Skråväsen

Skråväsen är ett system för organisation i synnerhet av hantverk där yrkesutövarna är sammanslutna i föreningar, skrån, med särskilda privilegier. Skrå är ursprungligen benämning på stadgar för en korporation, sedermera använd i överförd bemärkelse på hantverkets organisationer i äldre tid.

Skråsystemet

Skråt var tidigare navet i hantverkarorganisationen i Europa. Skråsystemet uppstod ursprungligen i Tyskland under medeltiden. Ordet "skrå" kommer från ett gammalt ord för pergament och syftar alltså på skråstadgan, skrånas privilegier. Före stadgans införande kallades hantverkarorganisationerna för hantverkargillen.

Syftet med skråna var inledningsvis att stödja hanterverkarna inbördes och utvecklades sedan successivt till ett medel för staten att kontrollera hantverkarverksamheten.

Historia

I Sverige infördes de första skråstadgarna i magistraten under 1400-talet. Den äldsta skråstadga som finns bevarad är från år 1412. Det var dock under 1700-talet och i synnerhet under frihetstiden som de, underblåsta av den merkantilistiska politiken kom att nå sin blomstringsperiod.

På grund av moderniseringen och industrialismen blev skråväsendet sedan successivt otidsenligt, och år 1846 upplöstes skråsystemet genom en lagändring som införde näringsfrihet. År 1864 infördes total näringsfrihet, och det blev frivilligt att tillhöra en hantverkarorganisation. Stora delar av de traditionella hantverkaryrkena hade då övergått till manufakturer.

Organisation

Skråna bestod av:

Högst i hierarkin stod mästarna, de var åldermän med flest år i yrket. Varje mästare drev en egen hantverkarverkstad. Gesällerna var hantverkarlärlingar som avlagt gesällprov. De var i princip vanliga anställda. Gesällprovet bestod i att förfärdiga något föremål eller liknande som var skråts specialitet, efter detta tilldelades den nyblivne gesällen ett s.k. gesällbrev. Lärlingarna var potentiella gesäller och springpojkar. Pigor och drängar fanns i alla hushåll (det är svårt att tala om företag, företaget var en del av ett storhushåll under denna tid).

Skråna erhöll av staten ett legaliserat oligopol inom sitt verksamhetsområde. Magistraten hade en representant i skråt som följde verksamheten och såg till att skråstadgan (skråpunkterna) följdes. Skråna fick inte bilda priskarteller, men förväntades dela upp marknaden emellan sig. De olika mästarnas verkstäder skulle växa i samma takt, det var inte tillåtet för en mästares verkstad att växa på bekostnad av en annans.

Hantverkare som stod utanför skråt men gjorde intrång på skråts verksamhetsområde kallades bönhasar. De bekämpades genom rättsväsendet och därmed stoppades all form av konkurrens.

Skråämbetet

Skråämbetet utgjordes av alla mästare inom det geografiska område där skråt verkade. (I Tyskland fanns det mästare som var med i skråt, men som ändå stod utanför skråämbetet, men inte i Sverige.) Om det fanns tre mästare i en stad skulle de slå sig samman och bilda ett skråämbete. I annat fall fick de ansluta sig till ett ämbete i en annan stad.

Skråämbetet höll sina möten i en speciell sammanträdeslokal, och i en "skråkista" förvarades saker som anteckningsböcker för protokoll och skråts sjukkassa. I skråkistan fanns även skråts "välkomma", ett dryckeskärl, ofta i form av ett silversmedsarbete, av rituell karaktär. När välkomnan stod framme var man tvungna att låta alla inbördes tvister vila.

Skråsystemet idag

En del av skrånas traditioner lever kvar än idag i vissa hantverkaryrken, speciellt skomakare och frisörer. Det sker speciellt inom ramen för Fabriks- och hantverksföreningen, som har en omfattande verksamhet i landet. När skråsystemet dog ut valde många hantverkare att ansluta sig till denna förening. Vissa av skrånas rituella traditioner finns enligt sagesmännen själva bevarade i anrika ordensväsen såsom frimurarorden och Odd Fellow-orden.

Det spekuleras i huruvida gesällorganisationerna, vilka i Sverige var illegala, utgjorde ett förstadium till fackföreningarna. Mycket tyder på att så var fallet.

Skrån

Här är en lista över i princip alla skrån som någonsin funnits i Sverige:

Källor

Söderlund, Ernst: Den svenska arbetarklassens historia - Hantverkarna II frihetstiden och den gustavianska tiden Stockholm 1949

Litteraturtips: Hantverk i Sverige

Arbetsliv | Ekonomisk historia | Hantverksyrken