Frankrike

Frankrike (France; officiellt République française, "Franska republiken") är ett land i Västeuropa. Frankrike har kust mot Atlanten, Engelska kanalen och Medelhavet. I söder gränsar landet mot Spanien och Andorra, åt öster mot Italien, Monaco och Schweiz, och åt nordost mot Tyskland, Luxemburg och Belgien. Utanför Europa gränsar Frankrike till Brasilien, som är landets längsta gräns (673 km), till Surinam och Nederländska antillerna. Metropolitana Frankrike brukar sägas ha sex kanter: tre kuster och tre landgränser.

Frankrike är en av de stater som grundade EU.

Historia

Huvudartikel: Frankrikes historia

Dagens Frankrike upptar ungefär samma områden som det de keltiska gallerna bebodde och som kom att bli den romerska provinsen Gallien under 100-talet f.Kr.. Gallerna antog snabbt det romerska språket och den romerska kulturen. Kristendomen introducerades under perioden 200–300 e.Kr. och Gallien invaderades därefter av germanska stammar, i huvudsak frankerna efter vilka landet fått sitt svenska namn (franskans France kommer i första hand av Île-de-France, de capetingiska kungarnas egendom kring Paris som tidigare kallades Francia och Pays de France).

Trots att den franska monarkin kan härledas ända tillbaka till 400-talet började inte landets existera som enhetlig statsbildning förrän i mitten av 800-talet då Karl den stores rike delades i en östlig del, sedermera Tyskland, och den västliga del som blev Frankrike.

Karl den stores söner styrde landet fram till 987 då Hugo Capet, frankisk hertig och Paris' greve, lät kröna sig som kung av Frankrike. Hans ättlingar styrde Frankrike till 1792 då den franska revolutionen gjorde landet till en republik efter de omvälvande händelserna som började 1789.

Napoleon I tog kontroll över republiken 1799 och kallade sig förste konsul. Hans arméer utkämpade många krig över hela Europa, erövrade många länder och etablerade flera kungadömen med Napoleons släktingar vid tronen. Efter Napoleons fall 1815 återställdes monarkin i Franrike för att störtas i och med den andra republiken som i sin tur avlöstes av Louis-Napoléon Bonaparte, brorson till Napoleon I, som först valdes till president och därefter utropade det andra kejsardömet och sig själv till Napoleon III. Han avsattes och avlöstes av den tredje republiken.

Visserligen hörde Frankrike till segermakterna både i första och andra världskriget men led svårt i båda krigen och lyckades aldrig återta sin forna ställning. Under det krisartade året 1958 genomförde General de Gaulle en omfattande reform som ledde till den femte republiken och dagens stabila presidentiella demokrati.

Under de senaste decennierna har samarbetet mellan Frankrikes och Tyskland haft en central betydelse för den ekonomiska integrationen i Europa och Frankrike har idag en central roll i det europeiska samarbetet kring Ekonomiska och monetära unionen.

Frankrike har kärnvapen och är en av de fem permanenta medlemmarna av s säkerhetsråd.

Se även: Lista över Frankrikes statsöverhuvuden

Statsskick och Politik

Huvudartiklar: Frankrikes statsskick, Frankrikes politik

Frankrikes nuvarande författning kallas femte republiken och antogs vid en folkomröstning den 28 september 1958. Den stärkte presidentens position gentemot parlamentet och fastställer att presidenten (Président de la République) ska tillsättas genom direkta val för ämbetsperioder på 5 år (ändrades år 2000 från 7 år). Presidentvalet sker i två omgångar. Om ingen kandidat i första omgången fått mer än 50 % av rösterna, möts de två huvudkandidaterna i en andra valomgång. Presidentens omfattande befogenheter ska säkerställa statsmaktens stabilitet och statens existens. Bland de viktigaste befogenheterna är rätten att utlysa beslutande folkomröstning och nyval till nationalförsamlingen. Presidenten utser vidare premiärminstern och övriga regeringen, har makten över militären och är den som undertecknar internationella avtal och beslutar om insättande av kärnvapen. Presidentens ökade befogenheter har gjort att presidentvalet fått mer betydelse än parlamentsvalet, och valdeltagandet till presidentvalet är följaktligen högre.

