article

finland-swedish.jpg|thumb|200px|Områden markerade med gult är där den övervägande majoriteten av finlandssvenskar bor.]] Finlandssvenskar (I singularisform: finlandssvensk.) är finländare som tillhör den svenskspråkiga minoriteten i Finland. Finlandssvenskar har ofta, men inte per definition, en etniskt svensk bakgrund. I första generation inflyttande svenskar och svenska medborgare brukar inte klassificeras som finlandssvenskar. I Finland är andelen av befolkningen som har svenska som sitt modersmål 5,53 procent (2004), eller knappt 300 000, om det enspråkigt autonoma Åland inkluderas. Andelen finländare som talar eller förstår svenska i mer eller mindre begränsad omfattning är dock betydligt högre, eftersom båda språken är obligatoriska ämnen i skolan (se nedan) och svenska alltid varit en grundläggande del av Finlands kulturliv.

Etniskt talat har den finländska populationen i dagens läge blandats upp så väl att det är svårt att strikt säga något om en given finländares etniska ursprung utgående från dess modersmål eller efternamn. Under tidigare århundraden valde inflyttande ofta någondera språket och flere etniskt finska valde att tala svenska för gunst i samhället, däremot under de stora språkstriderna på 20 och 30 talen översatte många i tidens anda sitt etniskt svenska efternamn till motsvarande direkta översättning på finska. Fastän merparten av Finlands svenska minoritet tagit sig till finland efter 1100-talet så talar även vissa arkeologiska rön för att svenskarna tillsammans med samerna skulle varit Finlands ursprungsinvånare.

Finlands tvåspråkighet

Finland (utom Åland) har två officiella språk, finska och svenska. Svenska språket är alltså, enligt grundlagen, helt likställt med finska språket. Finlandssvenskarna skall i princip kunna få service på sitt modersmål vid besök hos statliga myndigheter i hela landet, även om detta i praktiken är begränsat till officiellt tvåspråkiga ämbetsdistrikt eller enspråkigt svenska. Och beroende på de lokala språkförhållandena kan det även på officiellt tvåspråkiga orter ibland ta sin tid för svensktalande att få sina ärenden uträttade på sitt eget modersmål.

Enligt finsk lag förlorar en kommun sin status som tvåspråkig om den språkliga minoriteten sjunker under 6 % av invånarantalet, och en enspråkig kommun omklassas till tvåspråkig om minoriteten stiger till över 8 % av invånarna eller minst 3 000 personer.

Inkluderat Åland bor idag 14 % av finlandssvenskarna i enspråkigt svenska kommuner, 36 % bor i tvåspråkiga kommuner med svensk majoritet, 45 % bor i tvåspråkiga kommuner med finsk majoritet, och 5 % bor i enspråkigt finska kommuner.

I officiellt tvåspråkiga kommuner får båda språkgrupperna vända sig till kommunal myndighet på sitt eget språk och kommunen är skyldig att göra kungörelser på både finska och svenska. Enligt språklagen skall alla gatuskyltar i tvåspråkiga kommuner vara avfattade på landets båda språk. Däremot har affärslivet ingen laglig skyldighet att ge service på båda språken.

Finlands tvåspråkighet märks bl.a. på att skolväsendet och föreningslivet är uppdelat på språklig grund. Ytterligare exempel på att svenskan är ett av Finlands två nationalspråk är att det utkommer ett flertal svenskspråkiga dagstidningar, att det finns ett svenskspråkigt universitet (Åbo Akademi), att det finns svenskspråkiga teatrar, att det finns finlandssvenska förlag som ger ut svenskspråkiga böcker, att YLE har två svenskspråkiga radiokanaler och en svenskspråkig digital tv-kanal, samt att det finns ett svenskspråkigt truppförband för de svenskspråkiga värnpliktiga. Svenska Folkpartiet (inte att förväxla med Folkpartiet i Sverige) är ett parti som stöds av en majoritet av finlandssvenskarna och som ofta ingått i Finlands regering på grund av sin kompromissvilja i många frågor utom språkfrågor.

Alla barn i Finland läser både finska och svenska i skolan. De finsktalande börjar på de flesta håll läsa svenska i sjunde klass, medan de svensktalande som regel börjar med finskan redan i tredje. De som kan bägge språken så bra att de kan räknas som sant tvåspråkiga är dock få. De flesta finlandssvenskar talar idag en hygglig finska, men på landsbygden i svensktalande Österbotten och på Åland är det inte alls självklart att lokalbefolkningen kan tala finska. Huvuddelen av landets finskspråkiga har i praktiken ytterst begränsade kunskaper i svenska, eftersom de sällan får anledning att praktisera sin skolsvenska.

