Spetshundstyper har utvecklats i de arktiska regionerna i världen, i Skandinavien, Ryssland, Alaska och Kanada. Hundar som ursprungligen kommer från dessa områden är av samma grundtyp med små skillnader i storlek och struktur, mycket beroende av hundens bruk.

Ursprunglingen var dessa hundar uppfostrade för tre olika ändamål: jakt, vall och drag. Hundar som användes för vallning var de minsta. Jakthundarna var av olika storlek, beroende på vilket slags vilt de jagade och hundar använda som dragdjur var större.

Nordiska spetshundar är fysiskt mycket bra anpassade för nordliga förhållanden och hård klimat. Pälsen är dubbel, underullen är mjuk, tät och vattentät. Yttre pälsen är längre och styvare. Under vintertiden växer täthår under tassar och mellan tårna, så att tassen liknar en "toffel", som skyddar mot frost och slit av is och snö.

Nordiska spetshundar har en naturlig kroppsbyggnad som inte är overdriven och en smidig, stabil rörelseförmåga. Huvudet är kilformat, öronen uppsträckta och medelstora i proportion till huvudet, därför att större öron är utsatt för frost och förorsakar onödig förlust av kroppstemperatur. Svansen är i allmänhet lång och mycket hårig.

När hunden ligger, vrider han sig ner som en boll, knyter ihop sina ben under sig och gömmer sin nos i svansens mjuka hår för att hålla sig varm. Under sommaren fäller nordiska spetshundar sin vinterpäls ofta ganska fort, ibland inom en vecka eller två och den ersättes med en kortare och tunnare sommarpäls. Sommarpälsen är ofta också litet mörkare än vinterpälsen.

Under det senaste århundradet har många av dessa spetshundstyper blivit registrerade som rena hundraser.

Hundraser

Spidshunde | Spitz (Hunderasse) | Spitz | Ŝpico | Spitz allemand | Spitz | スピッツ | Spisshunder | Szpic