Square dance, på svenska modern ("western" eller amerikansk) squaredans, utvecklades under 1930-och 1940-talen ur traditionell amerikansk folkdans (traditionell squaredans), främst genom samordnande insatser av Lloyd Shaw. Den dansas i dag över hela världen av människor i alla åldrar. Squaredans har sina rötter från från äldre europeiska danser som kontradans och 1700-talsdansen kvadrilj.
I Sverige fanns år 2003 drygt 150 dansklubbar för modern squaredans över hela landet med sammanlagt över 7000 medlemmar. Även i Danmark, Storbritannien och Tyskland finns ett relativt stort intresse för squaredans. Varje år besöker många dansare dansanläggningen i Böda på Öland. Där anordnas veckolånga kurser i bl a squaredans som många dansare återvänder till år efter år. Kurserna leds av internationellt kända svenska, amerikanska, danska och tyska caller.
Callerns uppgift är att sätta ihop de enskilda callen (dansturerna) till intressanta koreografiska mönster. Detta innebär att dansarna aldrig i förväg vet hur dansen kommer att se ut. De många turerna erbjuder enorma variationsmöjligheter och ingen dansomgång är den andra lik. Detta är en av de bärande idéerna med modern squaredans, vilket också skiljer den från traditionell squaredans där hela koreografin instuderas före dansen. I modern squaredans är det mycket viktigt att alla är uppmärksamma och samarbetar för att dansgruppen ska lyckas, vilket bidrar till att göra squaredans utmanande och rolig. Om allt gått perfekt slutar dansen i samma position där man började och man ger alltid varandra och callern en varm applåd. Artighet är ett annat viktigt begrepp inom squaredans och man bugar åt varandra innan dansomgången börjar.
Nybörjare genomgår efter en kurstid om vanligen två terminer, en examen (engelska: graduation), vilket är en förutsättning för att dansaren skall erhålla det klubbmärke (engelska: badge) som krävs för att få dansa på offentliga festivaler och dansställen. Efter godkänd graduation är dansaren "Basicdansare". De följande två nivåerna, mainstream och plus, undervisas var och en på två terminer. Det är inte ovanligt att dansare väljer att "stanna" på någon av dessa nivåer, vilka erbjuder riklig utmaning, stor variation och mycket nöje. På badgen kan man fästa märken som talar om vilka nivåer man dansar på, för att undvika att man blir uppbjuden på fel nivå.
Dessa nivåer dansas av mer erfarna dansare. Nivåerna ställer något högre krav på den enskilda dansaren, eftersom denne förväntas kunna agera mer självständigt än på de lägre nivåerna. Danstip på A-1 och A-2-nivåerna innehåller också call från de tre lägre nivåerna, vilket innebär att dansaren för varje ny nivå förväntas behärska även alla de lägre nivåerna.
Challengenivåerna dansas av ett mindre antal dansare, vilket i synnerhet gäller de allra högsta nivåerna. Turerna är svårare än på de lägre nivåerna, vilket innebär att inlärningstiden för varje nivå som regel blir längre, omfattande flera terminer per nivå.
Det finns tillräckligt många olika nivåer med stigande svårighetsgrad i squaredans för att man aldrig ska kunna bli helt fullärd.
1. Ledig - Valfri klädsel.
2. Korrekt - Killar ska ha långärmad skjorta och tjejer ska helst ha blus och kjol.
3. Traditionell - Amerikansk och västern-inspirerad klädsel som jeans och boots.
I Sverige hålls regelbundet återkommande offentliga squaredans-festivaler i bland annat Stockholm under allhelgonahelgen, i Örebro under påskhelgen och en årligen återkommande nationell festival med beteckningen Squaredans Convention i olika svenska städer.
This article is licensed under the GNU Free Documentation License.
It uses material from the
"Squaredans".
Home Page • arts • business • computers • games • health • hospitals • home • kids & teens • news • physicians • recreation• reference • regional • science • shopping • society • sports • world