Historia

Finlands svenska befolkning har sina rötter mycket långt tillbaka i tiden, och modern arkeologisk forskning (bla fynden i Pörnullbacken i Österbotten) visar på en obruten bosättning åtminstone sedan järnåldern. Dessa och många andra arkeologiska rön är dock ett mycket känsligt ämne i Finland, där man hos den finsktalande befolkningen gärna velat konstruera historiska scenarier där Finland, trots närheten till sjöfararkulturen i Skandinavien, skulle varit "rent" finskspråkigt och först i samband med landets kristnande fått en svensk befolkning längst kusterna. Dessa nationalistiska teorier har dock samtliga kullkastats av forskningen, och Finlands svenska befolkning räknas idag allmänt som ursprunglig i landet.

Andelen svenskspråkiga i Finland har minskat stadigt sedan 1700-talet, då nästan 20% av befolkningen kan ha haft svenska som modersmål (men det sena 1700-talets statistik räknade bort finskspråkiga Karelen/Kexholms län och östra Nyland, som avträtts till Ryssland 1743, och räknade de mest finskspråkiga nordliga delarna av dagens Finland till Norrland). Sedan Storfurstendömet Finland bildats och Karelen återanslutits 1812 beräknades andelen svenskspråkiga till 15%.

Under 1800-talet skedde ett nationellt uppvaknande i Finland. Det initierades av Ryssland, som en säkerhetspolitisk åtgärd fär att få finländarna att sluta betrakta sig som svenskar, och accentuerades av den våg av nationalism som svepte över Europa under den senare hälften av 1800-talet. Som en del av detta, och under inflytande av den tyska nationalromantikens idé om nationalspråket, uppstod en kraftig rörelse för att upphöja finskan till ett språk användbart i högre utbildning, forskning och statsförvaltning. Tanken att staten skulle administreras på ett språk som var helt främmande för nära 90% av befolkningen ansågs helt otidsenlig. Många inflytelserika svenskspråkiga familjer lärde sig finska, förfinskade sina namn, och bytte - med en icke föraktlig ansträngning - sitt dagliga språk till finska. Somliga såg det som ödesbestämt att svenskan i Finland så småningom skulle dö ut. Andra såg ett språkbyte som ett avståndstagande från Finlands historiska band med västligt samhällsskick och västlig kristendom. Finska språkstriden kom under ett sekel att rasa bittert, främst inom den finländska eliten.

Till saken hör att huvuddelen av befolkningen - både den svensk- och finskspråkiga - bestod av allmoge, fiskare och arbetare. Allmogen levde vid denna tid främst i enspråkiga områden, medan den svenska och finska arbetarbefolkningen levde sida vid sida, t.ex. i Helsingfors (något som bland annat lever kvar i också den finska Helsingforsslangen "stadin slangi", med starka inslag av svenska ord). Helsingfors var även en huvudsakligen helt svenskspråkig stad fram till 1800-talets senare hälft.

I och med urbaniseringen och industrialiseringen från slutet av 1800-talet började språkgrupperna blandas, åtminstone i städerna. Till en början utgjordes en stor del av arbetarna av svensksspråkiga, som flyttat in från landsbygden vid kusten - där finlandssvenskarna av tradition bott. Helsingforsområdet upplevde sedan en stor inflyttning av arbetare och statstjänstemän från hela Finland, som resulterade i att det tidigare svenskdominerade Nyland klövs i tu. En mindre flyttningsvåg gick åt det andra hållet, och små svenska s.k. "språköar" uppstod i industristäder som Tammerfors, Uleåborg och Kotka.

Enligt Statistikcentralen i Finland utgjorde de svenskspråkiga 12,89% av en befolkning på totalt 2,6 miljoner år 1900. 1950 hade andelen sjunkit till 8,64% av totalt 4 miljoner personer, och 1990 hade andelen sjunkit till 5,94% av totalt 5 miljoner. Den kraftiga minskningen har sedan dess bytts mot en långsam minskning på 0,03-0,02 procentenheter per år.

