Challengerdjupet är den djupaste delen av världshavet, beläget i Marianergraven, mellan Japan och Nya Guinea. Dess största djup uppskattas nu till 11 034 m, med en felmarginal av ca 25 m.

Challengerdjupet finns i Stilla havet, 30 mil sydväst från Guam , i Marianerna. Det har fått sitt namn av det brittiska forskningsfartyget Challenger II, som utforskade det 1951.

Utforskningshistoria

Den 23 januari 1960 gick den lilla u-båten Trieste ned till djupets botten, bemannad av Jacques Piccard och Don Walsh. De mätte djupet till 10 916 meter. Nedstigningen tog knappt fem timmar och uppstigningen tog 3 timmar och 15 minuter. Nere på själva bottnen tillbringade man endast 20 minuter. Där observerade man små fiskar och noterade att bottnen var täckt av sediment, huvudsakligen av kiselalger.

1984 mätte ett japanskt forskningsfartyg djupet till 10 923 meter, med hjälp av ett ekolod.

Det japanska obemannade fartyget Kaiko nådde Challengerdjupets botten den 24 mars 1995. Den mätte djupet till 10 911 meter och detta anses vara den noggrannaste mätningen hittills.

Ekologi

En analys av de sedimentprov som Kaiko tog visar att det finns enkla organismer även på detta oerhörda djup.

Av 432 olika arter i proven är en stor majoritet, 85%, organismer med mjuka skal. Motsvarande siffra för mindre djupa bottnar är 5-20%. Detta förklaras rimligen av at tillgången på kalciumkarbonat är mycket liten på detta djup. Forskare tänker sig att dessa härstammar från liknande organismer som fanns i detta område för 6 – 9 miljoner år sedan, när det var mycket mindre djupt. Dessa har successivt anpassat sig till de nya förhållandet, medan de flesta av de hårdskaliga organismerna har försvunnit.

Stilla havet | Oceanografi

Challengertief | Challenger Deep | Challengerin syvänne