Gourt Home::Gourt :: San Paolo fuori le Mura
SanPaolofuorileMura1.jpgen med portiken. I förgrunden en staty föreställande aposteln Paulus.]]
San Paolo fuori le Mura (Sankt Paulus utanför murarna), fornkristen basilika i Rom, återuppbyggd efter en eldsvåda 1823. En av de fem kyrkor som anses vara de stora antika katedralerna i Rom, Italien (inklusive Peterskyrkan i Vatikanstaten).
Historia
Basilica di San Paolo fuori le Mura grundades av den romerske kejsaren Konstantin den store. Enligt traditionen är kyrkan byggd på platsen där aposteln Paulus begravdes. Efter hans avrättning (vid Tre Fontane) och begravning, satte de som följt honom upp ett minnesmonument över graven kallat cella memoriae.
År 386 påbörjade Theodosius arbetet med att bygga en mycket större och vackrare basilika men arbetet inklusive mosaiken blev inte klart förrän under påven Leo I:s ledarskap. Den kristne poeten Prudentius beskriver monumentets storslagenhet i några uttrycksfulla rader. Då basilikan även tillägnades helgonen Taurinus och Herculanus, martyrer i Ostia på 400-talet, kallades den "Basilica trium Dominorum".
Av den antika basilikan återstår endast delar av absiden med triumfbågen med mosaik; absidmosaiken och Arnolfo di Cambios ciborium över confessio är från 1200-talet. I den gamla basilikan hade varje påve varsitt porträtt placerat i en fris som sträckte sig över kolonnerna vilka åtskiljde mittskepp och sidoskepp.
År 937 då Sankt Odo av Cluny kom till Rom, överlämnade Alberico II klostret och basilikan till sin församling och Odo gav Balduine av Monte Cassino makten. Påven Gregorius VII var abbot vid klostret. Under hans tid presenterade Pantaleone av Amalfi de stora bronsportarna till basilikan, vilka sköttes av konstnärer från Konstantinopel. Påven Martin V överlämnade skötseln av dem till munkarna av församlingen Monte Cassino. Klosterkyrkan blev då en helt vanlig kyrka. Abbotarnas makt sträckte sig över distrikten Civitella San Paolo, Leprignano och Nazzano, var och en utgörande en egen församling: församlingen San Paolo i Rom låg dock under kardinalens kontroll.
Det vackra klostret i komplexet uppfördes mellan 1220 och 1241. Sakristian innehåller välgjorda statyer av påven Bonifatius IX. På påven Gregorius I:s tid fanns det två klosterkomplex nära basilikan: Sankt Aristus för män och Sankt Stefans för kvinnor. Tjänster i kyrkan genomfördes med hjälp av en särskild grupp av präster installerade av påven Simplicius. Under årens lopp började klosterkomplexen och prästerskapet förfalla. Påven Gregorius II återställde klosterkomplexet och gav munkarna förtroendet att sköta basilikan.
Påvarna fortsatte sedan under åren att visa generositet till klostret. Basilikan skadades under Saracenska invasionen på 800-talet. Som en konsekvens av detta såg påven Johannes VIII till att bygga en mur runt klostret och allmogens bostäder, och grundade med detta staden Joannispolis, vilken man mindes ännu på 1200-talet.
Rekonstruktion
År 1823 började en brand i basilikan på grund av ett misstag av en arbetare som reparerade blytaket. Basilikan brann ner till grunden. Som den enda av kyrkorna i Rom hade den bevarat sin primitiva karaktär i 1 435 år. Hela världen bidrog därför med medel till kyrkans restaurering. Vicekungen i Egypten sände alabasterpelare, ryske tsaren gav värdefull malakit och lapis lazuli till tabernaklet. Arbetet på huvudfasaden mot Tibern, färdigställdes på bekostnad av Italiens regering som förklarat kyrkan som ett nationellt monument. Insidan av väggarna i mittskeppet är beundrade, med scener från Sankt Paulus liv i två serier med mosaiker.
Se även
Externa länkar
Italienska världsarv | Roms kyrkor
Sankt Paul vor den Mauern | Basilica of Saint Paul Outside the Walls | Basilique Saint-Paul-hors-les-murs | Basilica di San Paolo fuori le mura | Sint-Paulus buiten de Muren | Sankt Paul utenfor murene | Bazylika św. Pawła za Murami | Basílica de São Paulo fora dos Muros
"San Paolo fuori le Mura"