Gourt Home::Gourt :: Fjäder (biologi)
Parts of feather.jpg Fjäder, utväxt från en fågels hud, bestående av äggviteämnet keratin. Fåglar är de enda djur som har begåvats med fjädrar och de flesta fåglar har dem över hela kroppen förutom på benen, näbben och orbitalringen. Fågelns alla fjädrar kallas fjäderdräkt.
Ursprung
Man tror att fjädern har utvecklats ur specifika fjällstrukturer hos urtida reptiler. Däremot var inte alltid de fjäderprydda dinosaurierna flygförmögna utan man tror att fjädern först utvecklades som ett issoleringsmaterial. Fjädrar är oerhört effektiva konstruktioner för att binda luft. Exempelvis stannar luften kvar i pingvinernas fjäderdräkt när de dyker under vatten. I fossiler som hittats av utdöda reptiler finns avtryck av primitiva fjädrar som har två fjäderskaft. Man tror att dagens fågelfjädrar har utvecklats från dessa genom att det ena skaftet har bakåtbildats.
Uppbyggnad
Fjädern växer inuti ett rörformat utskott som sitter fast i en fjädersäck i huden. När fjädern är färdigväxt spricker röret och faller av.
Längst ner mot fjädersäcken sitter vingpennan. Från vingpenna går fjäderskaftet eller spolen och på den sitter de så kallade fanstrålarna som går snett uppåt ut från båda sidor av spolen. På fanstrålen sitter det i sin tur bistrålar och på dessa sitter det små hakar som greppar tag i den intilligande bistrålen. Detta gör att fanstrålarna håller ihop och bildar en plan yta, ett så kallat fan. Längst ner vid fjäderpennan brukar bistrålarna sakna hakar och därför ter det sig dunigt.
Antal fjädrar på en fågel varierar främst på grund av storleken. En ladusvala har cirka 1500 fjädrar och en sångsvan har cirka 25000. Oavsett antal fjädrar så ingår de i vissa definierade typer.
Det finns två huvudtyper av fjädrar:
- konturfjädrar som utgör de stora fjädrarna som vingpennor, stjärtpennor och de stora ving- och stjärttäckarna.
- dun har en mycket liten vingpenna och saknar eller har vek spole. Dun saknar också hakarna på bistrålarna och bildar därför inte några fan på skaftets sidor. Dunen är yviga och luftiga och sitter på i stort sett hela kroppen.
wingtopography.jpg Konturfjädrarna är utformade på olika sätt beroende på var på fågelkroppen de sitter samt vilken funktion de har.
- handpennor sitter ytterst på vingarna och är långa och smala.
- armpennor sitter mellan handpennorna och kroppen. De är kortare än vingpennorna och svagt böjda. Handpennor och armpennor, som tillsammans kallas vingpennor, bildar själva vingytan.
- övre- och undre vingtäckarna sitter i de hålrum som bildas mellan fjädrarnas spolar som sitter fast i vingen och dessa täckare delas i sin tur in i olika kategorier som också finns i både övre- och undervarianter
- större täckare
- mellersta täckare
- mindre täckare
- handtäckare.
- stjärtpennor sitter längst bak på fågelns stjärt.
- övre- och undre stjärttäckarna sitter mellan stjärtpennornas spolar där det precis som på vingen bildas hålrum som måste täckas.
- tertialerna är tre fjädrar på fågelns vinge som sitter ovanför armpennorna.
På huvudet och halsen finns det små fjädrar och dun och på ryggen mellan vingarna sitter det ryggfjädrar. På fågelns undersida finns halsfjädrar, bröstfjädrar och bukfjädrar och på fågelns långsidor sitter sidfjädrar.
Fåglar har också en grupp fjädrar som heter alula som sitter ovanför vingknogen som används vid låghastighetsflykt.
Vissa fåglar, exempelvis nattskärror och svalor, har en sorts borst som främst sitter runt ögonen och runt munnen. De påminner om morrhår och består bara av en naken spole med några få fanstrålar vid roten. Dessa "morrhår" fungerar som känslespröt för fågeln som kan känna av om det finns insekter i närheten av näbben.
Bildexempel av några olika fjädrar
Funktion
Fjädrarna på vingen överlappar varandra delvis, så när en fågel rör sina vingar uppåt släpps luften igenom vingen genom att fjädrarna öppnar sig. När sedan fågeln rör vingarna nedåt sluts fjädrarna mot varandra. De släpper då inte längre igenom luften, utan luften trycks nedåt i stället för att passera genom vingarna och på så sätt får fågeln kraft som för den framåt. Lyftkraften beror på vingens utformning precis som på ett flygplan.
Fjädrarna skyddar också fågeln mot sol, kyla, vind och vatten och i viss mån skador. Fjäderdräkten som formar fågels yttre kontur kan ändra form beroende på tillfälle som exempelvis strömlinjeformad vid flykt eller uppburrad vid spel eller för att skrämma bort hot.
Ruggning
Se huvudartikel Ruggning
Fåglar har olika fjäderdräkter de första åren i livet. Fjäderdräktens utveckling från juvenil till adult uppnås genom ruggning som sker cykliskt, oftast en eller två gånger per år, och under bestämda perioder i fågelns liv. Beroende på art tar det olika många år innan fågeln får en adult fjäderdräkt. Men fåglar fortsätter att rugga livet ut eftersom fjärdrarna slits och därför behöver bytas ut. Det är inte bara organisk nötning som sliter på fjädrarna utan även solljus. De ljusa partierna på fjäderdräkten slits snabbare än de mörka. Om en fjäder däremot rycks ut helt och hållet så växer en ny ut när som helst på året.
