Pappersmassa är den råvara som används vid pappersframställning. Pappersmassa framställs idag främst av trävirke, så kallad massaved, även om returpapper har kommit att spela en allt större roll.

Tillverkning

---

Pappersmassa tillverkas i flera steg:

1. Först avbarkas massaveden. Det görs oftast i en barkningstrumma som kan vara tiotals meter lång och väga hundratals ton.
2. Veden består till största delen av cellulosafibrer som hålls ihop av lignin. Längden på fibrerna påverkar papperskvalitén och skiljer sig åt mellan trädslagen: barrträdsfibrerna håller längd på 3-5 millimeter medan lövträdens cellulosafibrer är knappt hälften så långa. För att man ska kunna göra papper av veden måste fibrerna friläggas från varandra så att de senare, på ett planmässigt sätt, ska kunna återföras i det nätverk som bildar själva papperet. Fibrerna kan friläggas på en rad olika sätt:
   • Veden kan malas ner och sedan lösas upp i vatten. Då erhålls en mekanisk massa vilken är användbar för pappersprodukter som inte kräver hög styrka, t.ex. dagstidningspapper. Det finns flera varianter av mekanisk massa. I en process används vattenånga, höga temperaturer och övertryck, vilket ger termo-mekanisk massa (TMP), medan en annan utnyttjar natriumsulfit i kombination med värme, vilket ger kemisk-termisk-mekanisk massa (CMTP). Gemensamt för papper gjorda av mekanisk massa är att de tenderar att gulna med tiden eftersom vedens lignin aldrig avskiljs från massan utan ingår som bindningsmaterial i det färdiga papperet. Rent generellt är CTMP starkare än TMP vilket i sin tur är starkare än vanlig mekanisk massa.
   • Kemisk massa produceras genom att träflis och kemikalier blandas och kokas i stora tryckkärl. Processen innebär att vedens lignin som håller ihop cellulosafibrerna löses upp utan att träfibrerna bryts sönder. Ligninet och andra upplösta delar av veden avskiljs från massan, torkas och används som bränsle i processen. Processkemikalierna återvinns. För framställning av kemisk massa finns det åtminstone två olika processer vilka ger upphov till sulfat- respektive sulfitmassa. Kemisk massa är starkare och renare än mekanisk och särskilt sulfatmassa används för så kallat kraftpapper som används till säckar och papperskassar. Av sulfitmassan gör man främst tidningspapper, finpapper och täta papper som smör- och bakpapper. Kemisk massa kan också blandas med mekanisk i olika proportioner vilket gör det möjligt att tillverka papper med ett brett spektrum av egenskaper.
   • Massa kan också framställas av återvunnet papper och kartong. Massa med stort inslag av returfibrer används oftast till kartonger, tidningspapper och sanitärpapper. Returfibrer kan aldrig helt ersätta färska fibrer från den svenska skogen eftersom fibrerna slits ner för varje återvinningscykel och får allt sämre kvalitet.
3. Efter att veden lösts upp är det möjligt att bleka pappersmassan så att vitt papper senare kan framställas. Tidigare användes klor till blekningen, numera används i huvudsak mer miljövänliga alternativ som syre, ozon, väteperoxid och klordioxid.
4. Efter blekningen kan pappersmassan antingen direkt pumpas till en pappersmaskin, som formar och torkar massan till olika typer av papper, eller torkas in till balar och avsättas på den internationella marknaden för pappersmassa.

Historia

---

Att göra papper av trä är en relativt sen uppfinning. Tidigare användes lump och fiber från lin, men begränsad tillgång på dessa råvaror ledde till experiment med andra material. Runt år 1850 krossade tysken Friedrich Gottlob Keller trä och fick fram det som idag kallas för mekanisk massa. Ytterligare experiment av amerikanen C.B. Tilgham och svensken C.F. Dahl ledde till fram till olika processer som används för att göra kemisk massa.

För mer historik se artikeln Papper

Skogsbruk

Dřevovina | Holzschliff | Wood pulp | Paperimassa | Pâte à papier | パルプ | Pulp