Indien

Wikipedias material om Indiska halvön finns samlat på Indiska halvön.

Indien är en förbundsrepublik i Sydasien med runt 1 miljard invånare. Landet är världens näst folkrikaste. Landets namn kommer av Sindhu, hindiordet för floden Indus. Hindustan har tidigare använts, men ansågs mindre passande på republiken Indien, eftersom republiken enligt sin grundlag är en sekulär stat.

Geografi

Se huvudartikeln Indiens geografi

Indien kan indelas i tre större geografiska regioner; Himalayas högfjällsmassiv, det nordindiska slättlandet och högplatån Deccan i söder. Indiska halvön överensstämmer geologiskt i stort sett med den tektoniska platta som finns i detta område i Sydasien. Denna tektoniska platta ingick i den förhistoriska kontinenten Gondwana, som delades upp för 125 miljoner år sedan. Deccans berggrund består främst av prekambriska kristallina bergarter, medan slättlandet kring Ganges och dess flodsediment under sig har på tertiära sand- och lerlager. Den bördigaste jordbruksmarken finns i vittringsjorden på Deccan.

Med undantag för bergsområdena längst i norr har i stort sett hela Indien ett tropiskt monsunklimat. Från december till och med februari råder nordostmonsunen med mildare väder. Från mars till juni är vädret varmt och torrt. Från juni till september råder sydvästmonsunen, vilket innebär rikligt med regn. Slutligen råder det från september till december en period där nederbörden gradvis minskas.

Klimat: Varierar från tropiskt i söder till tempererat i norr.
Topografi: Högplatå i söder, vidsträckta slätter kring Ganges, öknar i väst och höglänta bergsmassiv i norr.
Naturtillgångar: Kol, järnmalm, mangan, bauxit, krom, naturgas, diamanter, träd och olja.
Andel uppodlad mark: 54%

Demografi

Arbetsmarknad: Sysselsatta i jordbruk 60%, tjänster 23%, industri 17%
Arbetslöshet: 8,8% (2002)
Åldersfördelning: 32,2% 0-14 år, 63% 15-64 år, 5% 65- år
Befolkningstillväxt: 1,47% p.a.
Befolkningssammansättning: Indoarier 72%, dravidfolk 25%, mongolfolk 3%
Religioner: Hinduer 82%, muslimer 12%, kristna 2%, sikher 2%, övriga (därav bahá'íer, parser, Ayyavazhi, buddhister) 2% (år 2000). Se den fullständiga statistiken från 1991.
Språk: Engelska dominerar som affärsspråk. Hindi talas som förstaspråk av 30%. Förutom hindi är ytterligare 17 språk är sanktionerade som officiella: Bengali, Telugu, Marathi, Tamil, Urdu, Gujarati, Malayalam, Kannada, Oriya, Punjabi, Assamese, Kashmiri, Sindhi och Sanskrit. Sammanlagt är 325 olika språk erkända såsom i och för sig existerande inom landet.

Kultur

Genom historien har ett flertal vågor av inflytande från andra kulturer sköljt in över Indien, den viktigaste var de indoeuropeiska ariernas invasion av landet. Detta har påverkat norra delen av landet mer än den södra. Det i Europa mest kända inslaget i den indiska kulturen är kastväsendet.

Många regioner i Indien har egna, något så när klart avgränsade kulturer. Under de senaste decennierna har dock gränserna dessa kulturer emellan haft en tendens att bli suddigare, och de olika kulturerna har påverkat varandra mer än tidigare. Med ökande internationalisering i världen, och med liberaliseringarna i den indiska ekonomin i början av 1990-talet har också västliga kulturinfluenser gjort sig starkare påminda.

Indisk musik finns i två huvudformer: Karnataka och Hindustani. Hindustani är vanligare i norra Indien är influerad av muslimsk kultur. Inom litteraturens område har Indien bland annat en rad mycket gamla verk av kulturell och religiös betydelse: Vedaskrifterna, Ramayana och Mahabharatha är några exempel. Ett flertal dansformer är mera kända: Bharata Natyam, Odissi, Kuchipudi, Kathak, Kathakali med flera.

Schackspelet anses härstamma från Indien, och de siffror vi kallar arabiska har egentligen indiskt ursprung.

Det moderna Indien

Se även Indiskt näringsliv | Indiska fackliga centralorganisationer

Sedan självständigheten har landets befolkning ökat med 250%, och befolkningen i städerna har ökat med 500%. Inte mindre än 40% av befolkningen lever idag under den av FN angivna gränsen för fattigdom. Omkring 75% lever i stort sett utanför kontantekonomin, medan en modern medelklass, med möjlighet att köpa bil, privat sjukvård, TV o.dyl., uppgår till kanske 50 miljoner människor. Den indiska överklassen begränsar sig till ett antal av 5 miljoner människor. Till och med i landets rikaste stad, Mumbai, lever nästan halva befolkningen i slum. Indien har precis som grannen Kina inga tidszoner utan samma tid i hela landet.

Ett annat sätt att beskriva det moderna Indien är att nämna Indian Institute of Technology, måhända den mest prestigefyllda utbildningsinstitutionen i världen för civilingenjörer med IT-inriktning. När arbetskraftsinvandring kommer på tal i västvärlden tas ofta denna exklusiva elit av dataspecialister som exempel. Världens största webbaserade e-postföretag, Hotmail, startades för övrigt av indiern Sabeer Bhatia, som sedan sålde företaget till Microsoft.