Många fåglar har också olika fjäderdräkter under olika årstider och fåglarna kan då se väldigt olika ut beroende på när på året man ser dem.
Putsning
För att hålla fjäderdräkten ren från exempelvis fjäderlöss och för att bibehålla fjädrarnas aerodynamiska, värmeisolerande och vattenavstötande egenskaper putsar sig fåglarna. Med hjälp av näbben plockar de löss och ordnar varje ensklid del av fjädern. På detta sätt kan det inte tränga in något vatten innanför fjäderdräkten på grund av ytspänningen. Fjäderdräkten är alltså inte vattenavisande på grund av fett.
Färger
Vit färg i fjäderdräkten är avsaknad av pigment. Brun och svart färg skapas ofta av mängden melanin både i och på fjäderdräkten. Det finns två typer av melanin hos fåglar; nämligen eumelanin som ger svarta, grå och mörkbruna fjädrar och feomelanin som i hög koncentration ger rödbruna fjädrar och i låg koncentration ger gulbruna till nästan vita fjädrar. Om båda typer av melanin förekommer tillsammans kan färger som gråbrun uppkomma. Röd och orange färg beror dock ofta på karotinoider som är en grupp ämnen som fåglarna får i sig via sin föda. Det mest välkända är flamingons rosa färg som är en effekt av de små kräftdjur som tillhör flamingons huvudföda. Kalkonens röda färg på halsen beror i sin tur på pigmentet hemoglobin. Blå färg kan ibland skapas genom att ett lager av färglös, genomskinlig keratin ligger över ett lager med svart pigment. På samma sätt kan vissa gröna nyanser skapas av ett lager med genomskinligt karotinid över svart pigment.
Endast eumelanin förekommer i fåglars ögon och hud.
Många färger i fjäderdräkten består dock inte av pigment utan uppstår på grund av att fjädrarnas mikrostrukturer skapar interferens i bistrålarna som är vridna och tillplattade. Exempelvis är fåglars skimrande och glänsande färger en effekt av sådan interferens. Vissa matta klara färger skapas istället genom att det finns små luftfickor i bistrålarna som bryter ljuset så att bara en del av ljusets spektrum reflekteras. Färger som skapas genom sådan ljusbrytning och genom interferens är ofta gröna, blå eller violetta och ibland även svarta, men det är bara färger som skapas genom interferens som är metallskimrande.
Några genetiska färgavvikelser hos fåglar
- Albinism är total avsaknad av båda typer av melanin. Avsaknaden av melanin beror i sin tur på en nedärvd brist på tyrosinas som är det enzym som startar processen som bildar melanin. Resultatet blir en helvit fågel med röd eller rosa ögon. Denna röda färg, som också ibland kan ses på huden beror på att blodet ses igenom vävnaden. Trots att det inte är särskillt ovanligt att det kläcks albinistiska fåglar är det desto ovanligare att man ser vuxna albinistiska fåglar. Albinismen påverka nämligen fågelns syn genom att den både blir ljuskänsig och även får nedsatt förmåga till djupseende vilket resulterar i att fågeln ofta blir taget av rovdjur innan den blir vuxen.
- Leucism är en total eller patiell brist på eumelanin eller feomelanin hos fjädern. Detta beror i sin tur på en störning i processen som lagrar dessa pigment i fjädern. Den leucistiska fågeln, till skillnad från den albinistiska producerar alltså melanin men fjädern blir ändå vit. Man tror att detta är den vanligaste pigmentförändringen hos fåglar men ofta blir dessa fåglar felaktigt kallade för albinistiska eller partiellt albinistiska. Den leucistiska fågel har normalfärgade ögon. Leucism kan också förekomma partiellt vilket resulterar i att en fågel kan ha allt ifrån några enstaka vita fjädrar till att den är helvit.
- Melanism är en förhöjd koncentration av melanin; antingen av eumelanin (som är vanligast) då fågeln blir svart, eller av feomelanin då fågeln blir rödbrun.
- Brun är en färgavikelsen som beror på en mutation som resulterar i att kvaliteten på eumelaninet är nedsatt. Mängden eumelanin är normal men de normalt svartfärgade fjädrarna blir istället mörkbruna. Fjädrar med denna brist är mer känsliga för solljus vilket resulterar i att dessa fjädrar bleks mycket mer och de blir gråa eller beigefärgade. Denna mutation är könslänkad och en fågel vars föräldrar båda har normal fjäderdräkt är alltid hon och det är därför oerhört sällsynt med hanar som är "bruna".
Se även
Källor
- Killian Mullarney, Lars svensson och Dan Zetterström, Fågelguiden, Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält, Alber Bonniers Förlag, ISBN 91-34-51038-9
- Brutus Östling, Magnus Ullman, Mellan vingspetsarna, Norstedts, ISBN 91-1-301439-0
- Roy Brown, John Ferguson, Michel Lawrence & David Lees, Tracks & Signs, (2003) ISBN 0-7136-5382-5
- Magnus Ullman, Färgavikelser hos fåglar, Vår Fågelvärld, Nr 4, 2006, 30-31
Перо | Fjer | Feder | Feather | Plumo | Pluma | Höyhen | Plume (oiseaux) | נוצה | Perje | Penna | 羽根 | Plunksna | Fedder | Veer (vogel) | Fjær | Pióro | Pena | Feather | Perie | Пташине перо | 羽毛
"Fjäder (biologi)"
