Indus-Sarasvati (vanligare Induskulturen eller Induscivilisationen) är benämningen på den forntida högkultur som uppstod i området runt floden Indus omkring 2600 f.Kr.

Benämningen Indus-Sarasvati utgår från den allmänt vedertagna uppfattningen att Harappa och Mohenjo-Daro vid Indus var civilisationer skilda från den civilisation som uppkom vid floden Sarasvati, belägen söderut och med flöde från nuvarande Tharöknen. På senare tid har dock indiska forskare framförhållit att de två civilisationerna faktiskt var en enda (se "Ariska invasionsteorin").

Civilisationen vid Indus och Sarasvati existerade ungefär mellan åren 2600 f.Kr. och 1500 f.Kr. Den spred sig söderut på kontinenten, men hade sitt centrum vid floderna i nordväst. Sannolikt har denna civilisation haft en betydande påverkan på senare tiders hinduism och indisk kultur.

Det förekommer att den samlande benämningen Indus-Sarasvaticivilisationen används, och detta sker på grundval av identifikationen mellan det vediska Sarasvatiområdets omnämnande i forntida litteratur.

Tidsaxel för Indus-Sarasvati

• 5000 f.Kr. (Sekel) Den indoariska Kurgankulturen uppstår väster om Ural.
• 3000-talet f.Kr. De indoeuropeiska språkens föregångare utvecklas i Centralasien. Dravider utvecklar en civilisation vid Indus
• 2500-talet f.Kr. Harappa och Mohenjo-Daro, nya städer vid Indus
• 2000 f.Kr. Civilisationen vid Indus under nedgång. Kurgankulturen sprider sig mot nuvarande Iran.
• 1700 f.Kr. Indoarierna vandrar till Iran, och bosätter sig där.
• 1600 f.Kr. Indoarierna vandrar in i Indien, och tränger bort draviderna. Se Ariska invasionsteorin
• 1500 f.Kr. Indoarierna i Indien skriver religiösa texter på vediska.
• 1000 f.Kr. Rigveda.
• 900 f.Kr. Den indoariska järnåldern. Invasion av Ganges dalgång.
• 750 f.Kr. Indoarierna härskar nu över området från Indus till Ganges.

Indus-Sarasvati i sammanfattning

• Högt utvecklad civilisation.
• Ekonomin byggde i första hand på jordbruk.
• Oklart varför städerna gick under.
• piktografisk skrift.
• Handelsmännen var den mäktigaste samhällsgruppen.
• Jämlikt samhälle.
• Naturreligion.
• Koppar och brons användes.

Civilisationens gryning

Ungefär vid 2600 f.Kr. växte för-harappiska bosättningar fram till hela städer, med tusentals invånare, av vilka många inte längre var jordbrukare. Uppkomsten av städer ledde till uppkomsten av en enhetlig kultur, något som var ett faktum trots att det kunde vara 100 mil emellan vissa av städerna. Städerna uppkom också så plötsligt i historien att det ibland har antagits att städerna var ett resultat av invandring till området. Det verkar med andra ord som om det ligger en samfälld planering bakom det hela.

Städerna

Typiskt var städerna indelade i två sektioner. Den första sektionen var en upphöjd plattform, kallad citadell av tidigare arkeologer. Den andra sektionen, den "nedre staden", bestod av tät bostads- och affärsbebyggelse enligt ett fast mönster. Byggmaterialet var genomgående solbakat tegel och de största städerna kunde rymma 30 000 invånare.

Enligt fynd gjorda i Harappa, Mohenjo-Daro och Rakhigarhi var städerna utrustade med ett sanitetssystem, det första känt i historien. Hem och företag fick sitt vatten från källor, och i varje hus fanns ett särskilt badrum med golvbrunn, som ledde bort avloppsvattnet.

Citadellens roll är fortfarande oklar. Det är långt från säkert att de var byggda i försvarssyfte; kanske fungerade de bara som skydd mot översvämningar. De flesta invånarna i städerna förefaller ha varit handelsmän och hantverkare. Material från avlägsna områden har påträffats på de arkeologiska fyndplatserna. Fynden tyder överlag på att städerna vid Indus präglades av stor ekonomisk jämlikhet.

Ekonomi

Basen för städernas ekonomi var jordbruk, samt handel, det sistnämnda något som underlättades av förbättringar i transportsystemet. Sannolikt var oxdragna kärror det viktigaste sättet att utföra transporter. Även små flatbottnade båtar användes, möjligen försedda med segel, som båtarna på Indus idag. Av arkeologiska fynd att döma var civilisationens handelsområde ansenligt stort, och sträckte sig från nuvarande Afghanistan, över Persien, bort till Mesopotamien.

