Ordet fotografi är bildat från grekiskans phos (ljus) och graphis (pensel), d.v.s. att måla med ljus. En fotografisk bild och kan vara svartvit (gråskala) eller i färg, och är en avbild av verkligheten som uppkommit genom optisk exponering av ljuskänsligt material genom en kamera
Fotohistorien börjar redan på 1000-talet e.Kr. när principen för camera obscura (mörkt rum) och ritkameror typ camera lucida beskrivs som olika metoder för att ersätta handens verk med självtecknande ritpapper. Själva tekniken utvecklades dock inte förrän på 1500-talet.
De första bevarade fotografierna är tagna 1827 av Joseph Nicéphore Niepce. Daguerreotypin var det första systemet som användes i någon större skala. Under 1800-talet skedde sedan flera stora tekniska landvinningar, bl.a. möjligheten att göra flera kopior från samma plåt, George Eastman och hans företag Kodaks kameror för allmänheten, och stereofotografiet (som bl.a. används i 3D-bilder idag).
1900-talets största inovationer var nog småbildskameran och 35 mm-filmen med beteckningen 135., samt den digitala kameran.
Den traditionella filmen kommer förmodligen att finnas kvar inom överskådlig framtid trots att digitala produkter ökar i kvalitet och ser ut till att helt dominera marknaden. En nygammal produkt som ser ut att hålla stånd är Engångskameran som innehåller konventionell analog film. De bästa färgfilmerna för småbild har en upplösning på 125 linjer per millmeter, har ansetts motsvara 13.5 megapixel, men en pixel är fyrkantig och uppvisar därför sämre upplösning diagonalt. Ett riktigare tal är därför 20 megapixel för att uppnå en kvalitet motsvarande de finaste färgfilmerna. De mest finkorniga svartvita filmerna för småbild har en upplösning på 400 linjer per millimeter, vilket motsvarar 13 824 megapixel. Därmed kan man anta att svartvit film har en ointaglig position. Men upplösning är en kombination av lins och film/sensor och ett objektiv löser sällan upp mer än 80 linjer per mm.
Internet kompletterar telefoto och fax som kan sändas på radiofrekvenser. Införskaffning av bilder för illustration är idag inget problem, inte minst därför att många amatörer lägger ut sina egna fotoalbum på nätet, men upphovsrätten utsätts för hårda prov. En ny användning av fotografi är webbkameran som bevakar vykortsliknande motiv, väder, byggen, etc. För den allmänna säkerheten används på utsatta trafikleder och på andra trafikerade platser digitala trafiksäkerhetskameror och övervakningskameror.
Möjligheterna att scanna foton, negativ och diabilder medför att traditionella foton digitaliseras. Datoriserad bildbehandling ersätter mörkrumsarbete. Programmen har många filtersystem inbyggda, även om alla filter inte har eller kan ersättas. En fotograf kan fortfarande ha nytta av en hel del filter framför objektivet, såsom polarisationsfilter, hel och halv försättslins, olika färgfilter etc. Polarisationsfilter kan exempelvis till stor del återskapas i de nyare versionerna av Photoshop, men anses av många inte ge lika goda resultat på bilder av glas och liknande reflekterande ytor.
Detta, för närvarande, marknadsledande dataprogrammet för bildbehandling är standardgivande, även om det finns många mer eller mindre goda alternativ för olika nivåer av bruk.
Vid köp av digitalkamera får man som regel med ett program av enklare typ för överföring av bilderna till datorn. Dessa tillbehörsprogram har oftast även grundläggande möjligheter för korrigeringar av kontrast, färgmättnad och skärpa, och kan även sortera och visa bilderna på dataskärmen efter användarens önskan.
Även storformatskameran respektive mellanformatskameran är sig tämligen lika.
Kamerorna har också centralslutare eller ridåslutare vilket sensorn ibland behöver, men digitalkompaktkamerorna har också digital slutarfunktion utan rörliga delar.
Sensorn eller bildchipet sitter placerad där filmytan var belägen, detta utnyttjas i äldre storformats och mellanformatskamerors digitalbakstycke.
