Island (Ísland på isländska) är en stat belägen på och omfattande ön med samma namn i norra Atlanten. Island betraktas allmänt som världens äldsta ännu aktiva demokrati.
Island koloniserades i slutet av 800-talet och början av 900-talet av främst norrmän, men även andra nordbor. Norge och Island bildade 1262 en union.
När Norge blev danskt 1380 blev även Island detta, och fortsatte att vara danskt till 1904, då ett begränsat självstyre inleddes. 1918 fick Island självstyre, men gick fortfarande under den danska kronan, vilket innebar bland annat gemensam utrikespolitik och kung. Under andra världskriget blev Danmark ockuperat av Tyskland, men Island blev ockuperat av Storbritannien. Den 17 juni 1944 passade Island under brinnande krig på att utropa sig till självständig republik.
Från 1952 och framåt har landet utökat sin fiskegräns från 3 till nuvarande 200 sjömil. När landet 1972 utsträckte fiskegränsen från 12 till 50 sjömil ledde detta till konflikt med Storbritannien som kulminerade med torskkriget 1975.
Islands parlament heter Alltinget (Alþing el. Alþingi) och har sina rötter i det vikingatida tinget som bildades år 930 och hölls i Tingvalla (Þingvellir). Tinget har 63 ledamöter som väljs genom folkval vart fjärde år. Regeringens arbete leds av en statsminister, som utses av landets president. Presidenten, som är landets statschef, väljs genom direkta allmänna val. Det förrättas vart fjärde år och rösträttsåldern är 18 år. (Flera isländska statschefer har varit kulturella befattningshavare före ämbetsmannautövningen och är opolitiska i statschefsrollen.)
Under efterkrigstiden har borgerliga Självständighetspartiet (Sjálfstæðisflokkurinn) dominerat den isländska politiken. Oppositionspartier är bland annat den socialdemokratiska Enhetsfronten (Samfylkingin), Vänster-Gröna Alliansen (Vinstrihreyfingin - grænt framboð) och det centerpartistiska Framstegspartiet (Framsóknarflokkurinn).
Den södra delen av kusten, från sydöstra spetsen Horn eystra till Ölfusás utlopp, bildar en tämligen reguljär båge med få mera framspringande uddar och utan andra inskärningar än de ofta vid flodmynningarna bildade strandsjöarna (lón), som skils från havet av smala sand- och grusrev. Naturen på Island räknas som mycket vacker och lockar många turister.
På västra kusten är fjordbildningen däremot stor; mellan de tre halvöarna Reykjanes, Snæfellsnes och den stora triangelformiga halvön i nordväst, kallad Västlandet (på isländska Vestfirðir, alltså västfjordarna), vars västpunkt är Bjargtangar, ligger de två stora bukterna Faxaflói och Breiðafjörður. Den sistnämnda halvön består av en mängd vikar, varav den största är Jökulsfjörður.
Från norra kusten inåt landet går floderna Húnaflói, Skagafjörður, Eyjafjörður och de öppna vikarna Skjálfandi, Axarfjörður och Þistilfjörður, varemellan halvön Melrakkaslétta med Islands nordligaste udde Rifstangi framskjuter skjuter fram. Þistilfjörður begränsas i öster av den smala halvön Langanes, som bildar Islands nordostliga, långt utlöpande näs.
Östra kustens fjordar är många, men små. Med undantag av sydkusten, som till största delen är jämn och sandig, är Islands stränder i allmänhet branta, med en mängd höga brådstupande uddar och långa, vågräta och i terrasser uppstigande fjällmurar.
Flera jämförelsevis små öar samt en mängd holmar och skär omger kusterna. Bland öarna finner man Västmannaöarna (isl. Vestmannaeyjar, varav endast en ö, Heimaey, är bebodd) på södra kusten, Viðey i Faxaflói, de många öarna i Breiðafjörður (bland dem Flatey), Drangey och Málmey i Skagafjörður, Hrísey i Eyjafjörður samt, utanför Skjálfandi, norr om polcirkeln, Grímsey.
