| München | - | Vapen | Karta | - bgcolor="#BBDDFF" |
Karte_muenchen_in_deutschland.png | - | Basfakta | - bgcolor="#BBDDFF" | Delstat: | Bayern | - bgcolor="#BBDDFF" | Yta: | 310,43 km² | - bgcolor="#BBDDFF" | Folkmängd: | 1 305 522 (2006-05-31) | - bgcolor="#BBDDFF" | Befolkningstäthet: | 4205 invånare/km² | - bgcolor="#BBDDFF" | Geografisk läge: | - bgcolor="#BBDDFF" | Postnummer: | 8000 – 81929 | - bgcolor="#BBDDFF" | Riktnummer: | (+49) 089 | - bgcolor="#BBDDFF" | Websida: | www.muenchen.de | - bgcolor="#BBDDFF" | E-postadress: | presseamt@muenchen.de | - | Politik | - bgcolor="#BBDDFF" | Borgmästare: | Christian Ude (SPD) |
|---|
München är huvudstad i delstaten Bayern i södra Tyskland. Det är en kretsfri stad i regeringsområdet Oberbayern. München är Tysklands tredje största stad med omkring 1,3 miljoner invånare. München har vuxit fram som en europeisk metropol som varje år lockar tusentals turister men även är en stor näringslivsstad.
München är känt för Oktoberfest, en fest som hålls varje år i september och oktober (den varar i två veckor och slutar första söndagen i oktober) och drar mycket ölälskande folk. I centrala München finns också det jättelika tekniska museet Deutsches Museum.
År 1158 etablerade Henrik Lejonet (hertig av Sachsen och Bayern och kejsar Fredrik Barbarossas kusin) en tullstation för att övervaka frakterna av salt från det närliggande Salzburg i Österrike. Henrik brände ner byn, och byggde upp en stad med marknad och allt i gaffeln av floden Isar. Salthandeln blomstrade och staden växte snabbt. År 1180 tog Barbarossa München och gav staden till ätten Wittelsbach som kom att regera Bayern fram till år 1918. Det Wittelsbachska ättevapnet, med vita och blåa rutor, ser man på bilen BMW och under Oktoberfest.
München hade nu i slutet av 1200-talet utvecklats till Wittelsbacharnas största stad, och år 1328 fick staden plötsligt en större betydelse sedan hertig Ludvig IV av Bayern blev romersk kejsare med hov i München.
År 1632 intogs München av svenskarna under Gustav II Adolf, som blev så imponerad av residenset att han ville flytta hela byggnaden till Stockholm på hjul. Till slut nöjde han sig med en gisslan av 42 medborgare som skulle lösas ut mot 300 000 thaler för att täcka krigsreparationer. Alla utom sex återvände tre år senare. I slutet av trettioåriga kriget drabbades München återigen av pesten varvid 7000 människor (en tredjedel av stadens invånare) dog.
Karl Theodor av Bayern vägrade lämna Mannheim, och Münchenborna tyckte inte om honom. Folket svalt och Karl Theodor satte in grov militär för att kontrollera massorna. Ödet ville att en amerikan skulle lösa denna konflikt, en Benjamin Thomson, också känd som greve Rumford. Rumford skapade skolor och arbete för de oroliga soldaterna, och år 1789 grundade han Englischer Garten, den engelska parken som kom att bli en folkets park, åtgärder som något lugnade befolkningen. Under revolutionsåren i Europa ockuperades München år 1800 av den franske generalen Jean Victor Moreau som lade sitt högkvarter på Wittelsbacharnas landsslott Nymphenburg .
Efter att under några decennier återigen varit föremål för ekonomiska kriser och förtryck av bönder resulterande i upprepade väpnade militära bestraffningar steg åter Münchens fana högt vid Napoleons Is besök år 1805 när hans frus son, Eugene de Beauharnais, gifte sig med prinsessan Augusta av Bayern. Napoleon passade då på att befordra Max IV Joseph av Bayern från Prins och ärkehertig till kung av Bayern. Bayern blev ett kungadöme, och Napoleon tog som tack för besväret år 1812 med sig många bayrare under den ryska kampanjen av vilka 30 000 man vilka dog på slagfältet i slaget vid Austerlitz i kamp mot österrikare och ryssar. Under franskt tryck förbättrades villkoren för protestanterna och judarna i staden och ett mjukare liberalare statskick infördes.
Den 17 oktober 1810 gifte sig Max Josephs son Ludwig I av Bayern med prinsessan Theresia av Sachsen, och det bayerska folket bjöds in till hästtävlingar och ölfest vilket kom att bli en tradition som fortfarande firas under den sk oktoberfest men nu istället förlagts till sista veckorna i september. Theresienwiese är denna månad fylld med oändligt antal öltält, tivoligrunkor och influgna charterturister fran hela världen som inte har en aning om vad man firar.