De 577 ledamöterna i nationalförsamlingen (les députés de l'Assemblée nationale), den lagstiftande församlingen, tillsätts för femårsperioder genom direkta val i enmansvalkretsar. Nationalförsamlingen har möjligheten att upplösa regeringen genom misstroendeförklaring. Hälften av senatorerna (les sénateurs, f.n. 331, kommer att utökas till 346 fram till 2010) i tvåkammarparlamentets överhus (Sénat) tillsätts var tredje år för en period på sex år. Senatorerna har begränsad makt och nationalförsamlingen har alltid sista ordet om oenighet råder mellan de två kamrarna utom i konstitutionella frågor. Regeringen har ett stark inflytande över nationalförsamlingens dagordning.

Det franska politiska livet har under de senaste decennierna utmärkts av en polarisering mellan två politisk grupperingar: Vänstern kring franska socialistpartiet (Parti Socialiste) och högern kring först RPR (Rassemblement Pour la République) därefter dess efterföljare UMP (Union pour un Mouvement Populaire eller Union pour la Majorité Présidentielle). Extremhögerpartiet FN (Front National) förespråkar "mer lag och ordning" och tuffare invandringspolitik och har sedan början av 1980-talet hamnat på omkring 16 procent av rösterna i valen. De har sedan även haft stora strejker i Paris under senare år.

Administrativ uppdelning

Fr-map.png

Huvudartikel: Frankrikes administrativa uppdelning

Frankrike är uppdelat i:

26 regioner (régions), 22 inhemska och fyra översjöiska. Se Frankrikes regioner.
100 departement (départements). Se Frankrikes departement.
342 arrondisment (arrondissements). Se Frankrikes arrondissement.
4 040 kantoner (cantons), inklusive 156 översjöiska. Se Frankrikes kantoner.
36 679 kommuner (communes). Se Frankrikes kommuner.

Departementen är numrerade och dessa nummer används som postnummer och på bilarnas registreringsskyltar. Departement leds av en prefekt utsedd av regeringen (préfet) och en folkvald församling (conseil général).

De översjöiska departementen är forna franska kolonier som numera åtnjuter samma eller motsvarande status som det egentliga Frankrike. De betraktas som delar av Frankrike (och därmed också EU) snarare än avhängiga territorier. De översjöiska territorierna och länderna utgör delar av den franska republiken men inte av Europa eller EU. Trots detta används euro som valuta även i dessa områden. De översjöiska kommunerna har en administrativ status mittemellan de översjöiska departementen och de översjöiska territorierna. Frankrike kontrollerar också ett antal öar i Indiska oceanen och Stilla havet: Nya Kaledonien, Franska Polynesien, Wallis- och Futunaöarna och de franska sydliga och antarktiska territorierna.

Dessutom var Frankrike före revolutionen 1789 uppdelat i provinser. Se vidare Frankrikes provinser.

Geografi

Western_Europe_satellite_image.png

Huvudartikel: Frankrikes geografi

Frankrike sträcker sig från Medelhavet till Nordsjön och från Rhen till Atlanten. Det angränsar till Storbritannien, Belgien, Luxemburg, Tyskland, Schweiz, Italien, Monaco, Andorra och Spanien. Utanför moderslandet har Frankrike gemensamma landgränser med Brasilien, Surinam och Nederländerna. Förutom moderlandet i Västeuropa (la métropole) består Frankrike av territorier i Nordamerika, Karibien, Sydamerika, Indiska oceanen, Stilla havet och Antarktis (anspråken på landområdet i Antaktis erkänns inte av de flesta länderna i världen).

Frankrike rymmer landskap av många, mycket varierande slag, från kustslätterna i norr och i väst vid Atlanten och Nordsjön till de stora bergskedjorna, Pyrenéerna i söder och Alperna i öster med Alpernas högsta bergstopp Mont Blanc, 4 810 meter. Inne i landet finns andra bergskedjor som Centralmassivet och Vogeserna.