En stor orsak till minskningen av Finlands svenskspråkiga befolkning under den andra halvan av 1900-talet, är att så många finlandssvenskar emigrerade till Sverige under efterkrigstiden. Man brukar uppskatta att så mycket som 30%-50% av alla finländare som då kom till Sverige var finlandssvenskar. Det går dock inte att få fram en säker statistik, då svenska myndigheter, till skillnad mot de finska, inte registrerar språktillhörighet. Men till största delen är minskningen statistisk och beror på att den finskspråkiga folkgruppen vuxit snabbare än den svenskspråkiga.

Under större delen av 1900-talet resulterade äktenskap över språkgränsen ofta i att barnen folkbokfördes som finskspråkiga, och ibland i att svenskkunskaperna försvann - familjer "förfinskades". Under de senaste årtiondena har allt fler tvåspråkiga familjer valt att registrera sina barn som svenskspråkiga - både för statistikens skull och med tanke på språkkrav i yrkeslivet och svenskspråkiga kvoter till vissa utbildningar. Befolkningsstatistiken ger inte utrymme för tvåspråkighet.

Svenskfinland

Finland-Swedish_flag.png]] Svenskfinland delas traditionellt in i fyra regioner - Nyland, Åboland, Åland och Österbotten. Medan det vid 1900-talets början var tveksamt huruvida ålänningarna av sig själva eller omvärlden sågs som "finlandssvenskar", ses de idag som en del av den finlandssvenska befolkningsgruppen, medan ålänningarna själva ser sig främst som etniskt svenska ålänningar. Den svenska dialekt som talas på Åland står närmare uppländskan än finlandssvenskan som är en östsvensk dialekt.

Att finlandssvenskarna känner större samhörighet med Sverige än med det finska Finland är till stor del en missuppfattning. Finlandssvenskar ser sig generellt sett lika mycket som finländare som de finskspråkiga, till exempel i sporttävlingar som Finnkampen. Men i vissa avseenden står den finlandssvenska kulturen närmare den rikssvenska än den finska. Till dessa hör traditionen att fira Lucia, resa midsommarstång, sjunga snapsvisor o.s.v. Finlandssvenskar blir givetvis mer kunniga och medvetna om Sverige då de konsumerar kultur som hämtas från Sverige: tv-program, filmer, musik, veckotidningar, serietidningar, romaner o.s.v. Man kan säga att finlandssvenskar i Nyland har mindre kontakt med den rikssvenska kulturen än de på Åland och i Österbotten, men att det också finns en gemensam finlandssvensk kultur- och traditionsbas. (I Österbotten och i Nyland firar man t.ex. Svenska dagen, men inte på Åland). När finlandssvenska skolor även uppmärksammar rikssvenska författare och de historiska banden till Sverige bidrar man till den lilla kulturskillnad som finns mellan Svenskfinland och resten av Finland, där skolans litteratur- och historieundervisning vanligen betonar klart mer finlands självständiga historia och nästan enbart finländsk literatur.

Orden svensk och finsk syftar i Finland oftare på språktillhörighet än nationalitet, vilket kan leda till en del missförstånd. Många finlandssvenskar kan därför ta mycket illa upp om de i Sverige kallas finnar, men vill heller inte kallas svenskar med betoning på det rikssvenska, finlandssvenskar föredrar därför benämningarna finländare eller finlandssvensk. Många finlandssvenskar kallar sig dock sinsemellan svenskar, och kallar människor i Sverige "rikssvenskar". Vissa finlandssvenskar betraktar beteckningarna finlandssvensk och Svenskfinland som ett politiskt ställningstagande för en särpräglad kulturell identitet och föredrar därför den neutrala beteckningen svenskspråkig finländare. I själva verket är givetvis finlandssvenskarna etniska svenskar på samma sätt som exempelvis kurder i Irak, Turkiet och Syrien samtliga är etniska kurder. Den märkliga benämningen finlandssvenskar är en sentida konstruktion som tillkommit endast på grund av att etnisk tillhörighet i Finland under de senaste hundra åren varit en så känslig fråga att saken inte varit möjlig att diskutera rationellt.

Några historiska finlandssvenskar

valign=top

Några nu levande finlandssvenskar

valign=top

Se även

Externa länkar

Finlands etnologi | Finnlandschweden | Finland-Swedes | Suomenruotsalaiset

 

This article is licensed under the GNU Free Documentation License. It uses material from the "Finlandssvensk".

Home Page • arts • business • computers • games • health • hospitals • home • kids & teens • news • physicians • recreation• reference • regional • science • shopping • society • sports • world