Inom psykoanalytisk teori är en neuros en känslomässig störning till följd av olösta konflikter och spänningar. Det vanligaste symptomet vid neuros är ångest. En neuros är inte lika allvarlig som en psykos.

Orsak

---

Denna ångest uppstår vanligen på grund av posthypnotiska suggestioner vilka man fått som barn. Barn tar automatiskt till sig olika typer av suggestiva befallningar innan deras sinne för logik är helt utvecklat. Dessa inre, omedvetna befallningar kan försätta den vuxna människan i en ständig (omedveten) konflikt med omvärlden, vilket ger upphov till ångest och andra liknande problem. Inga kroppsliga eller psykiska funktioner har skapats under människans utveckling för att ge upphov till något som är skadligt för människan.

"Neurosen" är därför ursprungligen en skyddsmekanism, på så sätt, att när apmännisko-föräldrarna varnade sina ungar för t ex giftormar, rovdjur och andra farligheter, så skulle denna varning kvarstå under resten av livet och ge upphov till automatiska skyddsreaktioner. Dagens föräldrar varnar tyvärr i alltför många fall sina barn på fel sätt och för fel faror.

Behandling

---

Psykoanalytiker och psykodynamiska terapeuter menar att en neuros kan utplånas genom återupplevande av det tillfälle när den posthypnotiska suggestionen inpräglades i barnasinnet. Detta kan ske antingen med psykologhjälp eller genom att man försätter sig i djup avslappning och ställer frågor till det "undermedvetna" (det personligt omedvetna). Svaren levereras vanligen i form av bildminnen som visar tillfället när barnet fick suggestionen. Man kan behöva fråga ett flertal gånger innan en god kontakt har etablerats med det undermedvetna.

Se vidare

---

Arthur Janov, Det kännande barnet, Det nya primalskriket.

Psykiska störningar | Neuroser

Neurosi | Neuróza | Neurose | Neurose | Neurosis | Neurosis | Névrose | נוירוזה | Nevrosi | ノイローゼ | Neurose | Zaburzenia nerwicowe | Neurose | โรคประสาท | Nevroz