- P. pica mauritanica
- P. pica melanotos
- P. pica pica
- P. pica galliae
- P. pica fennorum
- P. pica bactriana
- P. pica asirensis
- P. pica hemileucoptera
- P. pica bottanensis
- P. pica sericea
- P. pica leucoptera
- P. pica camtschatica
Skata (Pica pica) är en kråkfågelart.
Utseende
Skatan skiljer sig från de närmaste släktingarna främst genom sin långa, kilformade stjärt. Näbben och fötterna är ganska grova. Fågeln är svart i skulderfjädrarna, vit på bröstets bakre del och på magen, och har blå och grön metallglans på vingarna och stjärten. Kroppslängden är 40-50 cm (varav stjärten står för 20-30 cm), vingspannet 48-53 cm. Den väger ungefär 210 gram.
Läte
Skatans upprepade skrattliknande läte är egendomligt. Men den har även ett lågmält sjungande läte som kan höras på våren bl.a.
Utbredning
Skatan har mycket vidsträckt utbredning i hela
Europa, norra och västra delarna av
Asien och nordöstra
Afrika. I Sverige är den vanlig i hela landet och är en stannfågel. I
Marocko och
Algeriet finns den nordvästafrikanska varianten (
Pica pica mauritanica) som är mindre än den europeiska skatan (
Pica pica pica).
Normal miljö
För det mesta bygger den bo i närheten av hus och gårdar, mera sällan i skogar.
Föda
Den äter insekter, fågelägg, fågelungar och knoppar på fruktträd.
Fortplantning
Boet, som har tak, lägger skatan i toppen av eller inne i kronan på höga träd. Äggen, 5-8 till antalet (sällsynt upp till 10), är blekt grönaktiga och tätt beströdda med grönbruna fläckar.
Övrigt
Flykten är tyngre och långsammare än andra
kråkfåglars, men intelligensen antagligen större. Den är duktig på att undvika att jägare kommer inom skotthåll och är i likhet med flera andra kråkfåglar känd för att bortföra och gömma glänsande föremål.
Det ursprungliga namnet på fågeln är skjora, men den är numera mest känd som skata på grund av sin långsmala stjärt.
Externa länkar
Svenska fåglar | Kråkfåglar
Сврака | Husskade | Elster | European Magpie | Urraca | Pie bavarde | カササギ | Šarka | Ekster | Sroka | 喜鹊 | Pega-rabuda