Iran

Related Topics:
Iranian :: Iranian_Revolution :: Iran-Iraq_War :: Iran_Contra_Affair :: Iran

Iran (persiska: ایران; Iran betyder ”Ariernas land” på persiska), fram till 1935 känt som ”Persien”, är en islamisk republik i Mellanöstern.

Iran gränsar till Afghanistan och Pakistan öst, till Turkiet och Irak i väst och till Armenien, Azerbajdzjan och Turkmenistan i norr. Landet har kust mot Kaspiska havet i norr och mot Persiska viken, Arabiska havet och Indiska oceanen i syd.

Historia

Pars.jpg Iran har som det antika Persiska riket en mångtusenårig historia. Landet har varit bebott i åtminstone 10 000 år. Det persiska riket grundades omkring år 559 f.Kr. av Kyros den store som enade de två indo-iranska folkstammarna perser och meder som då bebodde den Iranska högplatån och utropade sig till shah. I och med detta föddes den akemenidernas dynasti.

Iranska revolutioner

Iran har haft två stora revolutioner, som båda ägt rum under 1900-talet. Den första revolutionen, den så kallade konstitutionella (Mashrooteh) revolutionen skedde 1906–1907 och har haft en avgörade roll för resten av seklet. Den andra revolutionen är den islamiska revolutionen.

Den konstitutionella revolutionen innebar att man ville ha en konstitutionell demokrati. Den styrande despoten Mozzafar al-Din Shah Qajar gav snart efter och besegrades av konstitutionalisterna. Kort därefter, 1907 till 1911, utkämpades ett krig mellan efterföljaren Mohammad-Ali Shah Qajar som hade starkt stöd av Tsarryssland och Storbritannien på ena sidan och konstitutionalisterna på den andra som de sistnämnda förlorade.

Konstitutionen innebar:

En konstitution inspirerad av den belgiska, som i sig följde den engelska Westministersystemet.
En oberoende rättsinstans (edalatkhaneh)
Ett parlament valt av folket (majles)
Kraftigt reducerade maktbefogenheter för kungen
Exekutiv (regerande) makt till en av parlamentet vald premiärminister

Man gjorde också tillägg 1907 för fri press och rätt till politiska partier, med vissa undantag. Konstitutionalisterna förespråkade följande:

Rättsstyre (hokomat qanon)
Folkstyre (hokumat mardom)
Fri press (azadi matbooat)
Frihet för politiska partier (azadi ahzab)
Modernitet (tajadod)
Separation av religion och politik (hokumat orfi)

I praktiken kom dock konstitutionen inte att tillämpas. Först av Qajar-dynastin och därefter av Pahlavi-dynastin, med Reza Shah Pahlavi, som ledde landet från 1925 fram till 1941. Landet befann sig då i Storbritanniens inflytelsesfär och Storbritannien hade hade gett starkt stöd till Reza Shah Pahlavi när han 1925 genomförde en statskupp mot Qajardynastin. Under nazismens framtåg började Reza Shah Pahlavi alltmer motsätta sig britternas dominans. När Storbritannien skulle placera trupper i Khuzestan-provinsen protesterade Shahen, vilket ledde till att Storbritannien tillsammans med Sovjetunionen ockuperade landet och tvingade bort Reza Shah samt ersatte honom med hans son Mohammad Reza Shah Pahlavi Ariyamehr.

Under Mohammad Reza Shahs tid var Iran starkt allierat med Storbritannien och USA. Mycket snart skulle den konstitutionella rörelsen växa sig återigen starkare. En stark anhängare av den konstituionella revolutionen och dess idèer var Dr. Mohammad Mossadegh, som var premiärminister i Iran. Han var en stark förespråkare för nationalisering av landets olja, och för detta fick han gehör i parlamentet. Mohammad Mossadegh störtades kort därefter i en amerikansk/brittisk-ledd statskupp (Operation Ajax) 1953 och shahen återfick därefter makten.

Den konstitutionella rörelsen tillsammans med folkets krav för mer rättvisa och politiska reformer växte sig allt starkare under 1970-talet, och kom så småningom att störta shahen i ännu en revolution.

Censur, politiska dissidenters fängslande och avrättningar ledde till att iranierna distanserade sig mer och mer från makten. Shahens korrupta styre och terrorvälde genom den ökända säkerhetspolisen SAVAK ledde till allt hårdare protester vilka kulminerade i vad som numera benämns ”Svarta fredagen” (den 8:e september 1978) av iranierna. Shahen satte in fullt motstånd och våld mot demonstranter som resulterade i många dödsfall. Efter den dagen började hela maktapparaten att vittra sönder under shahen. Militärer deserterade, vägrade lyda order och i vissa rapporterade fall till och med dödade sina befäl och tog över militärbaser runt om i Teheran.

