Pete Seeger

PeteSeeger2.jpg Pete Seeger (egentligen Peter Seeger), född den 3 maj 1919 i New York City, USA är en sångare, gitarrist, låtskrivare. Pete Seeger betydde oerhört mycket för den amerikanska politiska folkmusiken under 1950 och 1960-talen. Tre av hans kändaste låtar är "If I Had a Hammer", "Turn, Turn, Turn", och "Where Have All the Flowers Gone" som har spelats in av många artister utanför folkmusikgenren över hela världen.

Where Have All the Flowers Gone blev en hit för The Kingston Trio (1962), Marlene Dietrich, som spelade in den på engelska, tyska och franska (1962) och Johnny Rivers (1965). "If I Had a Hammer" blev en hit för Peter, Paul & Mary (1962) och Trini Lopez (1963) medan The Byrds fick stora framgångar med "Turn, Turn, Turn" i mitten av 1960-talet. Artister som gjort covers på Pete Seegers låtar är bland annat Bob Dylan, The Byrds och Bruce Springsteen.

Hans far Charles Seeger var musikvetare som tidigt började att intressera sig för icke-Westernmusik. Petes halvsyskon, Mike och Peggy hade också framgångsrika karriärer. Mike Seeger bildade New Lost City Ramblers. Pete Seeger studerade vid Avon Old Farms i Connecticut och därefter på Harvard University tills han lämnade universitetet i mitten av 1930-talet under sitt andra studieår. 1943 gifte han sig med Toshi-Aline Ohta som han krediterar för det stöd hon gav för att göra resten av hans liv möjligt. Pete och Toshi har tre barn, Danny, Meka and Tinya.

Karriär

I slutet av 1930-talet och under det tidiga 1940-talet efter att Seeger hade avbrutit sina journaliststudier vid Harvard träffade och influerades han av många framstående musiker som till exempel Woody Guthrie och Leadbelly. Han träffade Guthrie vid en "Grapes of Wrath-konsert" för kringflackande arbetare och de båda påbörjade därefter sitt musikaliska samarbete.

Han var en av grundarna av folkmusikgrupperna The Almanac Singers med Woody Guthrie och The Weavers med Lee Hays och Ronnie Gilbert. The Weavers hade stora hits i början av 1950-talet innan de svartlistades under McCarthyismen. I augusti 1955 kallades han inför rätta för att vittna inför kommittén för oamerikanska aktiviteter (HUAC) där han vägrade att namnge personliga och politiska organisationer med hänvisning till att det var ett brott mot hans rättigheter enligt det första tillägget i den amerikanska konstitutionen.

Seeger började en solokarriär 1958 och är känd för låtar som "If I Had a Hammer" (skriven av Ledbelly), "Turn, Turn, Turn" (omskriven efter Predikaren i Gamla testamentet) och "We Shall Overcome" (baserad på en andlig sång).

Utveckling av banjon

1948 skrev Seeger den första versionen av sin klassiska How to Play the Five-String Banjo, en bok som har fått många musiker att börja spela banjo. Han fortsatte med att utveckla den långhalsade banjon, eller Seegerbanjon som den också kallas som är tre greppband längre än en vanlig banjo och stämd en liten ters lägre.

Folkrörelsen

Seeger fick inflytande på 1960-talets folkrörelse i Greenwich Village. Han hjälpte till att grunda Broadside Magazine och Sing Out. För att beskriva den nya tidens folksångare, där många sånger hade en politisk inriktning, skapade han begreppet "Woody's children" (Woodys barn) med syftning på Woody Guthrie som vid den tiden hade blivit en legendarisk person. Han har ofta sjungit och associeras med sången "Joe Hill".

I mitten av 1960-talet var han värd för en folkmusikshow i TV som hette Rainbow Quest och som hade inbjudna musiker som spelade traditionell folkmusik. Bland gästerna fanns Johnny Cash, June Carter, The Stanley Brothers och Doc Watson.