Den sista stora kungen av Bayern var romantikern Ludwig den II av Bayern. Han lyfte kulturnivån i staden, anlade musikteatrar och i samarbete med Richard Wagner försökte han få München att bli ett centrum för musik i Europa. Han levde också ut sina fantasier genom att bygga sagoslottet Neuschwanstein vid foten av alperna, ett romantisk borg som sträcker sina torn och tinnar mot himlen. Han gick dock lite för långt i sin romantik och den bayerska regeringen förklarade honom sinnessjuk. En chef för ett mentalsjukhus följde med honom till slottet Berg där båda hittades döda vid sjöstranden under mystiska omständigheter år 1886. Ludwigs bror var sedan flera år sinnessjuk, och deras farbror Luitpold I av Bayern tog över som regent. Under hans tid kom stadsdelen Schwabing att bli ett Münchens Montmartre, vilket en generation senare drog till sig konstnärer från hela Europa, bland dessa en bitter ung konstnär från Wien, Adolf Hitler.
År 1915 sårades han i benet i franska Baupame, och skickades till Tyskland för sjukvård. Han återvände till fronten 1917 befordrad till vicekorpral. I augusti 1918 fick han järnkorset av första graden. 13 oktober 1918 i Werwick nära Yprez skadade han ögonen när britterna satte in gas och han skickades till Pasewalk nära Stettin för sjukvård, och där befann han sig när Tyskland kapitulerade 11 november.
Vid första världskrigets slut fick den socialdemokratiska flanken vind i seglen, och i November 1918 under krigets sista dagar ledde Kurt Eisner arbetare och bönder från Theresienwiese genom Münchens gator till Mathäser Brauhaus där den Bayerska Republiken stiftades. Man invaderade sedan det kungliga residenset och den sista kungen av huset Wittelsbach, Ludvig III av Bayern flydde i bil. Hitler återvände 1918 till München som korpral och han arbetade en tid med att "utbilda" soldater i nationalistiska antimarxistiska ideal, vilket fick honom att komma i kontakt med Tyska arbetarpartiet som år 1919 hade 40 medlemmar och mest förlade sina aktiviteter till Münchens ölstugor. De sex i styrelsen gnällde mest, hade inga större ambitioner.
På andra sidan gränsen, i Österrike, grundades under början av 1900-talet ett antal arbetarpartier vid denna tid, framgångsrikast var Deutsche Arbeiterpartei som år 1911 tog sig in i det österrikiska riksrådet med tre platser. 1913 formulerades partiprogrammet som var antisemitiskt och antitjeckiskt. År 1918 ändrade de namnet till NSDAP(Nationalsozialistische Deutsche Arbeiter Partei) och de använde redan då svastikan, hakkorset, som sin symbol.
Politiska våldsdåd präglade München de första sex månaderna år 1919. Högerkrafter kritiserade Kurt Eisner som berlinare och jude, och han sköts ner tre månader senare av en aristokrat som hoppades bli höger hjälte. München styrdes en tid av anarkister, renläriga kommunister, kontrarevolutionära krafter, och stadens kom mer och mer att förlora prägeln av konst och kultur och blev i stället centrum för extrema politiker och arméstyrkor. Det fanns ett politiskt stöd för högerextremisitiska våldshandlingar på gatorna, och när Münchens polischef Pöhner tillfrågades om han kände till att det fanns politiska mördarjuntor på gatorna svarade han: "Ja, men inte tillräckligt många". Många drömde om att störta republiken, återinsätta Tyskland som Europas största makt, och återge armén dess forna ställning.
Den 12 oktober 1919 infann sig Hitler på ett sammanträde för tyska arbetarpartiet på en ölstuga, där han plötsligt for upp och höll ett anförande som imponerade på grundaren Anton Drexler. Kort därefter blev han inbjuden till första styrelsemötet. Fyra man hade samlats på en ölstuga, partikassan rapporterades uppgå till 7 mark och 50 pfennig, tre brev hade kommit in och svar skrevs. Hitler attraherades av det lilla formatet där han lätt kunde ta över. Han tänkte över saken i två dagar och gick sedan med i styrelsen som dess sjunde medlem. Senare i oktober talade han på mötet i Hofbräuhaus keller inför 111 personer, på nästa möte för 130, sedan för 200.
Hitler fick hand om propagandaarbetet och började organisera ett massmöte och 2 000 personer att kom till mötet den 24 februari 1920 i festsalen på Hofbräuhaus. Hitlers tal fick ordföranden Harrer att bli avundsjuk och han avgick. 1 april lämnade Hitler sin tjänst som militär, och han gick in för politiken på heltid. Under ett möte i Salzburg i augusti 1920 började man samarbeta med NSDAP i Österrike, och kort tid därefter ändrade man namnet till NSDAP.
Hitler stöddes av major Röhm i arméns distriktsstad i München, och han bidrog med frikårsmedlemmar och fd. soldater som ökade medlemsantalet och bildandet av SA, stormtrupperna. Generalmajoren Ritter von Epp ordnade ur armekassan fram medel för att trycka en veckotidning. NSDAPmanifesterade sin styrka på Münchens gator och avbröt andra partiers möten. På ett tal i januari 1921 sa Hitler: "Den nationalsocialistiska rörelsen i München kommer i framtiden att hänsynslöst hindra - om nödvändigt med våld - alla möten och föreläsningar som möjligen kan oroa våra landsmän". Med detta menades vänsterpartier och Hitler visste att han hade polisens och arméns stöd.
