Kikhosta är en smittsam barnsjukdom, karakteriserad genom anfall av krampartad hosta med kvävningskänsla, vilka uppträder med längre mellanrum av välbefinnande.

Sedan den i slutet av 1500-talet iakttagits i Paris, har den under epidemisk form utbredd sig över hela världen. Under längre tid hade sjukdomen en svårartade karaktär. Till exempel dog i Sverige mellan 1749 och 1864 45 000 barn och i Storbritannien mellan 1858 och 1867 över 120 000 barn. Sjukdomens orsak är en bakterie (Bordertella pertussis), som hos den sjuke anträffas på luftstrupens och luftrörets slemhinna. Bakterien är långsamtväxande och diagnostiken baseras oftast på PCR numera. Vid hostanfallen sprids bakterierna ymnigt i luften omkring den sjuke.

Närstående barn löper så stor risk att smittas, om de inte redan genomgått sjukdomen. Den uppträder nämligen aldrig två gånger hos samma person. 3—15 dagar efter smittämnets inträngande i kroppen uppstår en katarr i andningsvägarna med snuva och en skrovlig hosta. Utan nämnvärd rubbning av det allmänna välbefinnandet övergår sjukdomen efter en eller två veckors förlopp småningom i det konvulsiva stadiet. Hostan uppträder nu utpräglad anfallsvis. De särskilda anfallen föregås av vissa obehagliga förkänningar, som ofta driver det äldre barnet till modern. Efter ett kort stillestånd i andhämtningen och några sväljnings- eller kväljningsrörelser andas barnet djupt in. En följd korta, kraftiga utandningsstötar uppstår, varunder ansiktet blir blått och ögonen tränga fram. Därpå hörs en långdragen, gällt pipande inandning, vilken emellertid omedelbart åtföljes av nya stackatoartade utandningsstötar, även de avbrutna av en gäll inandning. Sen kommer som avslutning uppkräkning av ett sparsamt, glasartad slem. Ofta följer efter en kort paus ett eller ett par liknande, men svagare anfall.

Så återsjunker barnet i allmänhet åter i sömn eller återvänder till leken, några ögonblick sedan det kanske varit i den största kvävningsångest. Anfallet varar i allmänhet 2—5 minuter. I milda sjukdomsförlopp kan det komma 8—10 dagliga anfall, i svårare ända till ett 60-tal. I förstnämnda fall kan det konvulsiva stadiet förlöpa på ett par veckor, i svårare fall kan det dröja flera månader, innan sjukdomen går över i sitt sista, smittfria stadium.

Anfallen blir allt lindrigare och sparsammare, tills de efter 1—2 veckor försvinna. När äldre personer undantagsvis angripas, kan den karakteristiska gälla inandningen saknas. De kan därför utan att misstänkas utgöra riktiga smitthärdar.

Om ett barn mellan hostanfallen inte ser friskt ut, har man anledning misstänka, att någon följdsjukdom tillstött. Lungkatarrer och lunginflammationer uppträder ofta under kikhostan. Inte sällan utvecklas under eller efter kikhostan en dödligt förlöpande tuberkulos. Även från nervsystemet hota rubbningar. Kikhostan blir mest för svagare, långvarigt sjuka och särskild för yngre barn av ödesdiger art. Det är därför en plikt att inte låta dem, som kan misstänkas lida av kikhosta komma i beröring med barn, som inte genomgått sjukdomen.

Sjukdomar

Pertussis | Pertussis | Kokluŝo | Tos ferina | Hinkuyskä | Coqueluche | שעלת | Szamárköhögés | Batuk rejan | 百日咳 | Batuk kokol | Kinkhoest | Kikhoste | Krztusiec | Pertussis | Pertussis | 百日咳