Frankrike delas mellan fyra stora flodsystem varav tre utmynnar i Atlanten. De rinner över det svagt lutande slättlandet i norra och västra Frankrike och eras bördiga flodområden har gjort att landets ekonomiska och politiska medelpunkt hamnat i landets norra delar, vilket kan ses som en starkt bidragande orsak till att Paris blivit landets centrum.

De större franska floderna är:

Loire - rinner ut i Biscayabukten och vars hela avrinningområde finns i Frankrike.
Rhône - föds i Schweiz och inträder i Franrike via Genèvesjön för att sedan möta Saône vid Lyon och därefter, som enda franska flod rinna ut i Medelhavet vid Marseille.
Seine - mynnar ut i Engelska kanalen com enda större flod. Viktiga bifloder är Oise, Marne, Yonne och Aube.
Garonne - föds i Spanien och passerar den franska gränsen efter bara ett par kilometer och passerar städer som Toulouse och Bordeaux.
Meuse - föds i Frankrike och rinner ut i Belgien och Nederländerna.
Rhen - utgör Frankrikes gräns mot Tyskland.

Klimatet i norra Frankrike är svalt och fuktigt medan det i de södra delarna råder ett torrt och hett medelhavsklimat. I området mellan Centralmassivet och Medelhavet återfinns också de legendariska vindarna Mistral och Siroccon. Frankrike är, med undantag för Alperna, förskonat från extrema klimatförhållanden.

Se även: Lista över Frankrikes nationalparker

France cities.png

Städer

Frankrikes fem största städer är (invånare år 2000):

Paris 9,8 miljoner
Lyon 1,4 miljoner
Marseille- Aix-en-Provence 1,4 miljoner
Lille 1,1 miljoner
Toulouse 0,9 miljoner

Frankrikes större eller kulturellt betydande städer är: Abbeville, Ajaccio, Albertville, Albi, Amiens, Angers, Angoulême, Aurillac, Bastia, Besançon, Bordeaux, Belfort, Brest, Brive, Caen, Cahors, Calais, Cannes, Carcassonne, Chamonix, Charleville-Mézières, Châtellerault, Chinon, Clermont-Ferrand, Colmar, Deauville, Dieppe, Digne-les-Bains, Dijon, Dole, Domremy, Dreux, Dunkerque, Evreux, Grenoble, La Baule, La Rochelle, Le Havre, Lille, Lyon, Marseille, Mende, Metz, Mont-de-Marsan, Montauban, Montpellier, Nantes, Nice, Nîmes, Orléans, Paris, Pau, Périgueux, Perpignan, Poitiers, Quimper, Reims, Rennes, Rodez, Roubaix, Saint-Gaudens, Saint-Etienne, Saint-Nazaire, Saint-Tropez, Saumur, Sète, Soissons, Strasbourg, Tarbes, Toulon, Toulouse, Tours, Tourcoing, Valence, Vichy Se även: Lista över Frankrikes städer

Ekonomi

Huvudartikel: Frankrikes ekonomi

Frankrike har en diversifierad marknadsekonomi med endast ett fåtal statsägda företag. Den franska ekonomin är en av världens högst utvecklade och är starkt inriktad på högteknologi. Den räknas till världens sjätte största efter USA, Kina, Japan, Tyskland och Storbritannien.

Enligt WTO var Frankrike 2003 världens femte största varuexportör efter USA, Tyskland, Japan och Kina och den fjärde största importören efter USA, Tyskland och Kina.

Enligt OECD hade Frankrike 2003 störst andel utländska investeringar (räknat i procent) före USA och Belgien. Genom sitt kärnkraftsprogram är Frankrike också det land med högst grad av självförsörjning i Västeuropa och det av världens sju mest industrialiserade länder som producerar minst andel koldioxid. Levnadsstandarden i Frankrike är alltså mycket hög.

Den franska ekonomin är en kombination av marknadsekonomi och stark men avtagande statlig inblandning. Stora områden med bördig mark, användningen av modern teknologi och subventioner har tillsammans gjort Frankrike till Västeuropas ledande jordbruksnation. Den franska ekonomin är, även efter förlusten av Algeriet på 1960-talet, en av världens starkaste. Frankrike har också en ledande rymdindustri och är den enda europeiska nation som har en nationell rymdhamn.