Inom partiet började den gamla styrelsen känna sig rätt maktlös inför Hitler och när han under sommaren år 1921 var borta i Berlin inledde ett utskott förhandlingar med andra partier för att stärka partiet och försvaga Hitler. Man utgav ett flygblad som framförde att Hitler bara använde partiet som språngbräda till makt och att han hade "skumma typer" bakom sig som splittrar rörelsen. Hitler återvände, satte hårt mot hårt och erbjöd sig att avgå. Detta skulle innebära ekonomisk och PR-mässig kris för NSDAP. Partiet förnekade snart flygbladet, och gjorde Hitler till enväldig ordförande. Utskottet krossades.
Men även om partiet alltså tog sig fram till Berlin kom München att kvarstå som högkvarter för nazisterna, och var 1935 känt som deras huvudstad.
Andra partier förbjöds och utrensningar i form av avrättningar tilltog.
Vid krigsutbrottet fanns 6 koncentrationsläger med cirka 21 000 fångar. 1942 fanns i dessa läger 44 700 plus de nio nya lägren. I augusti 1944 rapporterade Adolf Eichmann att 4 miljoner judar dödats i lägren, och 2 miljoner dödats utanför dem, de flesta skjutna i Ryssland. Andra uppgifter pekar på fler offer.
Den 20 juli 1944 försökte man för sista gången döda Hitler och genomföra en statskupp, vilket misslyckades. Minst 5 000 avrättades och ett tusental skickades till koncentrationsläger. I den utdragna utredningen drogs också med sådana som inte haft med konspirationen att göra, men var bra att få bort.
Andra världskriget kom för München att innebära 71 bombraider, ett flertal historiska byggnader förstördes, 6 000 medborgare dog och 16 000 skadades. Staden kom att bära ett tungt arv som vaggan för den tyska nazismen och antisemitismen.
Sedan begynnelsen var Marienplatz samlingsplatsen i staden, där hölls spannmålsmarknad, där står rådhuset och där hängdes förbrytare. Idag är det gågata och knutpunkt och centralstation för tunnelbanan och pendeltågen. Utanför rådhuset står Mariakolonnen, uppförd sedan staden överlevt pesten som härjade efter Gustav II Adolfs ockupation av München. Spåren efter den medeltida ringmuren kring staden finns idag bara i form av tre stadsportar: Isartor, Karlstor och Sendlinger Tor. Siegestor är egentligen Ludvig I av Bayerns triumfbåge över den Bayerska armén restaurerades delvis år 1958 och fick sin nya inskription: "Dem Sieg geweiht, im Krieg zerstört, zum Frieden mahnend - förärad segern, förstörd i krig, manande till fred".
Siegestor (Tor betyder port) gränsar till Schwabing, som sedan gammalt är konstnärernas, bohemernas och den enklare kulturens stadsdel, och kan jämföras med Chelsea i London, Montparnasse i Paris och Greenwich Village i New York. Här ligger universitet, konstgallerier, konstnärscaféer, ett antal biografer, teatrar och cabaréer.
Englischer Garten, (engelska parken) är ett av de mer sevärda turistmålen i München. Under Tivolibron rinner en biflod till Isar - Eisbach (isbäcken) ut i parken, och här kan man när det inte är för kallt se surfare som tar sig genom strömmarna fram och tillbaka på den ca 20 meter breda forsen. I parken finns också generöst med Biergärten, hundratals bord fylls på sommaren av törstiga öldrickare som avnjuter Bayerskt öl och Weizenbier.
I München finns också Deutsches Museum med världens största samling av vetenskaplig och teknisk karaktär. Här finns en särskild utställning om den bayerska mångåriga Lufthansapiloten och flygkaptenen i Luftwaffe, Hermann Köhl som med med baron Günther von Hünefeld och den irländske piloten James Fitzmaurice år 1928 gjorde den en aning okända första atlantflygningen från Europa till Amerika. Grundandet av BMW, har också mer än annat satt Münchens teknologiska industri på världskartan.
München är också säte och vinterkvarter för Circus Krone, Europas största cirkus. År 1919 byggdes den första cirkusbyggnaden på Marsfältet, en träbyggnad med 4 000 sittplatser. I december 1944 låg byggnaden i aska men redan ett år senare stod en ny byggnad klar, och december 1962 invigdes den nuvarande, tredje byggnaden, Europas modernaste och den enda fasta cirkusbyggnaden i tyskt språkrum. Cirkusen har 3 000 sittplatser tillsammans med häst- och elefantstallar. År 1967 döptes den intilliggande gatan om av Münchens borgmästare till Zirkus-Krone-Strasse. På sommaren när cirkusen turnerar, hålls här rock- och musikkonserter.