Revolutionen kan delas in i två sammanhängande faser, under den första fasen bestod motståndarna till shahen av socialister, liberaler och islamister tillsammans. Målet var något diffust eftersom exempelvis medelklassen och liberalerna ville ha en konstitutionell monarki efter svensk modell medan islamister och socialister ville införa republik, i islamisternas fall en islamsk republik.

I den andra fasen föll alliansen samman, Hizbollah (Guds parti) konsoliderade sin makt genom att förbjuda andra partier en efter en och förföljelserna var i full gång.

Den samlande personligheten bland dessa religiösa var den landsförvisade Ayatollah Khomeini som efter att shahen flytt återvände från Frankrike och utropade landet till en ”islamisk republik” där sharialagar skulle tillämpas under noggranna kontroller av andra mullor. Khomeini proklamerade snart att hans mål var att ”exportera sin revolution” till alla andra länder i området. Den nya regimen ändrade landet radikalt. Från att ha varit en västvänlig nation under den enväldiga shahen Mohammad Reza Pahlavi blev Iran en västfientlig nation under den enväldiga mullan Ayatollah Khomeini och hans islamiska republik.

Shahen fick asyl i Egypten tack vare Anwar Sadat (ett drag som många analytiker bidrog till stor del till mordet på Sadat av egyptiska islamister). Den 27 juli 1982 dog Mohammad Reza Pahlavi av lymfcancer i Kairo och erhöll en statsbegravning av den egyptiska regeringen. Sadat döpte en gata i Kairo efter honom, namnet ändrades dock för ett antal år sedan till Mossadeq för att tina diplomatiska och ekonomiska förbindelser med Iran. Hans son Reza Pahlavi II är bosatt i USA där han fortfarande arbetar för att avskaffa den islamiska republiken och införa en konstitutionell monarki enligt svensk modell. Han är en stark förespråkare av icke-våld och tar på så vis avstånd från andra iranska regimkritiker. Han har många anhängare både i Iran och utlandet.

Geografi

Iran map.png

Iran är beläget på en högplatå med stäpper och avloppslösa sjöar eller saltträsk, i norr och väster bergskedjor. Även den inre platån genomkorsas av bergskedjor (70 % av Iran består av bergskedjor). Den varierande geografin ger en mycket diversifierad väderlek med heta somrar och kalla vintrar i olika delar av landet.

Klimatet varierar mellan extrem värme och extrem kyla. I inlandet kan det bli upp emot 50 grader under sommardagarna, men nätterna är svala. I bergstrakterna blir det nedåt −20 grader på vintern, medan det i kustområdena är mildare klimat. Det är vanligt med starka vindar, och i östra Iran blåser 120-dagarsvinden med 45 meter i sekunden på somrarna. Nederbörden är mindre än 300 mm/år i stora delar av landet; endast runt Kaspiska havet och längs de nordvästra gränsområdena regnar och snöar det mer, upp till 2 000 mm/år.

Större städer

Styrelseskick och politik

Irans styrelseskick och lagar är grundade på Ruhollah Khomeinis doktrin om Velayate Faqih eller ”de rättslärdas styre”. Den så kallade revolutionens ledare (Rahbar) är guds (Allahs) ställföreträdare på jorden i väntan på den tolfte imamens (Imam Zaman) återkomst på domedagen. Han väljs på livstid av expertrådet och kan hindra parlamentet, Majlis, från att stifta lagar om dessa inte följer sharia. Parlamentet har därför mycket begränsad makt. Presidenten agerar både statschef och regeringschef.

I stora drag återfinns den tredelade statsmakten efter Montesquieus modell i Irans styrelseskick. Det finns en lagstiftande makt (parlamentet, Majlis), en verkställande makt (presidenten, Raees-Jomhour) samt en dömande makt (Högsta domstolen, Ghovve-ye-Ghazaiyeh) där den verkställande makten är den svagaste samt där den dömande makten granskar den lagstiftande. Förutom den grunden återfinns ”ledaren” (Rahbar/Velayat-e-Faqih), som har befogenhet att ingripa med ett religiöst veto mot all lagstiftning. Förutom ledaren finns även Väktarrådet (Shora-ye-Negahban). Ledaren utser dess sex troslärda och Högsta domstolen dess sex jurister. Dessa utgör ännu en buffert mot eventuellt skadlig lagstiftning.

Irans statsvapen var tidigare ett lejon och en sol, men det ändrades efter revolutionen 1979 till det stiliserade ”Allah” som återfinns på flaggan idag.

Ekonomi

Ekonomin baserar sig på de rika oljetillgångarna som, efter att ha nationaliserats den 15 mars 1951 av premiärminister Mohammad Mossadeq, svarar för 90 % av exportinkomsterna. Iran är OPEC:s näst största oljeproducent efter Saudiarabien och den näst största naturgasproducenten i världen efter Ryssland. Den industriella utbyggnaden har hämmats av in- och utrikespolitisk oro. Jordbruket kräver konstbevattning utom vid Kaspiska havet. Vete, ris, korn, socker, bomull och tobak odlas. Antalet får och getter är betydande. Tillverkandet av konsthantverk, i synnerhet mattor, är också viktig näring.

