Titeln superintendent användes i Sverige i nya stift. Superintendenten hade en del av de uppgifter som en biskop normalt har. Ett skäl till att kungamakten ogillade termen biskop kan ha varit att biskoparna före reformationen innehade en betydande politisk makt.

Sverige har följande stift haft superintendenter som stiftschefer: Kalmar (1603-1678), Göteborg (1620-1665), Visby (1645-1772), Karlstad (först Mariestad) (1647-1772), Härnösand (1647-1772). De nya stiften som inrättades efter reformationen blev superintendenturer. Det var en del i de kungliga försöken till kontroll över Kyrkan. Genom att stiften blev fler och ärkebiskopens ämbete inskränktes pga att han inte vigde alla stiftschefer kunde kungarna lättare hålla Kyrkan i schack. Gustav Vasa ville egentligen gå ännu längre genom att ersätta biskoparna med s.k. ordinarier, dessa skulle bli betydligt fler än biskoparna, men detta misslyckades dock.

De nuvarande svenska biskoparna har obruten apostolisk vigningssuccession; den siste katolske biskopen i Västerås, Petrus Magni, vigde den förste lutherske ärkebiskopen Laurentius Petri.

I vissa protestantiska länder används titeln fortfarande för den högste kyrklige dignitären inom ett geografiskt område. I åtminstone några av de tyska landskyrkorna används än idag titeln superintendent.

Superintendent | Superintendent

Yrken | Svenska kyrkan