifierade för att bättre passa andra omständigheter. Kubik varierar stort, men en typisk motard har mellan 450-650cc och ungefär 30-60 hästkrafter.

Historia

---

Trots att flera länder vill ta på sig äran av att ha uppfunnit motarden brukar man nämna USA som motardens hemtrakt. I slutet av 1970-talet startade den amerikanska TV-kanalen ABC en racing serie kallad Superbikers där de bästa förarna från motocross och roadracing fick göra upp om vem som egentligen var bäst. Serien pågick i 6 år innan den tillsammans med motardfenomenet försvann (återuppstod dock 2003}. Lyckligtvis fastnade fransmännen för idén och motardkonceptet fördes därmed över till Europa och det var här utvecklingen tog fart.

Fram till 1990-talet användes ombyggda motocross eller enduro cycklar, men 1991 bröt italienska Gilera ny mark när de lanserade den första fabriksproducerade motarden. Andra européiska motorcykeltillverkare hakade på motardvågen, däribland KTM, Husqvarna och ''Husaberg** som än idag är världsledande inom genren.

Trots att de japanska tillverkarna hade både ett tekniskt försprång och större erfarenhet av motorcykeltillverkning dröjde det ända fram tills några år in på 2000-talet innan japanska tillverkare som Honda, Suzuki och Yamaha införde rena motarder i sina sortiment.

På bana

---

I tävlingssammanhang körs motard på tekniskt krävande banor där toppfart knappast har någon betydelse. Man kör på både asfalt (ca 70 %) och offroad (ca 30%) och även små hopp är inlagda. Förarnas skyddsutrustning skiljer sig från deras motsvarigheter inom motocross då huvudsakligen läder används. Se länken till Svemo nedan för mer detaljer.

På landsväg

---

Sedan de första motarderna avsedda för landsvägsbruk dök upp under 1990-talet har de blivit lite av ett "lekfordon" för motorcyklister som varken har råd eller gillar den höga effekten i sporthojar. Motardernas snabba acceleration och kraftiga bromsar gör dem perfekta för bakhjulsåkning och stoppies. Motarden är inget för den som pendlar längre sträckor i högre fart då avsaknadet av kåpor och en bekväm sadel och gör att de passar dåligt för denna uppgift. I stadstrafik fungerar de dock bättre, då de relativt små och lätta och eftersom körställningen ger en god överblick över trafiken.

Externa länkar

• Svemo

Motorcykelsport

Supermoto | Supermoto | Supermoto | Supermotard | スーパーモタード | Supermotard