Jordbruk

Eftersom städerna kunde vara så stora som 30 000 invånare är det en naturnödvändighet - med tanke på de teknologiska brister som präglade denna tidiga tidsålder - att jordbruket var högeffektivt. En bidragande faktor torde ha varit användandet av plogen, men den bördiga jorden i dalgångarna gjorde sitt till. Inga arkeologiska lämningar finns dock av bevattningsanläggningar. Lämningar har däremot upptäckts av reservoarer, som använts för att dämma upp en del av det vatten som vräkte ner under monsunsäsongen.

indus_sarasvati.jpg

Språk

Den moderna forskningen har fortfarande inte kunnat uttyda det skriftspråk som användes i Indus och Sarasvatis dalgångar. Här har de efterlämnade föremålen vållat problem. Skrift har påträffats i första hand på sigill, präglade på keramiska kärl. Sådana sigill innehåller oftast inte mer än 4-5 tecken; det längsta hittills upptäckta är 26 tecken långt. Någon litteratur förefaller inte ha funnits.

Civilisationens undergång

Under 700 år levde invånarna vid Indus och Sarasvati i högönsklig välmåga. Slutet kom sedan lika plötsligt som uppblomstringen av städerna kommit. Kring år 1900 f.Kr. har många invånare i städerna börjat flytta därifrån och de som stannade kvar visar tecken på att ha varit undernärda. Hundra år senare hade städerna i princip helt övergivits.

En länge populär teori har erbjudit förklaringen att städernas kollaps berott på invasioner av främmande folk, den så kallade "Ariska invasionsteorin". Främlingarna kan ha kommit med överlägsen militär utrustning, som hästdragna stridsvagnar till detta område där man inte ser ut att ha intresserat sig särskilt mycket för militärt försvar.

En annan bra förklaring till städernas nedgång är en förändring i klimatet. Meteorologisk forskning har kunnat visa att vädret i Indusdalen blev avsevärt kallare och torrare kring år 1800 f.Kr.. Sedan kan också floderna börjat ta nya lopp genom det nordindiska slättlandet. En förändring i Ghaggar-Hakrasystemet eller Sarasvatisystemet kan ha orsakat katastrofala följder för städerna. Förändringen kan - om inte på annat sätt - ha orsakats av jordbävningar. På senare år har zoologer kunnat fastställa att floddelfinen i Ganges är nära släkt med floddelfinen i Indus, vilket bäst förklaras av att floderna någon gång mötts.

Indoarierna

Förhållandet mellan civilisationen vid Indus och civilisationen vid Sarasvati, och den tidiga indoariska civilisationen är något oklar. Vissa forskare menar att referenserna till Sarasvati i den vediska litteraturen är rent mytologisk. Konkreta bevis för att Sarasvatifloden faktiskt existerat kunde inte beläggas förrän under slutet av 1900-talet när geologer och satellitfotgrafier visade Sarasvatis historiska lopp genom Indusdalen.

En av de omständigheter som fortfarande inte kan anses klarlagd är att de indoeuropeiska folken höll solguden som den viktigaste gudomen, medan de förariska indierna hade en kvinnlig fruktbarhetsgud i dess ställe. De arkeologiska fynden vid Indus pekar inte mot en kult av solguden.

Indoarierna var nomader från Centralasien och invandrade till den indiska halvön från 1600 f.Kr.. En av de vägar de tros ha kommit är genom Khyberpasset i nuvarande Afghanistan. Sedan anses de ha vandrat genom dalgångarna vid eller nära Indus. Indiens historia

Induskulturen | Indus-Kultur | Πολιτισμός της κοιλάδας του Ινδού | Indus Valley Civilization | Induso-civilizo | Cultura del valle del Indo | Indo haraneko kultura | Induskulttuuri | Civilisation de la vallée de l'Indus | תרבות עמק האינדוס | Indus-völgyi civilizáció | Peradaban Lembah Indus | Civiltà della valle dell'Indo | インダス文明 | Indusbeschaving | Induskulturen | Cywilizacja doliny Indusu | Civilização do Vale do Indo | Цивилизация долины реки Инд | Indus Valley Civilization | Indska civilizacija | சிந்துவெளி/ஹரப்பா வரிவடிவம் | Văn minh lưu vực sông Ấn Độ | 印度河流域文明