Bandmask

Det finns ungefär 4000 arter av bandmask. Ca. 10% av arterna finns i Sverige.

De egentliga bandmaskarna, Eucestoda, omfattar 13 ordningar och hit räknas alla människans och husdjurens bandmaskar. De är långa och platta. De minsta arterna blir bara några millimeter långa medan de största kan bli mer än 90 m långa. Inom respektive art varierar storleken beroende på hur många maskar värden har. Ju färre maskar, desto större blir de. Bandmaskarnas kropp har i regel tre tydliga avsnitt: huvud (scolex), hals och segmentkedja.

Scolex, huvudet på bandmasken, är rundat. Där finns nervceller, sinnesorgan, körtelceller, kraftig muskulatur samt fastsättningsorgan (t.ex. sugskålar, sugveck och hakar). På den smala halsregionen sitter segmentkedjan som beroende på art kan innehålla 1-45 000 segment. Varje segment är en egen individ med välutvecklad muskulatur och egna organ. Någon Tarmkanal finns inte eftersom näringen tas upp genom kroppsväggen som är täckt av ytförstorande utskott.

Varje segment har oftast både hanliga och honliga könsorgan. Könsorganen har gemensamma öppningar, vid ena eller båda kanterna av segmentet. Här finns också ett parningsorgan. Ägget produceras i speciella körtlar, och först i samband med att ägget ska lämnas fylls det med gula Könsorganen mognar successivt, det innebär att segmenten mot slutet av kedjan är könsmogna och de allra sista innehåller befruktade ägg. Antingen är äggen tunnskaliga utan lock eller så är de tjockskalliga med ett lock i ena änden.

En fullbildad bandmask lever i tarmen eller i kroppshålan på ett ryggradsdjur. Dessförinnan har masken genomgått en serie larvstadier och oftast utnyttjat flera värdar, både ryggrads- och ryggradslösa djur. Utvecklingen sker i regel antingen helt på land eller helt i vatten. De flest bandmaskarna förökar sig endast genom äggen.

1 Hos bandmaskar med vattenberoende livscykel kommer ur ägget en frisimmande coracidielarv. Embryot, onchosphaeran, som bär sex embryonalhakar, ligger innanför den cilierade huden. 2 Bandmaskar som helt anpassats till ett liv på land har inte frilevande larver. I deras ägg finns endast en onchosphaera. 3 Procercoiden har en bakre lob, cercomer, på vilken embryonalhakarna sitter. 4 I plerocercoid-stadiet tillbakabildas cercomeren, och i gengäld utbildas den fullvuxna bandmaskens fästapparat. 5 I en cysticercoid bildas fästapparaten innanför ett hudveck. 6 I en cysticercus är anlaget till fästapparaten ut-och-in-vänt. 7 Underklassen Cestodarias frisimmande larvstadium är en lycophora med tio embryonalhakar. 8 Hos den fullbildade cestodarien har embryonalhakarna tillbakabildats, men i stället har i djurets bakände nybildats en bladliknande fästapparat. 9 Hos bl.a. blåsmaskar förekommer vegetativ förökning genom att dotterlarver successivt knoppas av från moderlarvens vägg.

Bandwürmer | Cestoda | Cestodo | Cestoda | Trakavice | Cestoda | Lintwormen | Tasiemce | Cestoda | Tapeworm | Pásomnice (Cestodes) | Trakulje | Cacing pita | Стрічковий хробак | 絛蟲綱