Johann Wolfgang von Goethe

Johann Wolfgang von Goethe, till 1782 Johann Wolfgang Goethe, född 28 augusti 1749 i Frankfurt am Main, Tyskland, död 22 mars 1832 i Weimar, tysk diktare, poet och filosof.

Goethes bakgrund och unga år

Omkring klockan 12 den 28 augusti 1749 föddes Johann Wolfgang von Goethe på Grosser Hirschgraben, Frankfurt, son till Johan Caspar Goethe och Elisabeth Textor. Åldersskillnaden mellan föräldrarna var mycket stor. Goethes släkt tillhörde ursprungligen borgarklassen med smeder, skräddare och vinhandlare och kom från Thüringen. Farfadern var en ansedd skräddare i Frankfurt och Lyon och fick ett vinstbringande värdshus i hemgift när han gifte sig med Goethes farmor. Fadern hade gjort sig illa omtyckt i staden, men lyckades med sitt arv köpa till sig en titel som gav tillträde till överklassen. När han gifte sig vid 40 års ålder med den 18-åriga, vackra advokat- och borgmästaredottern Elisabeth Textor behövde han inte tänka på att hon inte fick någon hemgift av sin snåle far.

Endast två barn överlevde spädbarnsåren: Johann Wolfgang som döptes efter sin morfar, och Cornelia. Cornelia beskrevs av Goethe som allt annat än vacker men hon förblev hans närmaste vän tills hon dog 27 år gammal.

Goethe betraktades inte som något underbarn; han hade svårt att lära fast hans nyfikenhet drev honom till flera tidiga experiment i bland annat kemi. Men läroverken krävde inte betyg för antagning varför han ändå blev en högt bildad man. Särskilt studerade han botanik, geologi, latin, grekiska, franska, italienska, historia; men han skulle senare bli avogt inställd till såväl religiös utbildning och historia, trots att han läste Bibeln flitigt. Som elev var han mest framstående i teckning, dans och fäktning.

Studier, bekantskaper, tidig karriär

Därefter följde studier vid universitet i Leipzig och Strasbourg, där han studerade humanistiska vetenskaper, juridik och medicin och började skriva kärleksdikter. I Strasbourg blev han påverkad av Spinoza, gotiken och poesin, och han blev vän med Johann Gottfried von Herder. På sin faders uppmaning skrev Goethe till sist en avhandling i kyrkorätt; fadern hoppades att sonen skulle bli advokat.

Vid 24 års ålder började Goethe bli en framgångsrik författare. Det var med skådespelet Götz von Berlichingen med vilken han bröt mot det fransk-klassiska dramats normer och skapade en ny fas i dramats estetiska historia. Han var under denna tid involverad i Sturm und Drang-rörelsen, en estetisk-radikal föregångare till romantiken vilkens tankar genomsyrade Tysklands kulturliv.

Den unga Werther och diktarens liv som förlaga

Salig längtan
Säg det endast till de visa,
att det ej blir dårars gamman:
det som lever vill jag prisa,
då det trår till död i flamman.

Sänkt i kärleksnätters dyning.
som allt ursprungs ursprung hyser,
anar du en sällsam gryning,
då den stilla lågan lyser.

Mörkret kan ej hålla kvar dig,
och den nya nattens mening
är blott nytt begär som drar dig
mot en högre, ny förening.

Fången, tvingad och berusad
flyger du, mot ljuset vänd,
fjäril, tills du eldomsusad
äntligt är förtärd och bränd.

Och till dess du detta nått,
detta: dö och bliv,
vankar du som främling blott
i ett skymningsliv.

Övers. Karin Boye

Den första romanen skrev Goethe 1774, Den unge Werthers lidanden, men han gav ut den anonymt. Denna brevroman handlar om den olyckliga kärleken Werther hyser för den lika förälskade men redan trolovade Charlotte, som efter en kärlekshistoria bryter med honom varför han begår självmord. Denna roman fick ett enormt inflytande, inte enbart för de litterära normerna, utan än mer för synen på kärleken mellan man och kvinna, och på dess naturkraft. Romanen lär ha varit inspirerad av Goethes eget förhållande med en trolovad Charlotte Buff. Kärleken antages dock ha varit mycket svalare än den berättelse som emanerade från den. Goethe skulle på äldre dagar uppsökas av Lotte som då bar samma kläder som under deras första möte vilket inte alls behagade konstnärssjälen som hunnit med flertaliga förälskelser däremellan.