Demografi

Två tredjedelar av befolkningen är av indoeuropéiskt ursprung. Drygt hälften av befolkningen sägs vara persisk, det vill säga att de har persiska som förstaspråk. Vidare finns det bland annat azerer och kurder i nordväst och turkmener i norr. I provinsen Khuzestan är dryga 30 % av befolkningen araber. Det finns ytterligare andra folkgrupper såsom gilanier, mazarandanier och lurer i landets centrala delar samt mongoliska aimakstammar i nordväst vid gränsen till Afghanistan.

Religion

Den shiitiska grenen av islam är den dominerande och officiella religionen. Viktigare övriga religioner är kristendom (armenier och assyrier), judendom, zoroastrism och bahai.

Persien var traditionellt zoroastriskt till på 800-talet då araberna införde islam som sedan dess varit den styrande religionen. En del zoroastriska präster (mager eller magis) flydde från den islamska expansionen till Indien. Dessa kallas parser och lever idag i en isolerad och exklusiv del av Bombay. Eftersom de inte accepterar konvertiter minskar de snabbt i antal.

Utbildning

Barn i Iran börjar skolan vid 6 års ålder. I stora drag återfinns två stadier (jämför låg- och mellanstadiet); ingen distinktion görs mellan högstadiet och gymnasiet.

I landets större städer anses det vara näst intill ett krav att inneha en akademisk utbildning.

Kultur

Hafez_Fixed.jpg mausoleum i Shiraz]] Nyår, eller Naw-Rúz (alternativt Norooz, Norouz, Nowrooz, now betyder ny på persiska och rooz betyder dag), är en Zoroastrisk ritual som firas runt den 20 mars, eftersom man använder sig av solkalendern vilket tar sin början på första vårdagen, då solen står i vädurens tecken. Perserna var zoroastrier innan landet islamiserades 634 till 642 e.Kr. Zoroastrierna firade tidigare alla fyra årstiderna. Nu firar man endast våren.

Till Norooz dukar man en så kallad Haftsin (Haft betyder sju på persiska, och cin motsvarar bokstaven s). Där ingår sju saker som alla börjar på s på persiska, och är till för att fira den zoroastriska guden Ahura Mazda:s sju änglar (Amesha Spentas):

Samanu (söt pudding), representerar det söta i livet.
Senjed (frukt från lotusträd), representerar kärleken (har afrodisiakisk effekt enligt mytologin).
Sir (vitlök), representerar medicin.
Sib (äpple), representerar hälsa och skönhet.
Somagh (rhus eller sumac bär), representerar solens röda färg.
Serkeh (vinäger), representerar ålderdom, vishet, och tålamod. Före islamiseringen användes vin.
Sabzeh (groddar), representerar födelsen. Ofta virad med färgerna röd, grön och gul, som är de färger som zoroastrierna traditionellt alltid använt.

På bordet ska också Hafez poesibok placeras. Numera har man också Koranen, Bibeln, eller Toran, beroende på ens religion. Ursprungligen hade man Avesta, som är zoroastriernas heliga skrift skriven på det forniranska språket avestiska. Andra har Zend-Avesta (Zend betyder översättning på språket pahlavi), som är en översättning från avestiska till den medeliranska språket pahlavi.

Man ska dessutom duka med ägg (representerar födelsen) som gärna målas röd, grön, gula, guldfisk, många ljus, samt speglar. Solen, ljuset, och eld har en central roll i zoroastrismen (därav kallas de ibland elddyrkare ^*), likaså speglar som står för självreflektion och reflekterar ljuset från ljusen.

Sista onsdagen innan Nowrooz firar man Shaharshanbe soori (Shaharshanbe betyder onsdag på persiska). Man tänder brasor och hoppar över elden samtidigt som man säger ”Sorkhi to az man, zardi man az to”, vilket fritt översatt betyder att ”ge mig din röda och ta min gula”. Ramsan betyder enligt mytologin att elden (representerat av det röda) ska bota dina sjukdomar (representerat av det gula). Vördnaden av ljuset och elden spelar stor roll i zoroastrismen.

Under Norooz finns också traditionen Falgosh (Fal betyder sia/förutspå och gosh betyder öron), som utövas av barn och ungdomar. Detta går ut på att man ställer sig i ett gatuhörn, eller bakom en mur, och frågar sig tyst något om framtiden och inväntar första förbipasserande som talar, och tolkar utifrån deras konversation svaret på frågan.

Sport

Irans fotbollslandslag har många kända spelare båda på hemmaplan och utomlands.

Externa länkar

Asiens länder | Mellanösterns länder | Iran

Gourt Home::Gourt :: Iran