Han var en tidig försvarare av Bob Dylan men tyckte inte om det förvrängda elektriska soundet (distorsionen) som Dylan hade under 1965 års Newport Folk Festival, särskilt som det var svårt att höra texterna som han sjöng. Det finns många olika historier om vad som exakt utspelade sig. Vissa hävdar att Seeger faktiskt försökte att koppla ur utrustningen. Hans egen version är att när ljudteknikern vägrade att minska distorsionen sa Seeger: "Fan, om jag hade en yxa skulle jag hugga av kabeln". ^*

Miljöarbete

Seeger är involverad i miljöorganisationen Clearwater group som han grundade 1966. Organisationen har sedan dess arbetat med att belysa utsläppen i Hudson River och för att få den renare. Som en del av den insatsen byggdes slupen Clearwater 1969 som regelbundet seglar på floden som ett klassrum, scen och laboratorium med en besättning som arbetar ideellt. Clearwater Festival är en årlig tvådagarskonsert som hålls på stränderna vid floden i Croton Point i New York.

Politiska åsikter

Seeger är känd för sina starka politiska åsikter och sitt engagemang i de politiska vänstra organisationerna, där ibland Communist Party. hans politiska motståndare kallar honom nedsättande namn som tillexempel "Stalins sångfågel". Hans anhängare kallade honom "Amerikas sjungande grep" och "Ett levande helgon"(Zollo 2005). Seegers antikrigsskiva Songs for John Doe som släpptes 1941 hade Communist Partys officiella isolationistlinje. (Hitler och Stalin hade året innan skrivit ett avtal om att inte strida mot varandra. Vid den tiden var Seeger starkt emot Franklin D. Roosevelt och vad han menade var presidentens svaga stöd för arbetarnas rättigheter. Efter att Tyskland hade brutit pakten var pacifismen i "Songs of John Doe" föråldrad och de exemplar som fanns av skivan togs snabbt bort från försäljningsdiskarna. Det som återsrod av skivexemplaren förstördes och idag finns endast ett fåtal exemplar kvar.

Militärtjänst

Efter att Sovjetunionen hade invaderats återgick Seeger till sin tidigare ställning som en stark förespråkare för ett agerande mot Tyskland. Han tog värvning i US Army där han tjänstgjorde i Stilla havet. Han lämnade Communist Party 1950, fem år innan en massflykt från partiet då Nikita Chrusjtjovs tillkännagav Stalins brott. Han blev antistalinist men behöll sina övertygelser om socialismen.

Seeger blev allmänt känd 1967 och 1968 för sin sång "Waist Deep in the Big Muddy" som handlade om en kapten i den amerikanska armén, "en stor idiot" som drunknade då han ledde sin pluton under en övning i Louisiana under andra världskriget. Seeger framförde sången på Smothers Brothers Comedy Hour efter diskussioner med CBS om att sångtexten skulle vara obehaglig. Även om sången klipptes bort från showen i september 1967 återvände han i januari 1968 och sjöng hela sången. Den var en anklagelse mot USA under Lyndon Johnsons ledning under det pågående vietnamkriget. "Waist Deep in the Big Muddy" är inkluderad i 2002 CD-samlingen Pete Seeger´s Greatest Hits. Några anser, att sången är också aktuell idag: det kunde lika väl handla om irakkriget och den stora idioden skulle då vara George W. Bush.

En annan text riktad mot Lyndon Johnson kan höras i Seegers framförande av Len Chandlers "Beans in My Ears" på albumet Dangerous Songs!?, där han anklagar "Mrs. Jay's little son Alby" för att ha bönor i örat och inte lyssna till andra människor. Alby Jay är menat att låta som LBJ, Lyndon B. Johnsons initialer.

Sagoberättare

Pete Seeger uppträder numera sällan offentligt men under ett flertal år har han framträtt på National Storytelling Festival i Jonesborough i Tennessee där han berättar sagor för barn.

Externa källor

Seeger, Pete. How to Play the Five-String Banjo, 3rd edition. New York: Music Sales Corporation, 1969. ISBN 0825600243.
Dunaway, David K., How Can I Keep from Singing: Pete Seeger, McGraw Hill (1981), DaCapo (1990), ISBN 0070181500, ISBN 0070181519, ISBN 0306803992

Amerikanska musiker | Amerikanska gitarrister | Banjospelare | Födda 1919

Gourt Home::Gourt :: Pete Seeger