Den första kvinna som Goethe träffade som varken var gift eller förlovad var Lili Schönemann. Efter många överläggningar mellan deras familjer tillkännagavs en förlovning. Därefter reste Goethe iväg till Schweiz för att roa sig, och när han kom hem igen hade Lili gift sig med en annan.

1774 inledde Goethe en vänskap med Karl August, fursten av Sachsen-Weimar och dennes bror Constantin. Goethe flyttade till Weimar och gjorde en karriär vid hovet som minister för finansen, bergshanteringen, vägarna, lantbruket, konst och vetenskap samt krigsmakten, förutom sin roll som kunglig rådgivare.

Efter ytterligare en kärlekshistoria, en mäktig äldre gift sjubarnsmor som var hovdam hos ärkehertiginnan, begav han sig så småningom till Rom där han fick idéen till sitt största verk: Faust. I Rom intresserade sig Goethe för zoologi och folkliv, och författade Egmont och sin Italienska resa.

Vid hemkomsten till Weimar gjorde Goethe skandal genom att inleda ett samboförhållande en vanlig kvinna, Christiane Vulpius (1765-1816), syster till författaren Christian August som skrev rövarromaner, vilket resulterade i en bitter uppgörelse med hans äldre före detta älskarinna. Trots socitetens förfäran fick Goethe en son med den nya älskarinnan 1789 men gifte sig inte med henne förrän 1806. Med tiden fick hon öknamnet Goethes feta bättre hälft. Hon blev emellertid långt ifrån hans sista kärlek och hon fick finna sig i flera otrohetsaffärer för öppen ridå och ibland slagsmål med andra kvinnor. De fick bara ett barn, August (1789-1830), som fick tre barn varav en, Wolfgang Maximilian, led av en mentalsjukdom. Goethes barnbarn förblev ogifta. Goethes son August avled före honom i en feberattack i Rom. I Goethes dödsruna över sin ende son förklarade han: "Jag visste ju att jag hade skapat en dödlig".

Goethes betydelse

Goethe blev vän med flera betydande personer. 1808 träffade han Napoleon som var en hängiven beundrare och hade läst Werther sju gånger. Thomas Carlyle, Lord Byron, Friedrich von Schiller, var andra vänner.

Av hans omfattande verk räknas vid sidan av dikterna och Werther främst dramat Faust till världslitteraturen. I dramat gestaltas mänskliga existentiella frågor på ett allmängiltigt sätt.

Även om Goethe vanligtvis förknippas med diktkonsten, så ansåg han sitt mest betydande arbete ligga inom vetenskapens område. 1784 fann han mellankäkbenet, och han skrev omfattande arbeten om optik (den s k Goethes färglära). Dessutom formulerade han en metamorfoslära som var en föregångare till evolutionsteorin. Man talar ibland om en "goetheansk forskningsanda".

Bibliografi (urval)

Den unge Werthers lidanden (1774)
Egmont (1788)
Iphigenie auf Tauris (1790)
Torquato Tasso (1790)
Römische Elegien (1795)
Wilhelm Meisters Lehrjahre (1795)
Faust (I 1808, II 1833)
Die Wahlverwandtschaften (1809)
Zur Farbenlehre, "Till färgläran" (1807-1809). Ett verk i tre delar. Det är första gången som någon på ett "vetenskapligt" sätt tar upp frågan om färgernas natur. Den kan till vissa delar fortfarande tillämpas av konstnärer och andra som är beroende av färger. Den behandlar färgers natur och egenskaper, inte dess kemiska konstitution. Han gick i den bland annat till angrepp mot Newtons studier i optik. Den kan även ses som ett av de grundläggande inläggen i den vetenskapsfilosofiska debatten. P. Sällström har på Kosmos förlag 1996 gett ut en 158 sidor lång sammanfattning av Goethes färglära.
Dichtung und Wahrheit (1814-1833)
West-östlicher Divan (1819)

Tyskspråkiga författare | Tyska vetenskapsmän

Gourt Home::Gourt :: Johann Wolfgang von Goethe

Goethes bakgrund och unga år

Studier, bekantskaper, tidig karriär

Den unga Werther och diktarens liv som förlaga

Goethes betydelse

Bibliografi (urval)