Ibland förses dessa kompaktkameror med en mikrofon för inspelning av miljöljud. Digitala videokameror kan också ta stillbildskort liksom flera mobiltelefoner. Möjligheterna är många och allmänhetens integritet sätts på hårda prov.
Sensorn eller sensorerna arbetar efter additiv färgblandnings metoden med rött, grönt och blått.
Bildchipet eller sensorn består av ett antal celler och ovanför var cell sitter ett färgfilter i respektive grundfärg. Mönstret innehåller dubbelt så många gröna som röda och blå pixlar. Detta beror på att ögat har sin högsta känslighet i grönt område.
En annan bättre metod är att använda tre bildsensorer där bilden projiceras. Bilden delas upp i tre identiska bilder med hjälp av halvgenomskinliga speglar och ett prisma samt ett färgfilter i rött grönt eller blått framför var bildprojektion inuti kameran.
Ljuset laddar upp sensorns celler enligt principen för den fotoelektriska effekten. Varje cells elektriska laddning avläses och tillordnas ett specifikt digitala nummer genom behandling i en mikroprosessor och lagras som en digital bild där information från sensorns alla celler representerar ljusstyrka och färginnehåll.
En nackdel med digitala kameror är att det kan ta en liten stund från avtryck tills kameran har exponerat bilden färdigt. En fördel med en klassisk manuell kamera är att den kan exponera en bild utan behov av batteri, vilket är en omöjlighet med en digital kamera. En ny finess är anti skakautomatiken som i viss mån hjälper till att ta skarpa bilder på långa tider utan stöd såsom stativ,
Ett annat allvarligt problem är att det är svårt att bli av med dammkorn som mot förmodan sätter sig på en sensorcell. Ansamling av damm i kameror med utbytbar optik är ett generellt problem.
Fördelarna är många med en digitalfångad bild. Till exempel är det möjligt att omedelbart radera en misslyckad bild och att kunna ta seriebilder utan motoriserad framdrift av film.
Den kan direkt sändas till en tidningsredaktion e.l., medan en konventionell filmrulle måste sändas per post eller förvaras tills den kan transporteras till sin destination på annat sätt. Film är en färskvara som måste förvaras i kylskåp om den skall bevara sina egenskaper över längre tid, speciellt efter exponeringen. Den digitala bilden lagras däremot direkt efter att den är exponerad i ett minne som inte är känslig på samma sätt och inte heller är beroende av batterikapacitet för att bibehålla den lagrade informationen. Eftersom båda systemen har sina för- och nackdelar har professionella fotografer ofta med sig båda typer kameror på viktiga uppdrag.
En ytterligare risk är att standarder för digitala media föråldras, och att nutida CD-ROM eller DVD med lagrade bilder kanske inte kan spelas i framtida mediaspelare. Till exempel är mediaspelare för avspelning av magnetiska disketter inte längre standard på moderna datorer. Därför rekommenderas att göra papperskopior även av digitala bilder.
Men det finns naturligtvis risker även för papperskopior. De bör förvaras mörkt, svalt och torrt. Ljus bleker färger, men även vissa plaster och lim kan innehålla ämnen som förstöra färgämnena.
Fotografi | Konstens tekniker | Konst
Fotografie | Fotografía | فتوغرافية | Fotografía | Фатаграфія | Фотография | Fòtòta | Foto | Fotografija | Fotografia | Fotografie | Fòtografijô | Fotografi | Fotografie | Φωτογραφία | Photography | Fotografio | Fotografía | Fotograafia | عکاسی | Valokuvaus | Photographie | Fotografie | Grianghrafadóireacht | Fotografía | צילום | Fotografija | Fotográfia | Fotografi | Fotografo | Ljósmyndun | Fotografia | 写真 | Fotografie | Fotografija | Fotogrāfija | Fotografie | Fotografi | Fotografia | Fotografia | Fotografie | Фотография | Fotografia | Photography | Fotografia | Fotografija | Fotografia | การถ่ายภาพ | Fotoğrafçılık | فوتو سۈرەتچىلىك | Nhiếp ảnh | 摄影
This article is licensed under the GNU Free Documentation License.
It uses material from the
"Fotografi".
Home Page • arts • business • computers • games • health • hospitals • home • kids & teens • news • physicians • recreation• reference • regional • science • shopping • society • sports • world