Förutom litteraturpristagaren Rabindranath Tagore 1913 och fysikpristagaren C.V. Raman 1930, har på senare år Moder Teresa och Amartya Sen fått Nobelpriset. De indiska emigranterna eller exilindierna Hargobind Khorana, V.S. Naipaul och punjabin Subramanyan Chandrasekhar har också fått det prestigefyllda priset, flera av dem för naturvetenskapliga prestationer.

Militärt är landet en regional stormakt, med en yrkesarmé på över en miljon man, en reserv på en halv miljon man, samt flotta och flygvapen. Till detta kommer paramilitära styrkor på dryga miljonen man, polis samt ett hemvärn, också detta med en ansenlig personalstyrka; mer än en halv miljon. Krigsmaterielen är dock inte fullt modern, och består delvis av sådant som inköptes från Sovjetunionen under Indira Gandhis dagar. Även om en viss modernisering sker, Indien förfogar till exempel över stridsflygplan av typen Harrier, så har försvarskostnaderna minskat under senare år. Det går dock inte att säga att spänningen gentemot arvfienden Pakistan minskat nämnvärt. Båda staterna håller sig med kärnvapen.

Indien har en stor flottbas på Andamanerna.

Politik

Se huvudartikeln Indiens politik. Förutom huvudartikeln, se även artiklar om Indiens presidenter och premiärministrar | Indiens politiker och politiska partier | Indiens regering | Indiens försvarsmakt

Indien var officiellt ett kejsardöme under den brittiske monarken fram till 1947. "Kejsaren" var representerad på plats av en vicemonark, "Viceroy". Vid självständigheten valde Indien att stanna i det brittiska samväldet, men införde republik, något som trädde i kraft i praktiken 1950.

Den indiska författningen slår fast att landet är en självständig, socialistisk, sekulär och demokratisk republik, där de grundläggande fri- och rättigheterna garanteras. Den federala folkrepresentationen är bikameral, med Rajya Sabha som organ för delstaterna och Lok Sabha som organ direkt för folket. Den största exekutiva makten ligger hos premiärministern. Presidenten har ceremoniella uppgifter snarare än rena maktfunktioner. Allmänna val till parlamentet äger rum minst var femte år. Rajya Sabha förnyas med 1/3 vartannat år. Centralmakten i Indien är starkare än i de flesta västliga förbundsstater, men delstaterna förstärkte kontinerligt sin ställning decennierna efter 1947. Centralregeringen kan ta över styret i en delstat.

Historia

Se vidare artikelserien Indiens historia.

I Indien uppstod flera av mänsklighetens tidigaste civilisationer.

Landets historia i huvuddrag

2600 f.Kr.-1900 f.Kr. Indus-Sarasvaticivilisationen
320-550 Guptadynastin
1206-1520 Delhisultanatet

1526-1707 Mogulriket

1680-1818 Marathariket

1857-1947 Brittiska Indien

1947- Indien

Modern politisk historia

15 augusti 1947 blev Indien en dominion i Brittiska samväldet under ledarskap av premiärminister Jawaharlal Nehru. Våldsamheter mellan hinduer och muslimer ledde till en delning av landet, med dels det huvudsakligen hinduiska Indien, och det huvudsakligen muslimska Pakistan, delat i Väst- och Östpakistan. En konstituerande församling antog Indiens nya grundlag 26 november 1949. ^*. Indien blev officiellt en sekulär republik i Samväldet efter att ha utfärdat grundlagen 26 januari 1950.

Efter självständigheten kom Kongresspartiet, Mahatma Gandhis och Jawaharlal Nehrus parti, att styra Indien, först med Nehru och sedan med hans dotter Indira Gandhi och slutligen Nehrus dotterson Rajiv Gandhi som premiärminister. Enda undantagen inträffade under två korta perioder under 1970-talet och 1980-talet.

Premiärminister Nehru styrde Indien till sin död 1964. 1966 var tiden mogen för Nehrus dotter Indira Gandhi att ta över. Hon satt som premiärminister 1966-1977. 1975, i en period av svåra politiska och ekonomiska problem i Indien, utlyste Indira Gandhi undantagstillstånd. I ett försök att få folkligt stöd för denna åtgärd kallade regeringen Gandhi till nyval 1977, men förlorade. Valets vinnare blev Morarji Desai, ledaren för Janatapartiet, en valallians av fem partier.

Sedan Indira Gandhi mördats tog hennes son Rajiv över som partiledare i Kongresspartiet. Under valkampanjen inför valet 1991 besökte Rajiv Gandhi 21 maj delstaten Tamil Nadu. Han mördades av en kvinnlig självmordsbombare, som utförde dådet på uppdrag av den tamilska LTTE-gerillan i Sri Lanka. Valresultatet blev sedan så bra för Kongresspartiet att man under ledning av P.V. Narasimha Rao kunde bilda en koalitionsregering. Denna kongressledda regering satt mandatperioden ut, och inledde en liberaliseringsprocess som öppnade landets ekonomi för internationell handel och utländska investeringar. Under denna tid förändrades också den politiska partistrukturen i Indien. Tidigare hade väljarna i allmänhet valt parti efter kast, religion eller etnicitet, men nu ökade istället stödet för en mängd regionala partier.

Mot slutet av sin existens skakades regeringen Rao av ett flertal stora korruptionsskandaler. Detta gav Kongresspartiet dess största valförlust någonsin. Hindunationalistiska Bharatiya Janata Party (BJP) lyckades för första gången vid valen i maj 1996 bli största parti i Lok Sabha. 20 mars 1998 tillträdde Atal Behari Vajpayee som premiärminister för en koalitionsregering som höll ut ända tills valen i maj 2004, när Kongresspartiet åter lyckades vinna regeringsmakten, nu med valalliansen United Progressive Alliance.

Se även

Externa länkar