Aspiration (latin aspiratio, av aspiro ’andas ut’, ’blåsa’) innebär en hörbar utandning före eller efter ett konsonantljud. Överlägset vanligast förekommande är det senare (postaspiration), men i isländska förekommer även det senare (preaspiration). Oftast är det klusiler och affrikator som aspireras. Aspiration förekommer ofta i tal, men är inte fonematisk i de flesta språk, som svenska. I det indoeuropeiska urspråket hade aspiration fonematisk betydelse, vilket försvunnit genom ljudförändringar i de flesta språk, men bevarats i indoariska språk som hindi (se även Grimms lag). Ytterligare språk där aspiration har fonematisk betydelse är kinesiska och thailändska.

IPA-symbolen för aspiration är ett upphöjt h: Det finns också en tonande variant: [ʱ, ett upphöjt ɦ. Tonande konsonanter får i regel en tonande aspiration, exempelvis hindibokstäverna ख /kʰə/ mot घ /gʱə/.

I svenska aspireras /p, t, k/ i betonade stavelser utom om de omedelbart föregås av /s/. Exempel:

• med aspiration: ^* ”pik”,
• utan aspiration: ^* ”spik”.

Fonetik

Aspiration (sang) | Aspiration (Phonetik) | Aspiration (phonetics) | Aspiration (phonétique) | מנושפות העיצורים | Aspirasi | 有気音 | 유기음 | Spiritus (taalkunde) | Przydech