Göktyta

Göktytan (Jynx torquilla) är en hackspett som lever i Eurasien och Nordafrika. Man urskiljer åtta underarter inom arten.

Utseende och läte

Den är på ovansidan askgrå med rostbrun anstrykning och finspräcklig av brunt, rostgult och svart. Från nacken till ryggens mitt går ett brett, svartaktigt band. De undre kroppsdelarna är vitaktiga, med rostgul anstrykning på strupen och framhalsen och har svarta tvärlinjer. Bröstet och magen är beströdda med små, trekantiga, svartaktiga fläckar. Vingarna är fläckiga av svartaktigt och rostgult. Stjärten är spräcklig av grått och brunt samt försedd med glesa, svarta tvärstreck.

Kroppslängden är 17-19 cm och vingspannet 25-27 cm.

Göktytans läte är gällt och lätt igenkännligt och hörs under parningstiden.

Levnadssätt

Göktytan vistas i skogar och lundar, enstaka och parvis. Den är aktiv på dagen och sitter mest i ingången till boet, ett hål i ett träd. Den flyger inte så snabbt. Flykten är vågformig och den lägger vingarna nära kroppen i vågdalarna. Göktytan klättrar nästan inte alls, i motsats till andra hackspettar, utan hoppar mest på marken. Den är inte så skygg. Under parningstiden lever den i par och under övervintringen mestadels ensam.

Flyttning

Göktytan flyttar från Sverige i slutet av augusti och kommer tillbaka i april eller maj. Den är den enda långflyttaren bland de europeiska hackspettarna. Endast fåglar på öar i Medelhavet stannar i samma område över vintern. Det finns två flyttstreck - ett västerut över Spanien och ett österut över Balkanhalvön och Egeiska övärlden. Populationerna från Norra Skandinavien flyttar över Storbritannien, där några exemplar försöker övervintra, ibland lyckosamt. De huvudsakliga övervintringsområdena för europeiska göktytor ligger i Afrika söder om Sahara, men inte längre söderut än Kongo eller Kamerun. De central- och ostasiatiska populationerna övervintrar huvudsakligen i Indien.

Fortplantning

Göktytan bygger inga egna bon utan använder naturliga håligheter i träd eller hål som andra hackspettar gjort. Den kan också använda utsatta fågelholkar. Ofta jagar den bort andra fåglar från bon, men den kan också själv bli bortjagad av större hackspetten. Den inreder inte sitt bo, utan lägger äggen direkt på underlaget. Äggen är oftast 6-10, men många undantag finns. Om den första häckningen inte lyckas kan en andra häckning ske. Detta görs oftare i populationer längre söderut. Den häckar i ungefär två veckor och ungfåglarna stannar sedan i boet i cirka 20 dagar. Därefter lever de tillsammans med föräldrarna i två veckor till. Göktytan häckar i Sverige allmänt ända upp till Jämtland.

Föda

Dess föda utgörs av insekter och larver som den med sin långa, klibbiga, utsträckbara tunga drar fram ur springor och hål i träden samt uppsöker på marken. Den äter särskilt myror, men också bladlöss, fjärilslarver, skalbaggar och ibland frukt och bär. Ibland öppnar den myrstackar med näbben. Det som den inte kan äta spottar den ut i spybollar.

Övrigt

Göktytan har stor förmåga att sträcka ut sin hals och när man tar fågeln i sin hand, vänder den huvudet bakåt. På tyska heter fågeln därför Wendehals. Ordet Wendehals används också om personer som snabbt bytte politisk ståndpunkt under die Wende i slutet av DDR:s existens. Ordet har sedan dess fått betydelsen "opportunist".

I den grekiska mytologin är göktytan mångudinnans rituella fågel.