Myndig är ett juridiskt begrepp som innebär att en person har rätt att ensam ingå ekonomiska avtal och rösta i politiska val. Motsatsen är omyndig. Sedan 1 januari 1989 är detta enbart en åldersfråga i Sverige, men tidigare kunde vuxna personer bli psykiskt eller ekonomiskt omyndigförklarade av domstol och sättas under förmyndare. I praktiken sker detta fortfarande, men den som inte kan sköta sin ekonomi kan nu få sin ekonomi helt eller delvis satt under en förvaltare, och den som på grund av psykisk ohälsa eller andra skäl inte har förmga att fatta egna beslut blir nu företrädd av en god man, som kan fatta beslut å den sjukes vägnar.
Myndighetsåldern, dvs den åldersgräns då man övergår från att vara omyndig till myndig, är i Sverige 18 år sedan 1974.
I många hundra år var 21 år myndighetsåldern för män i Sverige, medan kvinnor endast kunde bli myndiga under vissa förutsättningar. 1858 infördes en lagändring som innebar att ogifta kvinnor kunde söka tillstånd att bli myndiga när de fyllt 25 år och från 1863 blev alla kvinnor automatiskt myndiga vid 25 års ålder.
Först 1884 fick kvinnan samma myndighetsålder som mannen, 21 år. Sedan 1974 gäller 18 år som myndighetsålder.
Rösträtt har alltid varit avhängigt av myndighetsåldern, men uppnådd myndighetsålder var länge inte det enda kravet för rösträtt. Under lång tid krävde rösträtt att man hade tillräckligt hög inkomst för att betala skatt, eftersom synen var den att endast de som betalade skatt skulle ha rätt att bestämma hur skatterna användes. Detta ändrades gradvis mellan 1909 och 1918, så att både män och kvinnor fick rätt att rösta oavsett inkomst i såväl kommunalval som val till landsting och riksdagsval till första och andra kammaren från och med valet 1921. Helt automatisk rösträtt infördes dock först 1945, då även de som levde på fattigvård (dåtidens socialbidrag) eller befann sig i personlig konkurs fick rösta i allmänna val