Oktav

Oktav (av latin octava ”åtta”) är en musikalisk term som betecknar den åttonde tonen i en diatonisk skala, som fullbordas av just åtta toner. C-durskalan omfattar t.ex. C–D–E–F–G–A–H–C, med germanoskandinaviska namn på tonerna, eller Do–Re–Mi–Fa–Sol–La–Si–Do, med de beteckningar som används i de romanska språken. (I den anglosaxiska världen betecknas den sjunde tonen med bokstaven B vilket är mera ursprungligt än det germanoskandinaviska bruket av bokstaven H). De båda tonerna C i denna skala sägs ligga på en oktavs avstånd. Spelas två toner på oktavavstånd låter oktaven som samma ton, fast ljusare. Oktavintervallet sägs därmed vara det mest konsonanta intervallet av alla (förutom primintervallet). Om grundtonen och dess oktav ljuder samtidigt och därvid inga svävningar hörs, kallas stämningen ren, därför att oktavens frekvens exakt sammanfaller med grundtonens harmoniska överton.

Tonlägena, tonernas namn, är alltså cykliska och återkommer med en oktavs mellanrum. Då en kontinuerlig skala spelas låter det som att skalan "börjar om" vid varje oktav, trots att tonhöjden är högre. Av detta skäl delas det musikaliska omfånget in i oktaver, avdelat vid tonen C. Oktaverna namnges enligt följande (oktavlägen) från ljus till mörk:

Kompletteras med illustrationer

Anledningen till att oktaven låter konsonant är att frekvensförhållandet är mycket enkelt, 2:1, eller 1200 cent.

Oktav används även inom andra vetenskaper, i analogi med musiktermen, för förhållandet 2:1 mellan två vågors respektive frekvenser, eller för frekvensområdet mellan två sådana vågors frekvenser.

Se även:

Källor

Johan Sundberg, Musikens ljudlära, 3:e upplagan, Proprius förlag, 1989, 247 sidor, ISBN 91-7118-653-0
Per-Gunnar Alldahl, Körintonation, AB Carl Gehrmans Musikförlag 1990, 142 sidor, ISBN 91-7748-022-8
Bonniers Musiklexikon, 2:a reviderade upplagan, Bonnier Fakta Bokförlag 1983, ISBN 91-34-50958-5

Musikteori

Gourt Home::Gourt :: Oktav

Källor