Den franska staten äger en stor del av landets infrastruktur och är huvudägare i flera järnvägs-, elektricitets-, flygindustri- och telekommunikationsföretag men har sedan början av 1990-talet alltmer släppt sin kontroll över dessa sektorer. Staten säljer bit för bit av sin andelar i företag som France Telecom, Air France och i andra försäkrings- och försvars- samt bankföretag.

Frankrike sjösatte euron tillsammans med 10 andra medlemmar 1 januari 1999 och i början av 2002 ersatte euromynt och -sedlar helt den franska francen.

Sedan andra världskriget har Frankrike stegvis närmat sig Tyskland såväl politiskt som ekonomiskt och de två länderna betraktas ofta de som leder den europeiska integrationen inom EU.

Frankrike lockar årligen 77 miljoner turister, vilket är betydligt fler än vad som bor i landet, och gör landet till världens populäraste turistdestination framför Spanien (51,7 miljoner) och USA (41,9 miljoner) enligt Världsturismorganisationen (WTO).

Turisterna lockas av städer av stort kulturellt intresse, bad- och skidorter, idylliska landskap och världsmetropolen Paris.

Se även: Lista över franska företag

Kommunikationer

Flygtrafik

Frankrikes största flygbolag är Air France. Den största flygplatsen är Aéroport Roissy-Charles-de-Gaulle utanför Paris, flygplatsen är en av största i Europa och viktigt bytespunkt.

Tågtrafik

Tågtrafiken är väl utbyggd och konkurrer med flyget på många sträckor. Ännu är inte trafiken avreglerad (även om sådana förslag finns) utan drivs framförallt av statliga SNCF. Snabbtåget TGV är populärt på sträckor som Paris-Lyon.

Man kan också resa med tåg från Paris till andra europeiska städer som London och Bryssel.

Vägar

Många motorvägar i Frankrike är privat ägda och tullbelagda.

Internet

Frankrike låg länge efter andra utvecklade länder men är nu på väg att komma i kapp och bredbandsutbyggnaden går i full fart.

Demografi

Huvudartikel: Frankrikes demografi

Frankrikes demografi, Frankrike kännetecknas av att ha gått igenom den demografiska transitionen betydligt tidigare än flera av sina grannländer, som Storbritannien och Tyskland, vilket bland annat ledde till att landet länge hade störst folkmängd i Europa. Men under 1800-talet då Europas befolkning flerdubblades ökade Frankrikes knappt med hälften. Till skillnad från många andra europeiska länder var utvandringen till USA obetydlig och Frankrike är sedan länge ett invandrarland. Världskrigen och framförallt det första satte ett djupt jack i landets befolkningspyramid. Efter andra världskriget var optimismen stor och barnafödandet sköt i höjden vilket kallas "le Baby Boom". Därefter skönk det något fram tills det var baby-booms generationen tur att skaffa egna barn. På senare tid har den naturliga folkökningen haft en betydligt positivare utveckling än flera av grännlanderna, men trotts det får landet en svår uppgifft när baby-booms generationen går i pension.

Religion

75 % av befolkningen är romerska katoliker, 6–7 % muslimer (främst sunniter), 1,5 % protestanter, 1 % judar, buddhister, med flera.

Språk

Huvudartiklar: Frankrikes språk och franska

De flesta fransmän talar franska som modersmål, som också är Frankrikes officiella språk. Noterbara regionala språk är, occitanska (provençalska), korsikanska, frankoprovensalska, bretonska, katalanska, baskiska, nederländska (flamländska) och alsatiska. Det största invandrarspråket är arabiska.

I den franska skolan är vanligtvis engelska första främmande språk (dock ej obligatoriskt men över 90 procent av eleverna väljer engelska) och de flesta eleverna läser spanska, tyska eller italienska som tredje språk, varav spanska är det vanligaste och tyska det näst vanligaste.

Kultur

Sport

Frankrikes fotbollslandslag

Externa länkar

CIA Factbook - France
France - Directory in English

Europas länder | Frankrike

Gourt Home::Gourt :: Frankrike