Skogsbruk

Skogsbruk, skogshushållning, utnyttjande av skog för produktion av produkter som timmer, massaved och bränsle.

Det svenska skogsbruket

Lite drygt hälften av Sveriges landareal, eller 22,7 miljoner hektar, utgörs av skog. Skogsbruket, och dess förädlingsindustrier, är av stor betydelse för samhällsekonomin. Såväl sågverkens trävaror som massaindustrins pappersmassa och papper exporteras i stor omfattning och utövar ett positivt inflytande på landets handelsbalans. Knappt 15 % av Sveriges varuexport, eller drygt 100 miljarder kronor, utgörs av skogsindustrins produkter. Skogen utgör även en allt viktigare energiråvara, flis och pellets eldning används både småskaligt för uppvärmning och storskaligt vid kraft-värme verk.

Skogen är idag mer än en källa för värdefulla råvaror. Det ställs stora krav på att skogsbruket ska ta olika typer av miljöhänsyn. För många människor ger skogen skogen möjlighet till rekreation genom t.ex. jakt, promenader, orientering, fiske, svamp- och bärplockning. Allemansrätten gör det möjligt för var och en att fritt röra sig i skog och mark.

Modernt svenskt skogsbruk ska alltså svara upp till krav på såväl produktion, miljöhänsyn som möjligheter till rekreation.

Sysselsatta

Under 2004 var ca 90 100 människor (14 000 kvinnor och 76 100 män) sysselsatta inom skogsbruket och skogsindustrin:

16 500 inom skogsbruket
38 100 inom trävaruindustrin
33 550 inom massa-, pappers- och pappindustrin.

Historik

Före industrialiseringen sattes inget större värde vid Sveriges stora skogstillgångar. Barrskogen användes i viss utsträckning för t.ex. husbyggnad, framställning av tjära och som bränsle men sågs i stort sett mer som ett svårforcerat hinder än som en tillgång. Staten uppmuntrade bönderna att tillämpa svedjebruk för att vinna mer åkermark på den den mörka barrskogens bekostnad. De lövträd som fanns i anslutning till gårdarna användes inte sällan till lövtäkt, så kallad hamling, vilket gav värdefullt vinterfoder till djuren. Bönderna hade nyttjanderätt till den omgivande skogsmarken men i regel skiftades inte skogen mellan gårdarna förrän i samband med storskiftet under andra halvan av 1700-talet.

Lövskogen, och då särskilt den fredade eken, var användbar vid skeppsbyggnad och tilldrog sig makthavarnas intresse, och omsorger, på ett helt annat sätt.

Redan på Gustav Vasas tid anses virkesbrist ha rått i tätbefolkade trakter och i områden där glas- och bergsbruk förekom, men det var först när de rationella sågverken dök upp på 1800-talet som de stora barrskogsvidderna i Norrland kom att hotas. Senare under seklet tillkom också massaindustrin. På kort tid höggs stora ytor kala och timret och massveden flottades ner till den nyuppförda industrin längs med norrlandskusten.

I Sverige har skogsbruket från att under denna period varit starkt exploaterande, i och med att krav på återbeskogning efter slutavverkningar infördes vid sekelskiftet, övergått till att vara uthålligt. Den svenska skogen kan idag betraktas som en i allra högsta grad förnyelsebar naturresurs. Virkesförrådet är nu på 2000-talet 65 % högre än på 1920-talet trots att avverkningstakten ökat väsentligt.

Typer av skogsbruk

Det traditionella metoden att bruka ett barrskogsbestånd i Sverige är att efter en yta huggits kal plantera ny skog, röja en eller två gånger, gallra två eller fler gånger och sedan återigen avverka skogen. Cykeltiden beror på förhållandena men uppgår under alla omständigheter till minst 80 år. Denna typ av skogsbruk som utnyttjar kalhyggen för att underlätta föryngring och avverkning kallas för trakthyggesbruk.

I trakthyggesbruk eftersträvar man likåldriga skogsbestånd, vilket kan vara en nackdel ur ekologisk synvinkel. Olikåldriga bestånd förekommer däremot när man tillämpar blädning som går ut på att mogna träd avverkas mer kontinuerligt. Blädning innebär också att man oftast förlitar sig på att kvarlämnade träd ska fylla ut luckorna efter de avverkade. Metoden används knappast alls i modernt svenskt skogsbruk eftersom den är svårmekaniserad och tenderar att ge upphov till svåröverskådliga bestånd som inte utnyttjar skogsmarkens bonitet fullt ut.

Utbildningar

Traditionellt har den högsta skogliga utbildningen varit jägmästareutbildningen. Därutöver har en mängd olika typer av eftergymnasiala utbildningar till bl.a. skogsingenjör, skogsmästare m.m. förekommit. Grundläggande utbildning av t.ex. maskinförare till skogsbrukets skogsmaskiner sker på gymnasieskolans Naturbruksprogram.

Jämför

Jordbruk