Adjektiv

Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper, t.ex. stor, sjuklig, vackrast. (Adjektiv är hur något är, t.ex sur och tvär.) Adjektivorden kan även användas som adverb varvid avledningen -t används.

Adjektiv kan vara bestämningsord till substantiv, pronomen, andra adjektiv och verb. På svenska böjs de efter huvudordets numerus och genus:

ful (singular, utrum) ("En ful bil")
fult (singular, neutrum) ("Ett fult tåg")
fula (plural, utrum) ("Flera fula bilar")
fula (plural, neutrum) ("Flera fula tåg")

Observera att adjektiv som står i plural är lika oavsett genus. På svenska böjs de inte alls efter kasus, till skillnad från t.ex. tyska. Adjektivet böjs när det används som attribut såväl som predikativ. Ovanstående exempel beskriver attributivt bruk. Exempel på predikativt bruk:

ful (singular, utrum): Bilen är ful
fult (singular, neutrum): Tåget är fult.
fula (plural, neutrum och utrum): Bilarna och tågen är fula.

Med hjälp av komparation, stegring, kan man uttrycka en ökande intensitet av den egenskapen som adjektivet beskriver. Inte alla adjektiv kan kompareras, tex inte gravid, död, svensk mm. Vissa svenska adjektiv kompareras med tillägget mera för komparativ och mest för superlativ. Även adverb kan kompareras.

ful (positiv) / spännande
fulare (komparativ) / mer spännande
fulast (superlativ) / mest spännande

I svenskan kan adjektiv bildas genom avledning:

Tillägg av ändelsen -ig på substantiv (t.ex. rostig, molnig)
Tillägg av en participändelse, -ande/-ende resp. -d, på verb (t.ex. sjungande, gående resp. grillad, tvättad)

Historiskt

Adjektiv l. adjectivum (lat., av adjicere, tillägga), grammatiskt, tilläggsord, egenskapsord, dvs. ett ord, som närmare bestämmer ett substantiv, genom att tillägga det en egenskap eller beskaffenhet såsom kännetecken. Adjektivet utmärker alltså en tillhörighet och är till betydelsen nära besläktat med genitiven (jfr t.ex. de gamla ännu brukliga genitiven laga i laga tid, fång och dylikt, som kan ersättas av adj. laglig). Det kan antingen såsom attribut ställas omedelbart före substantivet (en stark man) eller såsom en del av predikatet sättas i förbindelse med verbet (mannen är stark). - A:ets böjning är i de äldre språken av vår språkstam tämligen rik: varje kasus i alla genus har egna former, vilka till största delen gått förlorade i de nyare språken. Förbindelsen mellan adjektiv och substantiv är därför hos de förra närmare, då däremot de moderna språken i flera fall närmat adjektivets bruk till adverbets. Vissa språk skiljer på en stark och en svag böjning. Det begrepp, som adjektivet innebär, kan oftast uttryckas i olika grader, varför adjektivet undergår stegring eller komparation (stor, större, störst; stark, starkare, starkast). Adjektivet kan ofta användas som substantiv och betecknar då antingen en person (den gode) eller ett sakbegrepp (det goda).

Ordklasser

Gourt Home::Gourt :: Adjektiv

Historiskt