Genitiv

Genitiv är ett grammatiskt kasus. Den prototypiska funktionen till genitiv är ägarkonstruktionen, som i tyskan das Haus des Mannes eller finskan miehen talo.

Genitivkasus

Att svenskan har ett genitivkasus är idag ifrågasatt. Suffixet -s, som i allmänhet kallas genitiv, är enligt ett nu vanligt sätt att se inte en kasusändelse, utan en klitisk partikel. Argumentet är att om -s vore genitiv hade vi Typografernas i Uppsala förening medan det ska vara Typograferna i Uppsalas förening, även när det är typografernas förening. Faktum är emellertid att den senare formen har varit oaccepterad i korrekt skriftspråk långt in på 1900-talet och fortfarande anses så av vissa. Ibland kan man också ännu möta formuleringar som "länsstyrelsens i Jämtlands län beslut", men pga. en idag obefintlig medvetenhet om frågan är de starkt på utdöende. Omklassifieringen av suffixet liksom bristen på motstånd mot förändringen hänger delvis ihop med att synen på språkvetenskapens uppgift har förändrats. Tidigare var lärda lingvister en språklig auktoritet som ägnade sig åt språket normativt, medan det mesta av språkvetenskapen idag är rent deskriptiv, dvs. beskriver språket som brukarna spontant använder det och därmed blir det idag detta som får stå i språkläroböckerna. I äldre svenska styrde vissa prepositioner olika kasus. Det finns därför i svenskan ett antal stelnade uttryck med till + substantiv med genitiv-s, t.ex. "till skogs" och "till sängs". Även bruket av -s på efternamn, som ger "Anderssons" betydelsen "familjen Andersson", har sådant ursprung. I några stelnade prepositionsfraser med i får substantiven en alternativ genitivform på -as: "i somras", "i vintras", "i våras", "i höstas", "i julas" och "i påskas".

Latiniserade släktnamn på -us har tidigare ofta fått genitiv enligt latinskt mönster på -i, men på grund av latinets minskade direkta betydelse och den därmed minskade kännedomen om dess grammatik, blir detta alltmer ovanligt.

Den klitiska partikeln s

Fornsvenska hade genitiv, men då kasussystemet slopades från 1100-talet och framåt började det vanligaste genitivssuffixet omtolkas som en klitisk partikel. -s blir allra oftast inte lagt till det enskilda ordet utan till frasen. Som skrivits ovan har emellertid detta bruk varit oaccepterat i korrekt skriftspråk långt in på 1900-talet.

Samma utveckling finns i danska, norska och engelska. I engelska används apostrof (') före eller efter -s (beroende på singular eller plural), vilket man ibland ser i svenska texter. Om det svenska ordet i sin grundform slutar med s, x eller z kan apostrof användas för att markera genitiv, särskilt om det behövs av tydlighetsskäl. Något extra s läggs aldrig till dessa slut. Apostrofen i "Andreas' säng" hjälper oss att se att sängen tillhör Andreas, inte Andrea.

Ortnamn som slutar på vokalljud står ofta oförändrade som genitivattribut, exempelvis Ljungby kommun och även Kalmar kommun. Vissa ortnamn får bortfall, exempelvis Falu kommun.

Genitivändelser i olika språk

(Ej komplett hos alla listade språk)

Finska: -n, -in
Isländska: -s
Latin: -ae, -arum; -i, -orum; -is, -um; -us, -uum; -rum
Litauiska: -o, -io, -os, -ės, -ios, -ies, -aus, -iaus, -ens, -ers; -ų, -ių
Ryska: -a, -я, -oв, -eв, eй
(Svenska: -s (OBS, se ovan!))
Turkiska: -in, -un,
Tyska: -s, -es, en, ens

Kasus

Gourt Home::Gourt :: Genitiv

Genitivkasus

Den klitiska partikeln s

Genitivändelser i olika språk