Havets temperatur omkring Island påverkas av en gren av Golfströmmen, Irmingers ström från sydväst, som värmer upp vattnet. Den längs Grönland löpande polarströmmen tillför ön däremot stundom stora ismassor, som kan ligga kvar på norra kusten långt fram på sommaren. Ostkusten berörs av en annan, nordostlig polarström. Dessa olika strömmar i förening med ebb och flod åstadkommer våldsamma strömvirvlar (rastir, plural av röst) utanför de mera framspringande uddarna, som jämte isdriften och fruktansvärda stormar kan göra seglatsen omkring Island farlig.
Islands ekonomi beror till största delen av fiskeindustrin, som står för 75 % av landets export, och sysselsätter 12 - 13 % av den arbetsföra befolkningen (gäller 1998, siffrorna från Nationalencyklopedin). Landet saknar med undantag av kalk (som används i tillverkningen av cement) helt naturresurser som i sig är exporterbara, vilket innebär att ekonomin i landet är mycket känslig för förändringar i tillgång och efterfrågan av den befintliga exporten - fisket.
Dock har landet på senare år allt mer minskat sitt beroende på fiskeindustrin (värt att nämna är att i början av 90-talet stod fiskindustrin för över 80% av landets export) till förmån för väldigt energikrävande industrier såsom aluminiumsmältverk. Detta till stor del tack vare landets väldigt billiga tillgång till energi både i form av geotermisk energi och vattenkraft. Uppförandet av dessa stora smältverk, och den kringliggande påverkan på miljö som följer med dessa, har dock varit väldigt kontroversiella i landet under de senaste åren.
Regeringsmakten har ställt sig negativ till medlemskap i EU, eftersom man befarar att detta skulle leda till att kontrollen av fisket då skulle gå förlorad.
Under de senaste decennierna har utveckling dock även skett inom den isländska bioteknikindustrin, liksom inom den finansiella sektorn. Även turismen på ön ökar, i och med det stigande intresset för ekoturism och sportfiske i Islands floder.
Det finns officiellt sett inga motorvägar på Island. Island har helt enkelt inte infört regeln om motorvägar i sin lagstiftning. Det finns dock några sträckor med fyra eller sex filer, med mittremsa och korsningsfrihet, som har standard som motorväg. De ligger i och i närheten av Reykjavik. Det finns till och med en full motorvägskorsning, av fyrklövertyp.
Även inrikesflyget har stor betydelse.
En annan del av kulturarvet är namngivningen som till stor del sker genom patronymikon och metronymikon, och där förnamnet har större vikt än efternamnet. De isländska telefonkatalogerna är fortfarande sorterade efter förnamn. Släktnamn förekommer, ehuru sparsamt.
Några kända isländska kulturpersonligheter är sångerskan Björk, musikgrupperna Sigur Rós och Hjálmar, tonsättaren Jón Leifs samt författaren Halldór Laxness som 1955 belönades med Nobelpriset i litteratur.
Morgonbladet (Morgunblaðið) heter Islands största dagstidning och är nära knutet till Självständighetspartiet. Andra dagstidningar är Fréttablaðið, Blaðið och DV.
Majoritetsspråk är isländska.
Europas länder | Europas östater | Island | Östater
Ysland | Island | Islandia | Īsland | آيسلندا | Islandia | İslandiya | Ісьляндыя | Исландия | Island | Island | Islàndia | Island | Исланди | Gwlad yr Iâ | Island | Island | އައިސްލަންޑަން | Ισλανδία | Iceland | Islando | Islandia | Island | Islandia | ایسلند | Islanti | Island' | Ísland | Islande | Yslân | An Íoslainn | Innis Tile | Islandia - Ísland | આઇસલૅન્ડ | איסלנד | आइस्लैंड | Island | Izland | Islandia | Islando | Ísland | Islanda | アイスランド | ისლანდია | 아이슬란드 | Island | Islandia | Island | Iesland | Islànda | Islandija | Islande | Исланд | Iceland | Iceland | Iesland | Ieslaand | आईसल्याण्ड | IJsland | Island | Island | Islàndia | Islandia | آيسلېنډ | Islândia | Islanda | Исландия | आइसलैंड | Islanda | Islandia | Islánda | Island | Iceland | Islandija | Islanda | Исланд | ஐஸ்லாந்து | ประเทศไอซ์แลนด์ | Iceland | İzlanda | ئىسلاندىيە | Ісландія | Iceland | איסלאנד | 冰岛 | Peng-tē