Borgmästare, en stads främste ämbetsman, ledaren för en kommun. Borgmästarämbetet infördes till Sverige från Tyskland på 1300-talet. Titeln fanns i Sverige till 1970, men var då en domartjänst. Borgmästaren hade domarkompetens och var ordförande i stadens fullmäktige, magistrat och rådhusrätt. Borgmästaren tillsattes av regeringen på förslag av drätselkammaren, och skulle ha fullmäktiges godkännande från och med revolutionsåret 1809.

Det var vanligt med flera olika borgmästare i större städer. En justitieborgmästare var chef för rådhusrätten, medan en politieborgmästare ansvarade för administration och ekonomi. I städer utan rådhusrätt motsvarades politieborgmästaren av en kommunalborgmästare. Det fanns även titlar som handelsborgmästare, ämbetsborgmästare, och byggningaborgmästare. I Stockholm fanns det bara en borgmästare från och med den senare mitten av 1800-talet, från att ha funnits högst fyra borgmästare som mest.

Efter kommunalreformen 1863 minskade magistratens och därmed borgmästarens makt till förmån för den nyinrättade drätselkammaren, som successivt blev stadens egentliga styrelse. 1956 förlorade borgmästaren sina resterande kommunala befogenheter och 1971 avskaffades ämbetet officiellt. Borgmästarna blev då lagmän i tingsrätterna som ersatte rådhusrätterna. De borgmästare som då var i tjänst kunde hos justitiedpartementet anhålla om rätt att, i sin tjänst som lagman, parallellt även fortsättningsvis använda titeln borgmästare. Många av dem utnyttjade denna rätt.

Titelns användning idag

Termen borgmästare används i svenska språket i dag framför allt om utländska förhållanden. Tyska "Bürgermeister", engelska "mayor" eller franska "maire" översätts oftast med borgmästare.

I dagens Sverige motsvaras den utländske borgmästaren närmast av kommunalråd eller borgarråd. Det påstås ibland att skillnaden mellan en borgmästare och ett kommunalråd, är att borgmästaren brukar vara direktvald. Det är en myt, då de flesta europeiska länder har borgmästare utsedda av fullmäktige, och dessa är oftast endast ordförande i kommunstyrelsen i likhet med de svenska kommunalråden.

Linköpings kommun införde på nytt ett borgmästarämbete i samband med majoritetsskiftet 1994, som ett led i en strävan att sprida makten i kommunens ledning, där kommunfullmäktiges ordförande tituleras borgmästare. Nuvarande borgmästaren heter Eva Joelsson och är en av få svenska innehavare av titeln borgmästare.

Solna Stad brukar använda sig av titeln borgmästare när det gäller kommunstyrelsens ordförande. Dock betecknas kommunstyrelsens ordförande som borgmästare på tillämpligt språk i flera svenska kommuner i samband med utländska kontakter, däribland Lund, Göteborg, Stockholm, och Sollentuna.

Kända svenska borgmästare

• Carl Lindhagen, Stockholm
• Anders Gustâv, Solna (använde endast titeln)
• Mårten Sjöqvist, Grönköping

Externa länkar

Linköpings borgmästare

Politiska titlar | Titlar i statsförvaltning | Sveriges historia | Kommunreformer

Кмет | Borgmester | Bürgermeister | Mayor | Urbestro | Presidente municipal | Maire | Boargemaster | ראש עירייה | Polgármester | Walikota | Sindaco | 首長 | Meras | Burgemeester | Ordførar | Ordfører | Burmistrz | Prefeito | Starosta | Župan | 市长