Stress är de fysiologisk-hormonella anpassningsreaktioner i kroppens organsystem som utlöses av fysiska och mentala påfrestningar, ”stressorer”. Det fysiologiska svaret på stress är ospecifikt i den meningen att många typer av stimuli leder till samma typ av svar; inklusive smärta, nedkylning, rädsla och flykt. Ur evolutionär synpunkt är stress ett mycket viktigt svar som är bevarat i alla högre djurarter, inklusive alla primater och även gnagare.

Stressrelaterade sjukdomar

---

Långvarig stress har allvarliga och skadliga effekter på alla organ- och kärlsystem i kroppen, bland annat ökar risken för åderförkalkning (artheroskleros), hjärtsjukdomar, diabetes, depression, infektioner ökar och otaliga andra åkommor är relaterade till kronisk stress. Många psykiatriska sjukdomar har en stark koppling till felaktiga stressreaktioner, bland annat schizofreni, ångestsyndrom och framförallt depression är starkt kopplade till stress. Orsaken ligger i att stress leder till utsöndring av många typer av stresshormoner som har förmågan att via blodhjärn-barriären nå känsliga strukturer i hjärnan. Bland annat glukokortikoider som kortisol påverkar strukturer i hjärnan som hippocampus och hypothalamus, dessa interaktioner leder i sin tur till förändringar i serotonin- och dopaminsignaleringen.

Fysiologiska anpassningar

---

I hotfulla eller ansträngande situationer ökar utsöndringen av hormonet Kortikotropin från hypofysens framlob. Kortikotropin transporteras via blodet till binjurarna där det stimulerar utsöndring av adrenalin, kortisol och noradrenalin till blodet. Dessa tre hormoner är de viktigaste stresshormonerna och har en rad effekter på människokroppens organ och vävnader.

Dessa hormoner påverkar cellernas metabolism i den meningen att anabola reaktioner upphör till förmån för katabola (nedbrytnings)reaktioner. Halten av insulin sjunker i blodet medan halten av glukagon ökar, vilket i sin tur leder till minskad nybildning av fettsyror och ökad nedbrytning av glukogen vilket leder till ökad halt av glukos i blodet. Dessutom ökar nedbrytning av aminosyror, proteiner och fettsyror. Fettvävnad bryts långsamt ner till fria fettsyror och muskelproteiner bryts ner till aminosyror. Dessa biomolekyler blir därigenom substrat för glukoneogenesen i levern, som även den syftar till att höja halterna av glukos i blodet. Stresshormonet kortisol har både snabba och långsamma effekter på kroppens vävnader, den snabba effekten är att kortisol blockerar utsöndringen av kortikotropin i hypofysen medan den långsamma effekten är att stänga ner svaret på stress.

Det andra viktiga anpassningsreaktionen vid stress är en minskning av aktiviteten från parasympatiska nervsystemet och en ökning av aktiviteten från det sympatiska nervsystemet. Sympatiska nervsystemet har effekter som leder till en ökning av puls, hjärtminutvolym, vaskulär resistans vilket i sin tur leder till ökat blodtryck. Dessutom minskar blodflödet till organ vars funktion inte är absolut nödvändig för kortsiktig överlevnad, till exempel filtrering genom njurarna och tarmsystemet minskar. Blodflödet genom hjärtats kranskärl samt skelettmuskulaturens blodkärl ökar däremot, på grund av att blodkärl vidgas. Sympatiska nervsystemet stimulerar även till djupare och snabbare andning samt utsöndring av adrenalin från binjurarna.

Medicinsk vetenskap

Стрес | Stress | Stress | Stress (medicine) | Estrés | تنیدگی | Stressi | Stress | דחק | Stressz (pszichikai) | Stress (medicina) | ストレス (生体) | Stresas | Stress | Stres | Estresse | Стрес | Stres